KATEDRALEN   I   PETERBOROUGH


Peterborough hör inte till de mest kända och inte heller till de mest intressanta städerna i England. Ändå har staden - som ligger en järnvägstimme från London - en av de stora sevärdheterna på ön, nämligen katedralen. Den ser inte bara imponerande ut, den har även en urgammal historia.
Redan år 655 byggdes här ett första kloster. På den tiden hette Petersborough Medeshamstede och den förste abboten hette Saxulf.
Drygt tvåhundra år senare (870) förstördes kyrkan och klostret av Vikingar. Hedda sten påminner om denna händelse. Den visas idag i den ostliga delen av kyrkan. Det förtäljs att vikingaledarens bror stöp redan vid första attacken. Därför lät ledaren sen ta livet av alla munkar som hämnd. De begravdes alla i samma grav. För att utmärka platsen lade man en av stenarna från kyrkan över graven. Abboten vid överfallet hette Hedda, därav har stenen fått sitt namn. Det betyder att stenen härstammar från den allra första kyrkan, det vill säga att den måste ha skapats för mer än 1100 år. Figurerna ska föreställa Kristus, Maria och några av apostlarna.
Exakt hundra år senare befann sig ett nytt kloster på detta ställe, denna gång grundat av Benediktinermunkar. Den nästsiste abboten, som var av saxisk härkomst (före erövringen genom normannerna år 1066) hette Leofric. Han var en brorson till den icke obekanta Lady Godiva.
Men även den andra klosterkyrkans liv skulle inte bli särdeles långvarig. År 1116 förstördes den av en brand. Vid tredje försöket (1118) under abbot John de Sais kom de äldsta delarna av dagens kyrka till. Det dröjde sedan 120 år innan västfronten, den pråligaste yttre delen var klar och kyrkan kunde invigas.
Kring 1500 tillbyggdes den östra delen av kyrkan. Här är det framför allt de vackra solfjäderformade valven som är iögonfallande. På 1500-talet fick kyrkan också sin första orgel.
Under Henrik VIII kom sedan (1533) skilsmässan från den romersk-katolska kyrkan och den anglikanska kyrkan föddes. Sex år senare upplöstes alla kloster i England och ännu två år senare utnämdes kyrkan av Henrik VIII till katedral.
1643, ett år efter det att inbördeskriget hade börjat i Storbritannien, förstörde soldater under ledning av Oliver Cromwell alla "romersk-katolska" utsmyckningar i kyrkan. Även orgeln utsattes för denna vandalism. Ännu en gång visade det sig att kriget är de kulturella värdenas största fiende.
Alldeles i början av vårt århundrade (2001) hemsöktes kyrkan av en ny katastrof, då ännu en brand härjade och ställde till med skador för miljoner. De yttre skadorna är dock idag inte längre synliga för besökarna.
Katedralen är nu säte för biskopen i Peterborough, som allt som allt måste ta hand om 382 kyrkor i Northhamptonshire och Rutland. Kyrkan är vigd åt apostlarna Petrus, Paulus och Andreas.

Jag blir positivt överraskad när jag kommer in i kyrkan. Man får ta kort!
Visserligen måste man betala en liten avgift - jag tror att det var tjugo kronor - men det gör jag gärna, för sen kan jag söka efter motiv i lugn och ro och även använda blixten till kameran. På offentliga platser är ett förbud mot fotografering hur som helst löjligt. För det första handlar det om allmäna kulturarv och ingen copyright kan kränkas. För det andra gör väl alla sina bilder hur som helst - bara att det måste ske utan blixt och i hemlighet.
Ett stort beröm till den insiktsfulla förvaltningen, som på så sätt dessutom får in några slantar.

Men fotograferandet är inte den enda överraskningen, som väntar, när man beträder kyrkan. Det starka ljuset som kommer från sidofönstren och den enorma längden av mittskeppet är genast iögonfallande.



