DET VAR VÄRT ETT LIV
Självbiografi av Bernhard Kauntz

Jag hade inte haft någon tanke på astrologi överhuvudtaget, tills min far hade med sig tidningsartiklar om stjärntecknen för hela familjen. De var av typen: vad kommer det nya året föra med sig för dig? Vi läste dem på nyårsafton 1978 med mycket skratt, inte minst om chefsjobbet, som jag skulle få. Sen hade vi glömt alltihop igen, tills jag i september 1979 fick en chefsbefattning. Då pratade naturligtvis alla om vilken slump det var, att det verkligen hade slagit in. Det är klart, att man sen tittade på små dagshoroskop i tidningarna, och det är klart att det stämde ibland.

Om det inte stämde, glömde man bort det. När jag köpte min första bok om astrologi, var det för att visa, att dessa dags- och årshoroskop bara var en bluff. Och de är ju det. Det finns inte en chans i världen, att var tolfte människa (det finns ju tolv stjärntecken) skulle ha samma förutsättningar under kommande dag eller år. För att visa att det inte kunde fungera, var jag ju tvungen att lära mig lite om det. Och jag såg att det behövdes åtskilligt mera för ett horoskop, än bara ett stjärntecken. Eftersom det då inte fanns några datorer, som gjorde uträkningarna åt en, fick jag lära mig det också. Det var inga problem, jag gillar ju siffror. Det man får fram av alla dessa beräkningar är var på himlen solen, månen och de åtta planeterna befann sig vid tiden av en persons fördelse. Man får vidare fram vilken punkt på himlen just höll på att "gå upp" i öster vid födelsen. Baserat på det fanns det ytterligare en indelning i tolv "hus", som hade betydelse - och slutligen hade planeternas inbördes ställning en del förfinande egenskaper.

Ett exempel på hur en horoskopskarta kan se ut. Den här visar husens tillhörighet och nyckelord.

För att ställa en persons horoskop behövde man alltså inte bara dennes stjärntecken, utan en närapå oändlig mängd uppgifter, som var individuella för var och en. Utom om två personer föddes samtidigt på samma ställe på jorden. På samma ställe, eftersom punkten i öster, som kallas för Ascendent (= uppstigande), är olika för olika platser. Det är ju dessutom så att inte ens tvillingar föds samtidigt. Nåväl, detta var åtminstone en vettig förklaring. Men ändå ... Jag tycker att jag är en ganska rationell och logisk människa, därför vägrade jag att tro att astrologi var något annat än hokus-pokus. Men jag hade ju lärt mig att ställa horoskop nu, då var det väl bara att bevisa, att det inte kunde fungera. Alltså började jag med att rita upp bekantas planetställningar. Jag kunde ju ännu inte tolka horoskop, utan jag var tvungen att anlita böcker för att se, vilka egenskaper de tillmätte de olika ställningarna. Jag skaffade en hel del olika böcker, även på olika språk, och jag upptäckte att de flesta hade en gemensam nämnare, även om en kanske var mera positiv än en annan. Jag lärde mig en annan sak också: Om det fanns samma förutsättningar i två olika horoskop, kunde själva utfallet ändå variera inom vissa gränser. Säg att två individer har en likadan konstellation, som till exempel sägs betyda "ett liv i avskildhet". För den ena individen kan det betyda att leva tillbakadraget, i en stuga i skogen, eller till och med som eremit. För den andra personen däremot kan det tyda på en påtvungen avskildhet, till exempel i ett fängelse. Åt vilket håll man ska tolka det, beror på resten av ställningarna i horoskopet. Det är här en astrologs skicklighet kommer till uttryck, hur pass kunnig han är att tolka alla dessa hundratals faktorer tillsammans. Konstellation är förresten ett rätt intressant ord i sammanhanget. Det kommer från latinet, där "stella" betyder "stjärna" och "con" så mycket som "med" eller "samman". Skulle man översätta ordet direkt, skulle man kunna beteckna det som "samstjärnighet", alltså precis det som astrologin sysslar med. När jag började ställa mina första horoskop - fortfarande endast med hjälp av andras böcker - blev jag lite förvånad över att det ändå var många saker, som verkade stämma.

Det var något, som jag egentligen inte hade räknat med. Visst, jag är medveten om att man med varje allmän utsaga måste träffa rätt på ett antal människor. Fast det här var annorlunda. Jag började träna med familjens och bekantas horoskop. Reaktionen på dem överträffade också mina förväntningar. Här har jag ett (tyvärr något blekt) brev, som jag fick som svar. "... och tackat för ett fantastiskt spännande (ja, faktiskt), avslöjande (..mmm) och i synnerhet helt träffande horoskop!"

