Stilla Natt - en filosofisk betraktelse


Låt oss först och främst slå fast, att "Stille Nacht, Heilige Nacht" är en österrikisk sång, det kommer jag tillbaka till. Men det är inte mer än rätt att vi i början får höra en österrikare sjunga originalversionen, eller hur?

Peter Alexander

Jag har ett speciellt förhållande till denna sång. Jag präglades redan i min barndom. Vi var inte någon speciellt religiös familj, men på julafton skulle det sjungas "Stille Nacht" och "Oh Tannenbaum" innan det blev några presenter. Dessa låg snyggt förpackade under granen och koncentrationen var väl mest riktad på dessa, än på julsångerna. Trots detta har de senare gjort ett bestående intryck på mig, framför allt "Stilla Natt".
Det hänger kanske ihop med den österrikiska traditionen på julafton. Där finns det ingen pyntad julgran redan i början av december, nej, julgranen pyntas på själva julafton, under barnens frånvaro. Min mor hade det inte så lätt att hålla nyfikna blickar borta, eftersom vi bodde i rum och kök. Vi var förresten själaglada över att ha denna lägenhet; efter kriget fanns det fortfarande många som var inhyrda hos främmande människor. Det hade vi också varit under en tid, men jag antar att vi fick förtur, eftersom det fanns barn i familjen. Jag minns än idag känslan av att komma till ett eget ställe, stoltheten, när jag ställde en nätkasse med mina leksaker i ett hörn av det som så småningom skulle bli vardagsrum, sovrum och barnkammare i ett.
I den glaslösa fönsterramen hade man stoppat en kartongskiva, så att vinden inte skulle blåsa rätt igenom. Äta och laga mat kunde vi i alla fall i det lilla köket. Naturligtvis fanns det ingen inredning alls i dessa kanske trettio kvadratmeter, utan vi fick vara glada att det fanns anslutningar till gas och elektricitet. Allt annat fick man skaffa själv med tiden. Vatten fick vi hämta en halvtrappa ner och toaletten fick vi dela med grannen. Vi hade bara en granne, den andra grannlägenheten låg i den sönderbombade halvan av huset. Det är över alla gränser beundransvärt att min mor på bara några år lyckades med att göra ett enkelt, men trots allt trivsamt hem av det hela.
Vad har allt det där med julsånger att göra, undrar du kanske. Jag ska strax förklara, men jag tycker vi lyssnar på en svensk version av "Stilla Natt" först.

Carola Häggkvist

Jo, tillbaka till traditionen. Naturligtvis var vi barn medvetna om att det skulle bli jul snart och visst skulle man få någon present då, även om det bara var ett par stickade sockor. Och någon leksak brukade trots allt också finnas med. Men nu hade man byggt upp stämningen och den trissades upp ytterligare på julafton. Nu skulle ju "Christkind" komma med granen och presenterna. Den kom som en ängel genom fönstret, så man fick aldrig se "Christkind". När den hade fixat granen och lagt presenterna under den, ringde den i en klocka, som hängde i granen, som tecken att den var klar och flög iväg igen. Då var det fritt fram att öppna dörren och förstummas av anblicken. Det var mörkt i rummet, bara ljusen i granen lyste, kanske tillsammans med något tomtebloss. Hela julen var uppbyggt mot detta enda, överväldigande tillfälle. Då är det kanske inte så förunderligt att "Stilla Natt" blev synonymt med detta ögonblick.
Det var en av de större kulturchockarna jag upplevde när jag kom till Sverige, där tomtegubbarna slog i glasen och räven raskade över isen ... Jag fortsatte dock med traditionen hemma hos oss, det fick mina hustrur finna sig i. (Nej, jag var inte bigamist, den ena kom efter den andra, eller - rättare sagt - tvärtom.)
Jag ska, som sagt, återkomma till själva "Stilla Natt", låt mig här bara inflika att jag tror att det är den mest internationella sången, som man kan hitta. Jag har letat lite på nätet och resultatet är fascinerande. Melodin finns på alla upptänkliga språk, hur väl texten överensstämmer med ursprunget, kan jag tyvärr i de flesta fallen inte uttala mig om. Här kommer i alla fall en slovensk version, med titeln "Sveta Noč, Blažena Noč", som i alla fall motsvarar originaltiteln.
Saša Lendero

