MINNESVÄRDA DART-ÖGONBLICK

MEMORABLE DART-MOMENTS

ERINNERUNGSWERTE DART-MOMENTE

TVÅ RESOR TILL
ANOTHER TWO TRIPS
NOCH ZWEI REISEN

I mars var det dags igen för Torry Open, en tävling som jag såg fram emot inte bara för dartens skull, utan minst lika mycket för att kunna träffa det engelska gänget, som vi hade haft så roligt med förra året. Och visst blev det kul igen. Dave hade ont i revbenen av att skratta så mycket. Tracy, Roy, Gary och Will med flera hörde också till. Jag tycker att det är väldigt hedersamt, att jag har blivit bjuden till England. Självklart ska jag försöka att ta mig dit.
Personalen var också super. En kypare i baren hälsade mig genast med "Hola amigo" - och det efter ett helt år med andra gäster. I matsalen beställde jag två öl till maten (de var små och på flaska). Redan andra dagen kom kyparen självmant med två flaskor. Små saker, men de förgyller livet.
Ytterligare en mycket trevlig bekantskap var halva det svenska dartlandslaget. Anna och Johan, Linda och Peter, Paulina och Magnus, samt inte minst "Hoggen" var genomgående underbara människor, avspända och duktiga. Därtill kom självklart även Sophia och Eva. Dessutom var det ju roligt och spännande att se på bra spel. Johan och Anna vann trippel mixed tillsammans med en rumän och Anna dessutom damernas singel - det var stora ögonblick.

In March the Torry Open was held again, a competition, which I was looking forward too, not only because of the darts, but as least as much as being able to meet that English gang, with which we had had so much fun last year. And yes, we had a good time. Dave had pain in his ribs from laughing so much. Tracy, Roy, Gary and Will and others were also part of that. I feel a lot of honour, having been invited to England. Of course I'll try to get there.
The staff was excellent as well. A waiter in the bar immediately greeted me with "Hola, amigo". Well done, after an entire year. In the dining-room i ordered two beers together with the food (small ones in bottles). Already the second day the waiter came with two bottles. Small things, but they brighten the day.
Another very pleasant acquaintance was half of the Swedish national team of darts. Anna and Johan, Linda and Peter, Paulina and Magnus and last not least "Hoggen" were altogether wonderful people. Of course Sophia and Eva must be mentioned as well. And it was very nice to see good games. Johan and Anna won the Tripple Mix together with a player from Romania and Anna even the Ladies' Single event - those were great moments.

Im März kam wieder das Torry Open, worauf ich mich nicht allein wegen der Darts freute, sondern ebenso darüber, die englische Bande wiederzusehen, mit denen wir im Vorjahr so viel Spaß hatten. Und es wurde wieder viel gelacht. Dave taten davon die Rippen weh. Tracy, Roy, Gary und Will und alle anderen waren auch da. Ich finde es sehr ehrenvoll, nach England eingeladen worden zu sein. Natürlich werde ich versuchen hinzufahren.
Das Personal war auch super. Ein Kellner in der Bar begrüßte mich sofort mit "Hola amigo" - und das nach einem ganzen Jahr. Im Speisesaal bestellte ich zwei Flaschen Bier auf einmal. Schon am zweiten Tag kam der Ober von selbst mit zwei Flaschen. Kleinigkeiten, aber sie vergolden den Tag.
Die halbe schwedische Nationalmannschaft im Dart war auch eine großartige, neue Bekanntschaft. Anna und Johan, Linda und Peter, Paulina und Magnus, und nicht zuletzt "Hoggen" waren durch die Bank wunderbare Menschen. Dazu kamen noch Sophia und Eva. Außerdem war es spannend, gute Spiele zu sehen. Johan und Anna gewannen den Tripple Mix mit einem Rumänen und Anna außerdem das Dameneinzel - das waren große Augenblicke.

  En attraktiv och effektiv
Anna Forsmark vid träningen inför damsingelspelet.

An attractive and effective
Anna Forsmark at her training for the ladies' singles.

