DET VAR VÄRT ETT LIV
Självbiografi av Bernhard Kauntz


Plåtverksgatan Open


Ett av mina roligare minnen är att ha satt igång Plåtverksgatan Open Championship, eller POC, som det också kallades. Men låt mig först ge lite bakgrund till det hela. När vi kom till Västerås, bodde vi på Vallby. Inte långt därifrån bodde en tysk sockerbagare, Hansi Schuhmann, som jobbade hos Öhrmans konditori. Jag minns inte, hur vi kom i kontakt med varandra. Möjligtvis var det genom en fest på tyska föreningen, dit vi hade sökt oss, just för att få lära känna lite folk här i "södern". Hansi och Evelyn hade två flickor, båda något år äldre än våra två grabbar. Schuhmanns hjälpte till att vi kunde acklimatisera oss i Västerås.
Hansi tyckte också om klassisk musik, något, som jag dittills inte alls hade något förhållande till. Men en gång, när vi var hos dem, satte han hörlurar på mig och spelade Beethovens "Ode an die Freude". Det var en upplevelse och sen dess har jag hört åtskilligt mer klassisk musik.
Nu blev det tyvärr så att Hansi fick ett erbjudande att köpa ett eget bageri någon annanstans i landet. Det var ju hans stora dröm att få ha eget, så han tvekade inte länge. Samtidigt var de så att de hade anmält sig som interessenter för en lägenhet i terrasshusen på Bäckby, som höll på att byggas. Vänligt nog lät de överta oss deras plats. Det var mycket förmånligt, för insatsen för en fyra med den stora terrassen var tiotusen kronor. Det var väldigt lite, även för 1978 - det motsvarade ungefär två månadslöner.
Eftersom husen var nybyggda, flyttade alla in samtidigt. Ingen kände någon annan sen förut. Husen var en dröm. Nybyggda med modernt inredda kök, stor tvättstuga i källaren, bastu och inte minst en stor gillestuga. Den kunde man boka för privata fester, men man kunde också arrangera gemensamma aktiviteter. Förutom bord och stolar var ett pingisbord bland de första sakerna, som vi anskaffade.

Det fanns rätt många barn i huset, därför var pingisbordet en attraktion, som utnyttjades flitigt. Även vi gick rätt ofta ner, för att slå några bollar. Jag gav mina barn handikapp, så att det skulle bli rättvist, men det betydde också att jag fick spela ut ordentligt. Hade jag bara mesat bollen över, så at även barnen skulle vinna, hade de ju aldrig lärt sig spela på riktigt. Och det var så idén föddes. På så sätt skulle ju alla i huset kunna vara med och spela.

Jag utvecklade ett handikappsystem, som visade sig vara någorlunda rättvist. Barn fick för varje år under 15 två poäng försprång och "gamlingar" över 35 fick en poäng för vartannat år, som de var äldre. Kvinnliga deltagare fick dessutom fem poäng extra. Fast maximum för handikappet var 15 poäng. På den tiden spelade man fortfarande till 21.
Trettondagshelgen föll med flera dagars ledighet och efter julledigheten var alla pigga på att det skulle hända något. 1979 spelade vi vår första turnering. Det blev en bra uppslutning med ett tjugotal startande, från de tolv lägenheterna som fanns i huset. Förutom singlarna spelade vi också dubblar, där vi lottade ihop folk och halverade båda spelarnas handikapp.
Det blev succé direkt. Första året dominerade ännu de vuxna med fyra platser bland de första sex.
Men från andra året framåt var det alltid fler ungdomar på poängplatserna. Den minsta nyttan, som tävlingen gjorde, var alltså att ett antal ungdomar lärde sig spela hygglig pingis.
Efter fem turneringar skiljde jag mig och flyttade därifrån. Därmed dog även POC, tyvärr.
Att det hade varit rättvist, visar ju att inte mindre än 16 stycken hade tagit medalj efter fem år och hela 25 fanns på poängplats, alltså hade kommit bland de första sex någon gång.
Själv höll jag mig i regel bra framme, men jag lyckades aldrig vinna något. Två andra platser och tre tredjeplatser blev mitt utbyte. I poängligan kom jag dock på en hedersam fjärde plats. Gunnar blev bäst i familjen med två vinster och en tredjeplats i poängligan. Bäst var Rikard, en grannpojke, som vid tävlingens första år var sju år gammal.

Copyright Bernhard Kauntz, Västerås 2018


Tillbaka till Innehållsförteckningen

Tillbaka till , till eller till av


17.7.2018 by webmaster@werbeka.com