Mina barn fick också finna sig i det, även när de redan hade kommit upp i tonåren. Jag förstår ju att de påverkades även av samhället runtomkring och att de nog tyckte att det var lite fånigt att behöva sitta instängda i barnkammaren, så att de inte skulle få se granen. Men tradition är tradition, åtminstone så länge de var hemma hos mig. När de sen hade egna familjer var det ingen som fortsatte med den. Jag tycker det är synd, för att det är ju ändå en del av deras kulturarv - men det är sånt man måste acceptera om man lever utomlands. Numera träffas vi inte på julafton heller, fast det är nog mitt eget val. Jag skulle nog kunna komma till någon av dem, men jag skulle inte ha samma julkänsla. Vi träffas ju i alla fall under julhelgen, då kan jag ju fira julafton på mitt sätt. Jag har för all del också anpassat mig och har numera en liten plastgran, men i övrigt har jag mina rutiner, som jag följer även när jag är ensam. När det börjar bli mörkt ute hämtar jag in granen från förrådet och plockar fram kulorna och glittret. Fast innan jag börjar med att klä granen brukar jag byta till snyggare kläder än jag vanligen har hemma.
Sen försöker jag att få in en radiostation, där man spelar julsånger, för att komma i stämning. Alternativet är att jag spelar min egen sammanställning, som jag har på datorn. Fast det är inte lika roligt, då vet jag ju, vad som kommer, det är ingen riktig "live"-känsla. Och sen, som sista förberedelse, häller jag upp en skvätt whisky, som inte precis gömmer sig i glaset. Sen är det granens tur och när den är färdig, släcker jag ljuset och sjunger "Stilla Natt". Jag må vara en anakronism i vårt hektiska tidsålder, men så ska det vara. Det ska vara lite lågmäld kontemplation på julafton.
Men det är dags igen för en annan version av sången. Här kommer Oiche Chiúin, som är iriska och ordagrant betyder "Stilla natt, Gudasonens natt".
Enya

Men nu några fakta: Joseph Mohr var en ung hjälppräst i Mariapfarr, i södra delen av dagens län Salzburg i Österrike. Där skrev han 1816 en dikt, som han kallade "Stille Nacht". På kongressen i Wien, åren 1814/15, efter krigen mot Napoleon, bestämdes att området Salzburg skulle ingå i de habsburgska besittningarna. Tidigare hade det stått under förvaltningen av ärkebiskopar. Men 1816 var det alltså redan en del av Österrike. Inte förrän Joseph Mohr kom till Oberndorf, även det ligger i Salzburg, träffade han Franz Gruber, som var lärare i grannbyn Arnsdorf. Gruber var dock även verksam som organist i byarna runtom. Även han var ung och tydligen hade Mohr och Gruber funnit varandra, eftersom prästen bad organisten att tonsätta dikten.
Sången hade premiär på julafton 1818 i kyrkan St. Nikola i Oberndorf, då Mohr och Gruber presenterade den med gitarrackompagnemang. Dikten har egentligen sex strofer, men idag sjungs det normalt bara tre, nämligen första, andra och sjätte. Anledningen till gitarrspelet sägs bero på att orgeln var trasig, men det är inte officiellt belagt. Däremot hade orgelbyggmästeren Karl Mauracher stor andel i spridningen av sången.
Han hörde den, när han reparerade orgeln i St. Nikola, gillade den och tog med den till Fügen i Tirolen, där han bodde. Året efter vid jultiden sjöngs "Stilla Natt" även i Fügen. Ytterligare tre år senare hade Österrikes kejsare, Franz  I en träff med Tsar Alexander I från Ryssland i slottet i Fügen, då de hörde sången. 1833 blev den tryckt för första gången, men då som "Tirolerlied". Bara 15 år senare hade man glömt Mohr och Gruber och ansåg den vara en folkvisa. Det är Kung Friedrich Wilhelm av Preußens efterforskningar att tacka, att man hittade upphovsmännen igen.
Å andra sidan tror de flesta i USA idag, att "Silent Night" är en amerikansk folkvisa ...
Bing Crosby

Det känns lite orättvist att den engelska versionen har fått all kredit internationellt, där det i princip överallt sjungs "Silent Night" istället för "Stille Nacht". Som tur är, finns sången översatt till trehundra olika språk (enligt Wikipedia). Det däremot känns helt i sin ordning, eftersom det på så sätt kan bidra med en liten bit till den internationella förståelsen - och till den kan det inte finnas för många bitar.
Min morbror var i ryskt krigsfångenskap och han berättade att någon i lägret började sjunga "Stille Nacht" på julafton. Snart därefter sjöng alla med, inklusive vakterna, var och en på sitt eget språk. Det är nästan så att man får rysningar, bara man föreställer sig situationen.
Ivan Rebroff