Eine attraktive und effektive Anna Forsmark beim Training vor dem Einzel der Damen.

Beundransvärd var även insatsen av en något yngre dam, Carla Arimany, som bara var 9 år gammal. Hon spelade med sin far i trippel-mixen och gjorde det bra. Ännu mer intryck gjorde hon strax därefter, när hon skrev nästa match och gjorde det bättre än många andra. Själv spelade jag trippel-mixen med två engelsmän, som inte var så förtjusta över min insats. Vi förlorade i första omgången 1-2.
Däremot gick det bättre i dubbeln. Jag hade fått en mycket duktig och trevlig partner, Kevin Edwards, även han från England. Vi vann första matchen klar med 4-1, men hade otur att redan i nästa match träffa på de senare segrarna, Carles Arola från Katalonien och Brian Løkken från Danmark. Vi förlorade 4-2, men vi var - förutom finalmotståndarna - de enda, som tog legs av dem. Allt annat vann de 4-0. Så, i den matchen tycker jag att vi fick väl godkänt. Men redan innan matchen fick jag en underbar upplevelse ... Jag hade träffat Carles i flera sammanhang tidigare, bland annat spelat mot honom i Calella. Han är en av Spaniens bästa spelare. När vi möttes vid banan, strålade han, ropade "Daddy Cool" och gav mig en stor kram.
Även den lottade dubbeln dagen efter är minnesvärd. Jag lottades ihop med underbare Johnny Martin från Irland. Vi kastade dåligt och åkte ut direkt, men vi hade roligt.

Applaudable was also the effort of a much younger lady, Carla Arimany, only nine years of age. She played together with her father in the Tripple Mix and did that well. But she was even more impressive in the next game, which she marked and did that better than many others. I played the Tripple Mix together with two Englishmen, who were not very happy with my entry. We lost in the first round 1-2.
I did much better in the Pairs' competition. I played together with a very good and kind partner, Kevin Edwards, also he from England. We won our first match without any problems with 4-1, but were unlucky to meet the later winners, Carles Arola from Catalunya and Brian Løkken from Denmark. We lost 4-2, but we were the only ones to take legs of them, apart from the final opponents. Everything else they won 4-0. So, I think that this was rather respectable. But already before the match, there was a wonderful moment ... I had met Carles earlier, for instance playing against him in Calella. He is one of Spain's best players. When we met at the lane, he brightened up, crying out "Daddy Cool" and gave me a big hug.
Even the blind drawn pairs' competition on the day after is worth remembering. I was drawn together with friendly Johnny Martin from Ireland. We played badly and lost immediately, but we had fun.

Auch eine jüngere Dame war Bewunderung wert. Carla Arimany, nur 9 Jahre alt, spielte mit ihrem Vater im Tripple-Mix und tat dies gut. Noch mehr beeindruckend war es im nächsten Spiel, als sie die Punkte anschrieb und das besser machte, als viele Andere. Ich selbst spielte den Tripple-Mix mit zwei Engländern, die über meinen Einsatz nicht sehr erbaut waren. Wir verloren im ersten Spiel 1-2.
Im Doppel ging es viel besser. Ich hatte einen sehr netten und tüchtigen Partner in Kevin Edwards, auch er aus England. Wir gewannen das erste Spiel klar 4-1, aber hatten das Pech gleich darauf auf die späteren Sieger zu treffen, Carles Arola aus Katalonien und Brian Løkken aus Dänemark. Wir verloren 4-2, aber - außer den Finalgegnern - waren wir die Einzigen, die ihnen Legs abnahmen. Alles andere gewannen sie 4-0. Ich finde, dass das ein respektables Resultat war. Aber schon vor dem Spiel gab es einen tollen Moment ... Ich hatte Carles schon früher getroffen, unter anderem in Calella gegen ihn gespielt. Er ist einer der besten Spieler Spaniens. Als wir uns bei der Bahn trafen, strahlte er auf, rief "Daddy Cool" und umarmte mich.
Auch das geloste Doppel ist erwähnenswert. Ich spielte mit dem freundlichen Johnny Martin aus Irland. Wir spielten beide schlecht und verloren, aber wir hatten Spaß.