Trätaket i mittskeppet är kvar sen 1200-talet. Dess utsmyckning med apostlar, helgon och kyrkofädrar är inte bara unik, utan det enda trätaket från den tiden, som ännu idag är bevarat i England.

Ännu en sak, som man lägger märke till i positivt hänseende, är den utförliga informationen, som på olika språk finns att få i kyrkan. Till exempel ett vikt A4- papper, som i korta ordalag berättar dels om kyrkans historia, dels om dess sevärdheter. Personligen köper jag hur som helst en lite utförligare guide, som jag använder för min research, men för de flesta besökare är informationen på det vikta papperet väl tillräcklig, tror jag.
Kyrkans första sevärdhet, som upptas i förteckningen, är dopfunten. Marmorskålen, som står genast vid ingången till kyrkan, är från 1200-talet. Man förklarar placeringen med att dopet är en av de första händelserna, som man möter i ett kristet liv.
Innan vi går längre in i kyrkan, vänder vi på oss och ser bilden av Old Scarlett på västra väggen. Denne man var dödgrävare på 1500-talet och han nådde en ståtlig ålder av 98 år, innan man var tvungen att skotta ut hans egen grav.
Han blev berömd genom att ha gravsatt två drottningar i denna kyrka. Vi kommer tillbaka till dem. Men först vill jag låta dig ta del av inskriften på rim, som finns under bilden. Den är intressant även ur språklig synvinkel.

You see Old Scarletts picture stand on hie
But at your feete there doth his body lye
His gravestone doth his age and death time show
His office by theis tokens you may know
Second to none for strength and sturdye limm
A scarbabe mighty voice with visage grim
Hee had interd two queenes within this place
And this townes house holders in his lives space
Twice over. But at length his one turne came
What hee for others did for him the same
Was done. No doubt his soule doth live for aye
In heaven. Though here his body clad in clay.

Lägg även märke till hopskrivningen av T och H, respektive att i det första "THERE" H:et endast utgörs av tvärstrecket mellan T:ets och E:ets lodrätta streck.

Och nu till första drottningen, som begravdes här:
Det var Katarina av Aragonien, första hustru till Henrik VIII. Hennes liv var verkligen inte utan bakslag - den anglikanska kyrkan bildades ju, eftersom påven inte samtyckt till skilsmässa - men hon blev åtminstone inte halshuggen ...

Minnestavlan till höger donerade medborgarna i Peterborough på hennes 450:e dödsdag.
"A Queen, cherished by the English people, for her loyalty, piety, courage and compassion" - så lyder inskriptionen. "Humble and Loyale" var hennes valspråk.
Dottern till Katarina och Henrik VIII blev drottning av England, som Maria I. I historien blir hon ihågkommen som "Bloody Mary".

Även den andra drottningen, som var begravd här, hade inget lätt öde. Det var Maria Stuart, drottning av Frankrike och Skottland. Hon blev gift med Frans II av Frankrike (när båda var 15), men hon blev änka redan när hon var 17 år gammal.

Senare förnekades hon av Elisabeth I rätten att bli Drottning av England (som hon hade legitimt anspråk till). Samma Elisabeth lät även avrätta henne år 1587. Hon begravdes i denna katedral, fastän hennes kista flyttades 1612 till London och Westminster Abbey. Hennes tidigare viloplats är dock fortfarande markerad i kyrkan - exakt på motsatta sidan av mittskeppet i förhållande till Katarina. Man bör även komma ihåg Old Scarletts ålder, när han begravde Maria Stuart. Han var då redan 91 år gammal!

Men drottningarna är inte de enda som har begravts i denna kyrka. Här finns det även mer eller mindre bekant folk, som ligger under enkla plattor i golvet, liksom även sådana, som har fått ett påkostat gravmonument. På bilden till höger ser vi det sista vilorummet av en lokal Thomas Deacon och hans hustru Mary, som båda var välkända för sin välgörenhet.