När man gör lite efterforskningar, som jag gjorde i det här fallet, upptäcker man alltid saker, man inte hade en aning om. Jag har ju pluggat språkvetenskap en gång i tiden, därför lade jag märke till att "natt" måste vara ett urgammalt indoeuropeiskt ord. I de allra flesta germanska, latinska och slaviska språken börjar ordet på "n" och slutar på ett "t" ofta tillsammans med ett väsande ljud, vare sig innan, som i tyskans och nederländskans "nacht" och i grekiskans "nichta", eller efteråt som, i spanskans "noche", i slovenskans "noč", tjeckiskans och polskans "noc" eller i ryskans "notsch".
Här måste jag ta uppslagsböcker till hjälp, som säger att ordet går tillbaka till den tidiga germanskan som "naht" och ännu längre tillbaka till indoeuropeiskans "nokt" och till och med sanskritens "nakti". Jag lär mig dessutom man i forngermanskan räknade tiden inte i dagar, utan i nätter. En kvarleva därav finns i engelskans "fortnight", som betyder fjorton dagar ("fort" är en förkortning av fourteen). Med dagens hotellpriser undrar man ju, om det inte vore dags att återgå till räkningen av nätter, så att man lättare kan räkna ut, hur länge man har råd att stanna ...
Vi lyssnar på ännu en version av indoeuropeiska språk, när vi nu hör spanskans "Noche de paz", som ju betyder "fridens natt".
Tatiana

Som språkvetare är man också medveten om att det finns en språkgrupp ungefär mittemellan de germanska och slawiska språken, som inte har sitt ursprung i indogermanskan. Dessa språk går i en linje från norr till söder och omfattar finska, estniska och ungerska. Mycket riktigt kan man hitta likheter även mellan dessa språk. Finskan sjunger om julnatten, joulu"yö", medan den estniska natten heter "öö". Därifrån är det lite längre till ungerskans "éj", men i alla tre språken har ordet bara två bokstäver och består av vokaler. Samiskan och kareliskan hör också till finsk-ugriska språkgruppen, tillsammans med ett antal av uralspråken (mitt i Ryssland), som Komi, Mansi, Mari och andra.
De tre baltländerna behandlas ofta som sammanhörande, men det gäller inte språken. I Lettlands "nakts" och i Litauens "nakti" ser vi klart att de skiljer sig från estniskan genom sitt indoeuropeiska arv. Låt oss lyssna till en estnisk "Stilla natt".
Toomas Anni

Jag försöker lyssna till texterna, även om jag inte kan språket. Och visst kan man uppfatta enskilda ord, åtminstone när man vet, vad det handlar om. Namn som "Maria, Jesus, Kristus" och ord som "Halleluja" är för det mesta mycket enkelt att uppfatta. På så sätt kan man åtminstone konfirmera att sången har ungefär samma innehåll som den ursprungliga texten.
Maltesiska är ett intressant språk. Till sitt ursprung är det arabiskt, men det finns ett jättestort inflytande från italienskan, hela 52 procent av ordförrådet kommer från italienskan. Italienska har också varit ett ofrficiellt språk på Malta, till 1964, då ön blev självständig. Idag är det förutom maltesiska även engelska, som är officiella språk. "Lejl ta' skiet" - titeln betyder "stilla natt" - finns på en CD, som kallas för "Helu Bambin". Bambin kommer naturligtvis från italienskans "bambino" och "helu" betyder enligt mina ordböcker "söt". Med söta barnet menas förstås Jesus. Och nu en gissning: kan "helu" ursprungligen ha kommit från engelskans "holy"? Hur som helst, här är "Stilla natt" på maltesiska:
Christa & Mikiel

När man håller på med en sådan artikel, har man tillräckligt med tid att låta tankarna sväva iväg, medan man lyssnar till musiken. En fråga, som dök upp i huvudet, var skillnaden mellan religion och tro. Finns det tro utan religion? Finns det religion utan tro? Vi ska kanske definiera begreppen först: tro är en föreställning om en högre makt, en initialkraft - vare sig det är solen eller en Gudom eller något annat. Och här tycker jag nog att man måste svara "ja" på frågan om det finns tro utan religion. Varje människa, som någonsin levt har kunnat bilda sin egen tro även om han skulle ha vuxit upp isolerad från alla samhällsformer. Religion däremot är trons "lagbok", som föreskriver vad man ska tro på, vilka regler man bör följa i livet, och så vidare. Frågan om det finns religion utan tro förefaller orimlig, ty även om det principiellt skulle kunna vara möjligt, skulle snart någon charlatan, shaman, präst eller kyrka försöka få grepp om anhängarna, för att kunna kontrollera dem. Fast i frågan om hönan och ägget måste det väl vara så att tron kom först. Och visst kan man väl tro utan att tro på en religion.
Jag undrar vad eskimåerna har för slags tro, såvida de inte har blivit missionerade till kristendomen? De senare finns dock säkert. Här är "Stilla natt" på inuktitut, det vill säga inuiterna språk, "Unnuaq Upinnaq":
Beatrice Deer