  Nioåriga Carla Arimany ställde i avgörande leg 32 till sin far, men motståndarna klev på 6 med pilen innan. Carles Arola skriver.

Nine year old Carla Arimany put her father on 32 in the decisive leg, but the opponents had a gameshot on 6 one dart earlier. Carles Arola is marking.

Die neunjährige Carla Arimany stellte im entscheidenden Leg 32 für ihren Vater, aber die Gegner hatten den Gameshot auf 6 einen Pfeil vorher. Carles Arola ist Protokollführer.

I uppvärmningssingeln mötte jag Adde Mühlberg från Stockholm och spelade bort en 2-1 ledning till 2-4. I BDO-singeln råkade jag åter ut för en semifinalist, Wouter Waes från Nederländerna - och det var inget snack om saken: 0-4. Men sett som helhet var Torremolinos återigen helt superbt, kanske ännu ett snäpp roligare än förra året.

Nästa resa var lite kortare, den gick bara till Åland för att spela Åland Open. Min son Gunnar åkte med mig och vi njöt av två suveräna smörgåsbord på båten. Åter var det roligt att möta gamla bekanta. Det var ju Joker som arrangerade - och de hade hälsat på i Västerås vid ett flertal tillfällen. Ett beröm också till deras hemmaplan, där spelutrymmet har 15 väggfasta tavlor i rad.
Nackdelen på Åland är dock att det finns absolut ingenting att göra, om man åker ut tidigt. Vi gjorde det i dubbeln på fredagskvällen med 1-3. Singlarna hade delats upp i två grupper - och vi hade givetvis oturen att spela i förmiddagsgruppen. I min grupp fanns Pontus från City, men det gjorde ju ingenting, eftersom alla tre förlorade mot honom med 0-3. När jag hade vunnit 3-1 mot Hannu Huhtala från Joker, hade jag gott hopp, speciellt eftersom jag kastade hyggligt även i sista matchen mot Kim Samuelsson från Norrtelje DC. Men jag hittade inte dubblarna!!! Inte för nåt i världen. Jag låg långt före, men förlorade två leg på tie-break, innan jag kunde kliva en gång. Fast sen klev han också, 1-3. Hannu slog Kim, men bara med 3-2 och det räckte ju inte. Det som känns lite tufft är att jag klev i alla fyra leg som jag vann. Kim vann fem, men tre av dem på tiebreak. Nå ja, jag borde ha kastat bättre, då hade det inte blivit tiebreak.


In the warm-up single I met Adde Mühlberg from Stockholm and lost a 2-1 lead to a 2-4. In the BDO-single I met again a semifinalist in my first match, Wouter Waes from the Netherlands - nothing to do: 0-4. But overall, Torremolinos once again was super, maybe even a tiny bit better than last year.

The next journey was shorter, only to Åland, an island between Sweden and Finland, to play Åland Open. My son Gunnar joined me and we enjoyed two excellent smörgåsboard on the ferry. Again it was fun to meet old aquaintances, as Joker arranged the competition. They had been attending competitions in Västerås a couple of times before. A plus for the playing field with 15 boards in a row, fixed to the wall.
The disadvantage in Åland is, that there is absolutely nothing to do, if you lose early. It happened to us in the pairs on Friday night, 1-3. The singles had been drawn into two groups - and of course we were unlucky to play in the morning. In my pool there was Pontus from City, but that didn't matter, as everybody lost to him with 0-3. When I had won 3-1 against Hannu Huhtala from Joker, I thought that I might have a good chance, especially as I played rather well in my last match against Kim Samuelsson from Norrtelje DC. But I missed the doubles!!! I lost two tie-breaks before I finally had a gameshot. But then he found one too, so it ended 1-3. Hannu beat him afterwards with 3-2, but that wasn't enough. It is a little tough to know, that I put gameshots on all four of my legs, that I won. Kim won five, but three of them on tie-break. Well, I ought to have thrown better, then it wouldn't have gone to tiebreaks.


