DET VAR VÄRT ETT LIV
Självbiografi av Bernhard Kauntz


Bryssel


Ann hade fortfarande semester, när vi kom tillbaka till Belgien. Och jag hade fått en bra kamera i present, så det var klart att jag måste använda den. Nu, i semstertider kunde man till och med få en parkeringsplats inne i Bryssel, därför åkte vi dit några gånger på sightseeing.
Vad trafiken beträffar, så har man nog ingen föreställning om hur illa det verkligen är i Bryssel, eller för all del på motorvägarna ibland. Normalt tog det Ann tjugo minuter att komma hemifrån till jobbet. Men på vägen tillbaka kunde hon inte undvika rusningstrafiken. Då tog det upp emot en och en halv timme för samma väg. Det var obeskrivliga köer ibland, när folk på söndagen vände hem från Oostende, där de hade spenderat en solig dag vid kusten. Den trefiliga motorvägen kunde vara full med bilköer i flera kilometer. Man tror det inte, om man inte har upplevt det själv.
Men tillbaka till Bryssel: Atomium är ju stadens landmärke. Det byggdes på femtiotalet till någon utställning och föreställer en järnatom. Det står ännu en bit utanför staden, i närheten av Heyselstadion, där hooliganismen föddes inom fotbollen.

Liverpoolfansen förorsakade några dödsfall bland Juventus supporters, när de attackerade under något finalspel. Jag såg upploppet på TV - det var inte roligt.
Av copyrightskäl(!) får man egentligen inte visa bilder av offentliga verk på internet, men jag tar risken. Se för övrigt också min artikel om Atomium på mina websidor.

 

När man ser byggnaden utifrån, tror man inte att det ska finnas så mycket plats inuti, att man kan besiktiga det. Därför var min överraskning rätt stor, när vi verkligen fick gå in till alla kulorna. Det fanns (rull)trappor mellan de olika enheterna.
Det var förvånansvärt stort där inne och utsikten var det heller inte fel på. Man såg rakt ner till Minieuropa, där man visar minst en framstående byggnad från varje europeiskt land. Du kan givetvis se samtliga byggnaderna på mina websidor under just Minieuropa. För några år sen var det tal om att riva området. Om det inte finns kvar, är det jättesynd.

 
 

Stadshuset i Stockholm känner väl de flesta till, men långt färre vet att till höger om det finns ett av de vackraste barockkloster som finns, Stift Melk i Österrike. Den vackra, vita kyrkan, Sacré-Cœur i Paris, är nästan lika tjusig här, som i verkligheten. Slutligen syns det äkta Atomium i bakgrunden av Dogepalatset i Venedig.
På så sätt kan man promenera förbi många av Europas sevärdheter. Alla är byggda strängt skalenligt i förhållande 1:25. Det finns en katalog till, som beskriver de enskilda byggnadsverken.
Nästa sevärdhet av rang var naturligtvis Stora Torget, eller Grote Markt, världsarvet som är Bryssels centrum. Vi har dessutom tur att det är ett år med jämnt årtal, eftersom det då byggs en blomstermatta över merparten av den öppna platsen. Det sker mitt i augusti och det går åt över fem miljoner blommor. Synd om blommorna kanske, men vilket skådespel. Det ser man ju också på trängseln av alla som kommer för att titta.

 

Fast denna attraktion är ju bara en del av sevärdheterna, som Grote Markt utgör. Idag är platsen tyvärr mera känd under sitt franska namn, vilket närmast är ett hån mot historien. Det var fransmännen, som brände ner byggnaderna kring Grote Markt år 1695. På några få år byggdes samtliga ståtliga byggander åter upp. Detta skedde under Habsburgarnas styre, eftersom Bryssel var en del av de Spanska (och senare Österrikiska) Nederländerna. På ett av husen finns det fortfarande en hyllning till Kung Karl II, som sitter i mitten mellan en indian och en turk. Detta ska symbolisera spanjorernas framfart i Sydamerika (som ju inte är så mycket att skryta om).
Vidare står turken för muselmanernas fördrivande efter belägringen av Wien, år 1683.
Bryssel var och är än idag geografiskt en flamländsk stad, därför är det i mina ögon helt fel att ge platsen ett franskt namn.
På fasaden till det ståtliga rådhuset finns hundratals statyer, helt bortsett från alla ornament, som skapar det mycket vackra helhetsintrycket.

 

Jag vill inte närmare gå in på alla dessa grandiosa sevärdheterna, men klicka gärna på länkarna för att läsa mer om dessa attraktioner på mina websior.
Det behövs kanske ingen förklaring till varför jag var hänförd över allt detta nya, som jag inte hade en aning om att det fanns, precis lika lite som folk i allmänhet. De flesta är ju dessutom förbannade, när de talar om Bryssel, fast de egentligen menar EU.

Under tiden hade jag även upptäckt att det fanns rätt gott öl i Belgien, i alla möjliga varianter. Våfflorna var en annan specialitet, gärna med trögflytande choklad på. Dessa finns att köpa vid diverse gatustånd. Men jag föredrog att sitta vid ett bord och förbättra mina kunskaper om de olika ölvarianterna. Akta dig för att dricka för mycket "Duvel", det innehåller faktiskt nio procent alkohol. Två sådana i snabb takt och du känner garanterat av dem. Fast det är ju synd att dricka specialölen snabbt, dem ska man njuta av. Det finns vanliga öl, som Maes eller Jupiler, som man kan dricka mot törsten.
Ytterligare en uppskattat nyhet var raclettemiddagarna. Raclettejärnet är i princip en elektrisk bordsgrill i två våningar. Överst grillar man olika köttsorter eller korvar och grönsaker, medan man i facket under smälter ost i speciella, därför avsedda former. Sen häller man osten på tallriken och äter den tillsammans med köttet och potatis. Sålunda kan var och en kring bordet tillreda sin egen middag.


Tillbaka till Innehållsförteckningen

Tillbaka till , till eller till av


21.02.2020 by webmaster@werbeka.com