På tal om att missionera: det räcker ju tyvärr inte att säga att det var ett kristet samfund, som har omvänt folk till sin tro. Var det ortodoxa missionärer, eller katolska, kom de från en protestantisk rörelse eller från någon av de många frikyrkliga samfunden? Hur har detta påverkat översättningen av texten till "Stilla natt"? Inte alls, tror du? Jag är inte lika säker. Jag kan för få språk för att uttala mig om det, men jag vet att det i Nederländerna finns en katolsk och en protestantisk version av sången. Är inte det ganska skrämmande egentligen?
Lika skrämmande är det, när man tänker på all ondska, som har uppstått av dessa splittringar. Hela trettioåriga kriget är ju en följd av religionstvisten. Tvångsdop och landsförvisningar stod på dagordningen. Fast redan åtskilliga årtionden tidigare rasade motsättningar i Frankrike, som kulminerade i Bartolomeusnatten den 24. augusti 1572. Då blev det ett blodbad i Paris, när flera tusen hugenotter mördades. Hugenotter var följare av Calvins protestantiska lära. Men vi behöver inte titta till historien, det räcker att rikta blickarna mot Nordirland, där protestanter och katoliker fortfarande råkar i luven på varandra. Under bådas åkallelse av samma Gud. Vilken sida står Gud på?
Visst längtar man efter att "allt är frid", inte bara under den heliga natten ... En indiansk version, sjungen i Arapaho, må påminna oss om den blodiga underkastelsen av indianerna, som Pizarro och Cortes, med flera gjorde sig skyldiga till:
Jana Mashonee

Jag skrev om kristendomens brott mot mänskligheten, där inkvisitionen ju även förföljde sina egna och inte bara de som tänkte annorlunda. Men jag vill påpeka att det bara beror på att jag inte är tillräckligt insatt i andra religioners historia. Helt säkert finns liknande förföljelser i de flesta. Se bara på Islams splittring i Sunni och Shia och deras inbördes strider idag, för att inte tala om deras hänsynslösa framfart med terrorattacker i hela världen. Se bara vilka ohyggliga brott Judendomen under Israel i våra dagar gör sig skyldig till mot sina grannländer, men framför allt mot palestinierna. Och jag förmodar starkt att det finns liknande motsättningar i Hinduismen, Buddhismen, Shintoismen, eller vad de nu kan heta.
Men även arabiskan har en version av "Stilla natt", den passar väl här? Det är lite svårt att översätta namnet, eftersom språket uttrycker sig så annorlunda. Ordet "sångtext" skulle ordagrant översatt bli något i stil med "sjunga dikt med verser". Här kommer den i alla fall:
Miriam Toukan

