Philipp Schaffner

Porträtt av en inre ek


"Följ mina förgreningar och jag talar om för dig, vem du är", viskar den årtiondegamla eken hemlighetsfullt. En av sina breda grenar sträcker den långt ut över sjön. Två ankor simmar under grenen. Den senare är klädd med fuktig mossa; på den växer ormbunkar.

En känsla kommer över mig, som att flyta med de plaskande vågorna bort till ett fjärran land. Till ett land av varande. Där bara den endes kärlek räknas. Ekens gren visar som ett finger mot detta avlägsna rike.

Jag följer förgreningen, längre, allt längre ut.
"Vem är jag?" frågar jag.
"Lyssna."
Men mina öron är döva.
"Vem är jag nu?" frågar jag vidare.
"Titta."
Men mina ögon är blinda.
"Så tala om för mig, vem jag är", tigger jag.
"Känn", förmanar eken.
Men jag är tom.

Då tystnar även trädet.
Bara vågorna finns, den kalla vinden, spegelbilden av den grå himlen på vattnet...och jag.
Jag fryser.
Men plötsligt piskar en smärt kvist min kind.
"Hur vill du kunna känna dig själv, hur vill du se vad som är din roll i spelens spel, om du inte ens kan förnimma det som finns omkring dig?" kräver eken ett svar.
Jag gråter.
"Gå din väg. Dina tankar skapar verkligheten, vars existens bara är en av många uppenbarelseformer", viskar eken hemlighetsfullt.

Jag kommer tillbaka.
Dag efter dag.
Och någon gång säger jag: "Ek, vad är du?"
"Om jag talade om det för dig", ler trädet, "skulle du då stanna världen?"

Philipp Schaffner, 1998

Översättning från tyskan: Bernhard Kauntz

Tillbaka till eller till

webmaster@werbeka.com