Visst, det var bekantas ord. Det är klart att de är positiva, men att det var ett så översvallande feedback, som jag fick - det hade jag heller inte räknat med. Men jag var fortfarande tveksam. Det var ju för folk jag kände, som jag hade ställt horoskopen för. Klart att jag då lätt kunde tolka in det jag visste om dem. Men i alla fall ... Det var nog, när jag hade kommit så här långt, att jag började fundera om man inte skulle kunna göra studiecirklar av det hela och ordna astrologikurser, för att lära sig tillsammans. Jag skrev en studieplan och till min förvåning fick jag den godkänd. Hos Studiefrämjandet fanns det en medlem i min styrelse, som också var intresserad av astrologi, därför hade jag god hjälp att genomdriva ett så suspekt ämne. Men intresset hos allmänheten fanns och vi fick fler kurser än vi kunde ta hand om på en gång.

Därför inrättade vi "Astroteket", där intresserade kunde träffas en kväll i veckan. Det var en god grogrund för att fördjupa intresset. Med hjälp av Studiefrämjandets namn kunde vi också bjuda in föreläsare utifrån. Jag höll även en veckoslutskurs privat, som fylldes på nolltid. Det var dessutom en god inkomst vid sidan om. Och nu blev även tidningen intresserad. Det var så klart inte heller någon nackdel, när det gällde att skapa intresse. Därför distanserade jag mig helt medvetet från alla slags tidnings- och datorhoroskop.

"För oss seriösa" var väl kanske att ta i. Jag var konfunderad, men långt ifrån övertygad om astrologins värde. Visst, födelsehoroskopen låg det mer i, än jag ville tro från början. Det är jag ännu idag övertygad om. Det är alltså sådana, som beträffar någons karaktär och förutsättningar. Självklart ställde sig frågan om den fria viljan. Det logiska svar, som jag hade hittat, var att horoskopet inte var bindande, det visade bara den lättaste vägen i livet. Men naturligtvis kunde man använda sin fria vilja till av avvika från den utstakade banan. För en golfspelare är det också lättare att hålla sig på fairway fram till hålet, men han kan naturligtvis även hamna i skogen eller i vattnet. De allra flesta kände dessutom inte till sina horoskop - och då har vi nog alla en benägenhet att följa den lättaste vägen. Det var mitt första försök till en rationell förklaring. Jag ville ju själv hitta en sådan. Under tiden spreds "ryktet" om mig som ämneskunnig och jag fick alltfler inbjudningar till föreläsningar. Jag minns att jag till och med talade hos Rotaryklubben under en lunch. Diverse artiklar i lokaltidningarna hjälpte också till att bygga upp mitt kändisskap som astrolog och jag började få de första förfrågningarna om att ställa horoskop för människor, som jag inte kände.

Jag var dock mycket skeptisk till alla slags förutsägelser och spådomar. Jag höll för all del på att studera även sådant rent praktiskt. Jag följde upp det på mig själv, men jag tyckte att utfallet inte nämnvärt överträffade slumpen. Nedanstående artikel uttrycker väl, vad jag tyckte. I den förklarar jag min grundinställning till astrologin och talar om att forskningen kring den är mycket eftersatt, att det därför finns större brister, jämfört med andra, vedertagna vetenskaper. Fast - om jag ska vara ärlig, så tycker jag inte att psykologin är så mycket mer utvecklad än astrologin. Samt tyvärr inte heller medicinen, som livet självt skulle lära mig så småningom, åtminstone inte, vad beträffar den subjektiva tolkningen. Jag hade också två "etiska" regler, som jag tycker var mycket viktiga. Jag accepterade aldrig ett uppdrag för någon annan än den som beställde horoskopet och jag vägrade ställa horoskop för barn. Det senare på grund av att föräldrarna inte skulle bli påverkade av innehållet och styra sin uppfostran på grund av det. Dels var astrologin inte så utvecklad att den var felfri, dels kunde jag göra fel vid tolkningen.

Och sen kom chocken. Länstidningen kom till mig och ville att jag skulle ställa ett årshoroskop för 1983. Inte för någon person, utan för hela landet.