Har jag skällt tillräckligt mycket på religionerna nu? Då ska jag kanske vända på steken och säga att religionerna har varit enorma kulturförmedlare. Framför allt under tiden då merparten av människorna inte kunde läsa och skriva. Man behöver inte tänka på Vatikanens bibliotek (som man i alla fall inte kan få tillgång till), men tänk till exempel på klosterbröderna.
De kopierade texter och böcker i oräkneliga antal, skrifter som vi annars förmodligen inte skulle ha kvar idag. Tänk på all konst som har bevarats i kyrkorna, tänk på själva kyrkobyggnaderna. Och tänk slutligen på religionernas heliga skrifter, som ju inte bara består av levnadsregler, utan där till exempel Gamla Testamentet är en historiebeskrivning utan dess like. Hur mycket av den som är sann, det är en annan fråga. Men jag tror nog att de stora, huvudsakliga dragen är sanna. Vetenskapen har ju visat, att Jesus verkligen levde. Skildringarna av syndafloden finns i många religioner runt om i världen, även det är ett tecken på att den verkligen har funnits.
Den som är intresserad av lite annorlunda teorier, som till exempel de som Erich von Däniken har framlagt, kan ju läsa profeten Ezekiel och själv bedöma om han beskriver en dröm, eller om han verkligen bortfördes i en "himmelsvagn". Till höger målningen av Ezekiel, som Michelangelo utförde i Sixtinska kapellet i Rom.
Naturligtvis ska man inte blint tro bokstav för bokstav, som det står i Bibeln. Självklart har texterna ändrats, ibland av en slump, ibland godtyckligt, när man har översatt och kopierat texterna.
Jag påstår heller ingalunda att man måste läsa Bibeln från början till slut, bara för att man bor i ett kristet land. Men jag anser att det hör till allmänbildningen, att man åtminstone har grundläggande kunskaper, om vad som står i den. Adam och Eva, Moses och Kristi liv i stora drag är väl ett minimum av kunskap, som var och en borde ha. Tyvärr är det ju inte så. Karaktärerna i "Star Wars" och låttitlarna av favoritsångaren är nog mer intressanta. Förstå mig rätt: det är inget fel att känna till dessa, även det är kultur.
Fast nog tycker jag att det är en mer lättvägande del av kulturen, som inte kommer att överleva tidens gång lika länge, som annan kulturell historia, som ändå redan har några tusen år på nacken. Fast jag dömer inte, var och en må bli lycklig på sitt eget sätt ...
I grund och botten är dock även "Stilla natt" kulturhistoria, som redan har överlevt tvåhundra år - och den har förmodligen fått en större spridning än kristendomen själv. Vad sägs om en japansk version? "Kiyoshi kono yoru"
Hatsune Miku

Jag måste säga att jag blev mer än förvånad att jag hittade sången på så många olika språk på nätet. Många av dem är ju ganska traditionellt upplagda, även om en och annan är lite egenvillig. Och något udda är föreställningen att "Stilla natt" skulle finnas på Swahili. Men det gör den ...
Jackie Shiku

På tal om olika språk. I min research har jag fått lära mig en del. Språkvetare, som jag är, borde jag ha kommit ihåg att kasjubiska är ett språk som pratas i gränstrakterna mellan Polen och Tyskland, så mycket mer som titeln "Cëchò noc" tydligen pekar på ett slaviskt språk. Men Chamorro hade jag absolut inte hört talas om förut. Numera vet jag att det handlar om folket och språket på Marianerna, alltså öarna i Stilla Havet, söder om Japan och öster om Filippinerna. Det bor ungefär 77000 personer där och ytterligare 50000 lär ha det som modersmål, men bor på andra platser, huvudsakligen i USA.
Lika litet hade jag hört talas om Srnan(tongo). Det är till och med lite större än Chamorro. Det antas att cirka 300000 kan kommunicera på detta språk. Det är språket som talas i Surinam. När man vet, varifrån språket kommer, kan man faktiskt sluta sig till det. Det gjorde min son Gunnar, när jag dryftade saken med honom. "Srnantongo" betyder "Surinams tungomål" antog han, och jag har ingen anledning till att betvivla det. När jag gick i skolan hette landet fortfarande "Nederländska Guyana" och var en nederländsk koloni, men man blev självständig år 1975 och bytte då namn. Här kommer "Stilla natt" på surinamska, förlåt srnantongo: "Switi tem bleiti tem".
Marlene Maridjan

Det finns många fler versioner av "Stilla natt", men jag kan ju bara inte spela upp alla, som jag har hittat. Jag tror att jag ändå har kunnat visa, hur internationellt sången har blivit på de två seklar, som den har funnits. Medan man kanske kan förstå att inflytandet från Filippinerna (Chamorro) och Nederländerna (Srnantongo) har bidragit till spridningen, är det något mer förunderligt att höra sången på Vietnamesiska. Alltnog finns den: "Ðêm Thánh Vô Cùng"
Thùy Duong

Därmed tackar jag för ditt intresse, jag hoppas att du har fått lite behållning av artikeln. För min egen del önskar jag mig - och är inte julen önskningarnas tid - att världen må stanna upp i sitt förstörelsevansinne. Låt oss hoppas på en enda stilla natt, som den gången i min morbrors ryska fångläger, och låt oss ta den som grund för att bygga fred på jorden. Jag vet hur blåögd och omöjlig en sådan önskan är, men hade det inte varit lika blåögt och omöjligt, om Mohr och Gruber för tvåhundra år sedan hade önskat sig att deras sång skulle spridas till trehundra olika språk på hela jorden?


Därför önskar jag alla människor, och Dig personligen

Bernhard Kauntz, Västerås 2017

Tillbaka till till eller till

21.12.2017 by webmaster@werbeka.com