DET VAR VÄRT ETT LIV
Självbiografi av Bernhard Kauntz


Inledning

Nu fattas det bara en månad tills jag fyller sjuttio år. Det är väl i den åldern man börjar titta bakåt och fundera om det hela var värt mödan, eller inte. Och ja, mitt svar är definitivt ja! Jag är jättetacksam över det liv jag har haft, jag har absolut upplevt mer än de flesta och därigenom även fått fler erfarenheter. Det må vara bra eller dåliga - livet är helt klart en berg- och dalbana - men en erfarenhet är alltid en vinst, även om den kan vara jobbig att arbeta sig igenom den.

Det finns en sång, som handlar om mig, i princip mening för mening. Därför vill jag inleda med den, eftersom den så väl sammanfattar mitt liv. Här kommer "My Way".

And now the end is near
and so I face my final curtain.
My friend, I say it clear,
I state my case, of which I'm certain.
I've lived a life, that's full.
I've travelled each and every highway.
And more, much more than this:
I did it my way.

Regrets I have a few.
But then again, too few to mention.
I did, what I had to do.
I saw it through, without exemption.
I planned each charted course,
each careful step along the byway.
And more, much more than this:
I did it my way.

Yes, there were times, I'm sure, you knew,
when I bit off more than i could chew.
But through it all, when there was doubt,
I ate it up and spit it out.
I faced it all
And I stood tall
And did it my way.

I've loved, I've laughed and cried.
I've had my fill, my share of losing.
And now, as tears subside,
I find it all so amusing.
To think, I did all that ...
And may I say, not in a shy way
Oh no, oh no, not me!
I did it my way!

For what is a man? What has he got?
If not himself - than he has naught.
To speak the words he truly feels
And not the words of one who kneels.
The record shows: I took the blows
And did it my way.

Yes, it was my way.

Även om jag hoppas att "the end" dröjer några år ännu, är det ju trots allt så, att man måste inse att man har nått en mogen ålder. "State my case" är precis vad jag ska göra här. Även om somliga skyller på min tjockskallighet, tycker jag ändå att det var bra, att jag gjorde det på mitt sätt.
Naturligtvis ångrar jag en del saker, vem gör inte det? Men sen kunde det verkligen också ha varit värre. "I saw it through" och tog konsekvenserna ... Det var inte alltid lätt, men jag är glad att jag stod på mig. Tyvärr planerade jag inte alltid nästa steg, en del var nog förhastad vid en återblick, men jag inbillade mig väl att jag hade planerat det ...
Att jag ibland tuggade i mig mer än jag kunde klara, det ska Gudarna veta. Att börja om har nästintill varit ett livsmotto för mig. Men "I stood tall". En av mina chefer tyckte att det inte gick att sätta krokben för mig. (Det gjorde jag själv till slut.) Men jag kan fortfarande raka mig, som min far skulle ha sagt. (Eftersom jag fortfarande kan titta mig i spegeln utan att skämmas.)
"Loved, laughed and cried" - jag är sannerligen en rätt så emotionell människa och visst är det ganska roligt att titta tillbaka på allt, som jag har gjort. Det är därför jag kan vara tillfreds med mitt liv. "Not in a shy way" - nej, verkligen inte, blygsamhet har aldrig hört till mina dygder. Jag gjorde det på mitt sätt, även om jag försökte att inte trampa på alltför många tår.
"What has a man got, if not himself?" Så sant, så sant. Hjälpen utifrån har varit mycket mindre än stötestenarna, som rullades i min väg. Att säga vad jag tyckte, har varit en hederssak för mig - fast alla uppskattade det inte alltid. Många har kallat mig uppkäftig - men det är bättre än att krypa, som så många gör. "I took the blows" istället och det är jag stolt över. Och jag gjorde det på mitt sätt, även om det ibland var mer än lovligt blåögt. Fast även det var mitt sätt - och i det stora och hela var det gott.


Hur har jag tänkt lägga upp det här projektet? Jag vet inte ännu. Men jag är en samlare, så att jag har sparat många "minnen" genom tiderna, det må vara brev eller inträdesbiljetter, kontoutdrag eller kvittenser. Jag är lite av pedant också (i vissa avseenden), därför ligger allting i tidsordning i ett otal pärmar. Nu skulle man ju kunna ta och bläddra igenom dem från början till slut - men det vore alldeles för tråkigt för mig, så den idén har jag redan förkastat. Jag tror att jag ska plocka lite här och där, där minnena är speciellt livliga. Kanske kan jag hitta ett foto som grund eller scanna in något papper som underlag och lägga upp det under den här rubriken allteftersom. Det finns ju redan en del självbiografiskt material i Werbeka Netshop, som till exempel berättelsen om min dartkarriär, eller avsnittet "Uppfostran", från tiden på internatet, där också varje ord är sant. Likaså är alla slottsbeskrivningar självupplevda, som även berättelserna om Wien. I fall, då sånt är till gagn. kommer jag att länka dit.

Problemet jag kommer att ha, blir umgänget med andra människor. Det löser sig galant med dem som jag står på god fot med, men jag har ju tyvärr även mött en hel del rötägg under mitt liv. I dessa fall är det väl inte bara att skriva på, så att man inte får någon stämning på halsen. Jag får se, hur jag löser detta. Egentligen är det ganska lustigt att lagen skyddar de oärliga och elaka ... Kvinnan som blåste mig på femtontusen (som då var mycket pengar) är ju en som jag genast tänker på, men för säkerhets skull behåller jag namnet för mig själv i detta fall. Men min målsättning är att vara uppriktig och inte försköna mina egna insatser. Då så, då har jag väl sagt, det jag ville säga som inledande ord. Låt oss se, vad det blir av det.

Copyright Bernhard Kauntz, Västerås 2018


Tillbaka till Innehållsförteckningen

Tillbaka till , till eller till av


28.6.2018 by webmaster@werbeka.com