Im Aufwärmungseinzel traf ich auf Adde Mühlberg aus Stockholm und verlor eine 2-1 Führung auf 2-4. Im BDO-Einzel traf ich wieder auf einen Semifinalisten, Wouter Waes aus den Niederlanden - nichts zu wollen: 0-4. Aber alles in allem war Torremolinos wieder super, vielleicht sogar noch ein wenig besser als im Vorjahr.

Die nächste Reise war kürzer, zum Åland Open, auf einer Insel zwischen Schweden und Finland. Mein Sohn Gunnar fuhr mit und wir genossen zwei Riesenbuffets am Schiff. Wieder war es nett, alte Bekannte zu treffen. Es war Joker, die den Wettbewerb arrangierten. Und sie waren schon einige Male auf Besuch in Västerås gewesen. Ein Plus für ihre Arena, mit 15 wandfesten Boards in einer Reihe.
Der Nachteil auf Åland ist, dass es absolut nichts zu tun gibt, wenn man früh ausscheidet. Das passierte uns im Doppel am Freitagabend, 1-3. Die Einzel wurden in zwei Gruppen gespielt - und natürlich hatten wir beide das Pech, in der Vormittagsgruppe zu starten. In der Round Robin traf ich auf Pontus von City, aber das spielte keine Rolle, weil jeder gegen ihn 0-3 verlor. Als ich Hannu Huhtala von Joker 3-1 geschlagen hatte, sah es gut aus, weil ich auch im letzten Spiel gegen Kim Samuelsson von Norrtelje DC gute Punkte warf. Aber ich traf keine Doppel!!! Ich verlor zwei Tiebreaks, bevor ich endlich einen Gameshot landete. Aber dann hatte auch Kim einen, 1-3. Hannu schlug ihn nachher 3-2, aber das reichte nicht. Es tat ein wenig weh, dass ich alle meine vier Legs ausgeworfen hatte, während Kim drei von seinen fünf durch Tiebreaks gewann. Aber gut, hätte ich besser gespielt, wäre es nicht zu Tiebreaks gekommen.

Jokers häftiga hemmaplan på Åland.
The nice homeground of Joker on Åland.
Die prächtige Heimhalle von Joker in Åland.


Sedan följde bara årsavslutningen med klubbmästerskapet och finalen i Fredagscupen. Jag blev femma i båda, efter att ha mött distriktets rankingetta och vår egen överlägsne spelare, Henke Mårtensson, som även vann de två sista tävlingarna. Jag är dock tillfreds med mina två platser i kvartsfinalen - det motsvarar ungefär där jag står i klubben, skulle jag tro. Jag är mycket nöjd med året, sett som helhet. Det känns som om det var det bästa i min karriär hittills.

Afterwards there were the final competitions like the club championship and the final in the Fridays' Cup. I ended up fifth in both of them, after meeting our distrikts first ranked and our own outstanding player, Henke Mårtensson, who also won both of these competitions. I am satisfied with my places in the quarterfinal - I think, it mirrors well where I stand in the club. Overall I am very satisfied with this season. It was the best so far in my evolution.

Nachher fogte nur noch der Jahresabschluss mit Klubmeisterschaft und dem Finale im Freitagscup. In beiden wurde ich Fünfter, da ich im Viertelfinale auf Henke Mårtensson traf, der im Distriktsranking Erster ist und der auch diese beiden Wettbewerbe gewann. Ich bin mit den fünften Plätzen zufrieden - ich glaube, es spiegelt meine Position im Klub recht gut. Zusammenfassend bin ich mit dieser Saison äußerst zufrieden. Es war die bisher beste in meiner Entwicklung.


Till föregående kapitel - To the previous chapter - Zum vorigen Kapitel
Fortsättning följer - To be continued - Fortsetzung folgt
Till innehållsförteckningen - To the table of contents - Zum Inhaltsverzeichnis


Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, 2017
Tillbaka till till vårt eller till   av
Back to the   of  
Zurück zu den zur oder zum   vom  


9.5.2017 - webmaster@werbeka.com