Paret Deacon levde på 1700-talet, men det finns även "moderna" avlidna, som har fått ett minnesmärke här. Det finns till exempel en tavla av British Astronomical Association till minnet av en annan "Deacon", George Eric Deacon Alcock, när denne amatörastronom, lärare och naturforskare dog år 2000.

Tillbaka vid kyrkans tvärskepp lyfter vi blicken till det 44 meter höga mittornet. Även lanternan ger mycket ljus, så att man tydligt kan se träsniderierna i taket. Detta torn togs ner sten för sten år 1882, eftersom det hade blivit för ostabilt. Men det byggdes åter upp i originalversion, efter att man hade förstärkt fundamenten.
I det södra tvärskeppet hittar vi St. Oswald-kapellet, som förknippas med en legend. St. Oswald var Kung av Northumbria mellan 634 och 642. Han levde i exil, eftersom kungariket hade stulits ifrån honom efter hans fars död. Men han kom tillbaka år 634 och återerövrade kungariket i korsets tecken (och med hjälp av sina soldater, antar jag).

Han ska dock ha varit vänligt sinnad mot de kristna också i övrigt, sägs det. Efter ett påskfirande med sina vänner lät han dela ut resterna, samt även bordssilvret, till de fattiga, som hade en hård vinter bakom sig. Biskop Aidan välsignade honom för frikostigheten och uttalade följande: "Må denne arm, som är så välgörande, dock aldrig förgås."
642 miste Oswald livet i ett nytt slag, men hans arm fördes tillbaka till Bamburgh (i Northumberland), där den inte förmultnade. Kring år 1000 stal en munk armen (får en munk verkligen stjäla?) och gav den till sin abbot, som var mycket förtjust i reliker. St. Oswalds arm var sedan den viktigaste reliken i Peterborough, och man kan ännu idag se vakttornet i kapellet, varifrån munkarna bevakade armen. När klostret upplöstes 1539 var armen plötsligt försvunnen - och till dags dato vet ingen vad som har hänt med den.
I det nordliga tvärskeppet finns kyrkans skattkammare, där man kan beundra en samling kyrksilver, ornater, dukar, etc. Men även tvärskeppen i sig, med sina glasfönster i tre våningar, är en praktfull vy.
På tal om glasfönster: Fönstren vid kyrkans östra sida har byggts upp med brottstyckena från de ursprungliga, medeltida glasfönster, som hade slagits sönder av Oliver Cromwells gäng.

Högaltaret är också sevärt, eller hellre altaruppbyggnaden. Den består av fyra pelare, bakom vilka det varken finns någon altarbild eller något annat, utan som ger fri sikt på ett av de just nämnda fönstren. Pelarna bär även upp en överbyggnad, vars undre del har lämnats fri i halvcirkelform, för att matcha den övre rundningen av glasfönstret bakom. Därmed syns hela fönstret, något som i mina ögon är en originell och mycket tilltalande lösning.

Korstolarna är från sena 1800-talet. De snidade figurerna visar diverse personer, som kan förknippas med kyrkans historia. Orgelns placering ovanför, i mittskeppets sidovägg är likaså en snygg lösning. Orgeln byggdes 1894, men har restaurerats flera gånger sedan dess - senast efter branden 2001. Fyra år senare kom den i perfekt skick tillbaka till sin plats.
Som avslutning vänder vi oss mot det dominerande korset i mittskeppet. Det donerades 1975 och ritades av dåvarande kyrkoarkitekten, George Pace. Figuren, av förgyllt aluminium, har skapats av Frank Roper. Den latinska inskriften lyder: "Stat crux, dum volvitur orbis", som betyder något i stil med: "Korset står fast, medan världen roterar".



Copyright Bernhard Kauntz, Wolvertem 2011




Tillbaka till , eller till av
last update: 3.4.2011 by webmaster@werbeka.com