ÖKYRKAN I BLED


Som om Bled inte hade försetts med tillräckligt mycket naturskönhet, håller man sig dessutom med en ö i sjön. Den är inte stor, man kan lätt ta en sväng runt hela ön på fem minuter, förutsatt att man först har tagit sig uppför de rätt branta sluttningarna.

Där uppe finns det en kyrka, som egentligen först ger ön dess karaktär. Ön ligger i sjöns västra del. En god simmare skulle kunna klara av att från närmaste stranden ta sig ut de cirka 400 metrarna till ön. Men det är inte nödvändigt, man kan också hyra en båt och ro ut själv.
Vill man ha det ännu bekvämare, kan man också hyra en båt samt rorsman. Färden över tar cirka femton minuter. Skepparen väntar sedan en halv timme och därefter för han sina kunder tillbaka.

En halv timme räcker lätt, för kyrkan är den enda attraktionen på ön, om man bortser från de vackra vyerna. Dagens kyrka fick sitt nuvarande utseende först på 1700-talet. Fast utgrävningar har visat, att det har funnits sakrala byggnader på ön tidigare, åtminstone sedan 800-talet, då det stod fyra kapell där. Från cirka år 800 - 1000 användes ön också som kyrkogård. De allra äldsta fynden visar dessutom, att ön har varit bebott redan 700 år före vår tideräkning, eftersom man har hittat rester av byggnader från denna tid.
Kyrkan byggdes om i stor omfattning under 1400-talet - den fick ett nytt presbyterium (det är utrymmet som är förbehållet kyrkans folk, dit församlingen inte hade tillträde), ett nytt altare och ett nytt klocktorn. På 1600-talet byggdes kyrkan åter om, den här gången i barock stil, då man även byggde in tre nya altaren. Dagens högaltare härstammar från år 1747.
Idag har kyrkan fem altare, två sidoaltare framför presbyteriet och var sitt i de korta tvärskeppets ändor. De senare är vigda åt himmelsmodern, Maria.

En speciell attraktion av ökyrkan är önskeklockan. Framför högaltaret hänger ett rep ner, som man ska dra i tre gånger för att få den lilla klockan i tornet att klinga. Under denna tid har man möjlighet att yttra ett önskemål, som sedan - förhoppningsvist - går i uppfyllelse.
Jag vill också nämna korsvägen (från Jesu dom till hans begravning), som oftast leder runt i kyrkorna. Här har man istället använt bakre kyrkväggen för att om var sin sida av ingångsdörren placera de fjorton ganska stora målningarna bredvid varandra. Det är också en tilltalande lösning.


Copyright Bernhard Kauntz, Wolvertem 2012


Tillbaka till , eller till av
sidan skrevs: 30.5.2012 av webmaster@werbeka.com