Jag hade aldrig gjort något sånt. Och inte trodde jag på förutsägelser heller. Men vad skulle jag göra? Klart, att jag fick stå mitt kast ... Och se, det gick bättre än väntat. Visserligen höll jag mitt horoskop i ganska allmänna ordalag, men jag tittade efter och tolkade planetställingarna, så gott jag kunde. Av mina fem spådomar var fyra korrekta, ett av de korrekta gick stick i stäv med expertisen, nämligen att arbetslösheten skulle minska efter halvårsskiftet. Även tidningen gav mig rosor. Ja, vad skulle jag säga nu? Jag trodde ju inte på förutsägelser. Hade jag bara haft tur? Det störde mig mycket, att det inte fanns någon rationell förklaring. Fast jag såg ju nästan dagligen att människor blev förvånade över sitt eget horoskop, att det stämde så bra. Naturligtvis fanns det andra också, sådana som bara skakade på huvudet och förklarade det hela som nonsens, utan att ens försöka gå in på ämnet. Jag tror fortfarande på att det finns mycket mer att hämta från astrologin, än vi vet. Och jag har med åren också utvecklat en syn, som inte är någon förklaring, men åtminstone ett försök till förklaring. Det finns så många saker i universum, eller skapelsen, om man så vill, där det stora har sin motsvarighet i det lilla.

Tänk bara på planetsystemet kring en sol och elektroner kring en atomkärna. Eller tänk på fraktaler, som upprepar samma mönster, oavsett hur många gånger man förstorar det. Varför skulle det inte vara möjligt, att vårt solsystem i sig verkar som en stor spegel för det lilla som händer på jorden? Jag är inte nöjd med den förklaringen, men det är det bästa jag kan åstadkomma. En tröst är ju, att erkända vetenskaper, som fysiken, upplever fenomen, som inte går att förklara, sedan man har börjat titta på kvantfysiken. Hur kan Schröders katt både leva och vara död på samma gång? Då är det verkligen inte konstigare att vår månes ställning påverkar människors psyke, beroende på var den befinner sig. Läs gärna även min artikel om "Stjärntecken och tidsåldrar". Där finns något annat ganska oförklarligt, men dock med bevisliga fakta. Det fanns en tidning, som hette "Astrologen" på den tiden, så jag satte in en enda annons där, i oktober 1983.

Den hade sannerligen effekt. Jag fick massor med förfrågningar, så att jag hade inga fritidsproblem heller. Vad beträffar fotot, så är det inte alls väsentligt för astrologins skull, utan hellre för min egen, så att jag får en uppfattning om vem jag ställer hososkopet för. Jag har funderat, om det kunde ha någon påverkan vid tolkningen, men jag tror inte det.

Och jag hade ju inte bara åtagit mig tolkningar, utan jag hade gjort om min studieplan till en brevkurs, som jag sålde en hel del gånger, minns jag. Jag tog 250 kronor för en tolkning. Det var, även räknat i dåtidens penningvärde, egentligen alldeles för lite, eftersom det tar mycket lång tid, om man vill göra jobbet ordentligt.

Att fixa en tolkning på en dag eller två, eller möjligtvis ännu snabbare, är nog i de allra flesta fallen en bluff. Jag höjde priserna med tiden, men det gjorde ingen skillnad i efterfrågan. Det jag förvånades över, det var att reaktionen på min annons höll i sig så länge. Jag fick nya kunder flera år efteråt och till sist även från Norge!

Min sista offentliga satsning på astrologin blev däremot en flopp. Jag hade en, som jag tyckte, strålande idé. Jag skulle måla folks horoskop som en oljemålning, som de kunde köpa. Jag skulle använda en speciell färg för varje tecken och för varje hus.

Eftersom Ascendenten är olika för alla och eftersom fördelningen av husen i tecknen också är olika, skulle färgsättningen bli lika individuell, som horoskopet i sig. Men det gick inte hem. Egentligen förstår jag inte, varför det gick så dåligt. Jag tycker fortfarande att det är roligt att ha min egen tavla på väggen, som jag tittar på ibland. Fast man måste kanske kunna mer om astrologi, för att få ut mer av den än en färgklick. Jag slutade med den intensiva sysselsättningen med astrologin efter några år. Det var framför allt ett tidsproblem. Idag händer det kanske två gånger om året, att jag tittar efter något speciellt - och då bara för egen del. Men jag är mycket nöjd med att ha skaffat mig alla dessa kunskaper - trots min misstro i början. Och inte minst är jag nöjd med den filosofiska delen, som astrologin har fört mig in på. För det blev ju nästintill min världsåskådning, som jag dock inte ska gå in på närmare här. Och även om jag fortfarande inte "vet", att det ligger någonting i den astrologiska läran, så finns det, som sagt, fler vetenskaper, där "vetskapen" långtifrån alltid är korrekt. Jag "vet" dock att det finns mer mellan himmel och jord än vi kan ana.

Tillbaka till Innehållsförteckningen

Tillbaka till , till eller till av