EN STADSPROMENAD  I  LJUBLJANA

Redan första dagen av vårt besök i Ljubljana gav vi oss iväg på en promenad och kom förbi ett hus, vars stora portar var omgivna med skulpturer av nakna människor.
"Är et här ett pornografimuseum", tyckte jag till lite vitsigt. Men jag hade kvickt velat svälja mina ord igen, när jag såg, vilket hus det verkligen är. Det är Sloveniens parlament.
       
Så genialt! Hur hade man bättre kunnat uttrycka detta husets funktion? Figurerna visar män, kvinnor och barn - arbetare i olika yrken, vetenskapsmän, föräldrar, arbetande, lekande - vad man än kan uttrycka med omkring femtio bilder. Varför måste de vara nakna då? Eftersom det är parlamentets uppgift att företräda alla dessa människor, men i deras essens, där den ene inte är bättre än den andre.
Men varje beklädnad hade gjort att vi hade haft våra fördomar, hade låtit oss indela dessa människor i grupper - och just detta borde inte ske i parlamentet!
Byggnaden upprättades på femtiotalet av arkitekt Vinzo Glanz, en av Jože Plečniks elever. Fast skulpturerna är ett arbete av Zdenko Kahlin och Karel Putrih.
Parlamentet finns på Republikplatsen, som tidigare, under kommunismen, hette Revolutionsplatsen. Tyvärr har kommunismen efterlämnat något annat också, som inte är lika utbytbar som ett namn. Det är de båda tornen, som står mittemot parlamentet. Visserligen har fasaderna försetts med granitblock, som är speciellt förankrade - mer än niotusen på varje torn - men ändå är det mäktiga, grå intrycket inte nödvändigtvis estetiskt.
Tanken var egentligen att tornen skulle bli ännu högre. De skulle ha tjugotvå våningar istället för de sexton som det till slut blev, om de hade byggts enligt Edvard Ravnikars planer. Under marken är de sammanlänkade genom ett garage och flera gångar, medan det ovan jord finns en bank och ett flertal kontor inhysta.
Några gator längre bort hittar vi Operan, som dock var avsedd som teater, när den byggdes under åren 1890 - 1892. Jan Vladimir Hrasky och Anton Hruby hette byggnadens upphovsmän. På den tiden var Ljubljana fortfarande en del av den österrikisk-ungerska monarkin, vilket motsvaras helt och hållet av byggnadsstilen. Huset skulle lika gärna kunna stå någonstans i Österrike - liksom många andra byggnader i denna stad.
Operan kan ta 560 åskådare och operaensemblet ger årligen omkring 150 föreställningar, flera av dem dock även utomlands.
Vi passerar nu konstmuseet, museet för modern konst och nationalmuseet och går en liten sväng i Tivoli. Tivoli är ett mycket stort grönområde väster om staden, som totalt sett nog utgör flera kvadratkilometer. Överhuvudtaget är Ljubljana en mycket grön stad, med många parkanläggningar, som är utspridda över hela stan.
Nu har vi avslutat vår promenad i de nordvästra delarna och vänder om, i riktning mot Ljubljanica. Det är den lilla floden, som i en båge avgränsar Gamla stan mot den moderna delen.
Fast innan vi kommer så långt, tar vi en kaffepaus på takterrassen av Ljubljanas "skyskrapa". Den är hela tolv våningar hög, men den var, när den byggdes på trettiotalet, den högsta byggnaden på hela Balkanhalvön. Idag har man fortfarande en fin utsikt över staden. Till vänster om bildmitten ser man den rosafärgade Franciskankyrkan, strax bakom står katedralen och uppe på kullen tronar borgen. Ljubljana ligger i en dalsänka, som omges av berg runtom.
Sedan går vi genom Miklošičparken, där vi även hittar en staty av denne man.
Den står på samma ställe, där man 1908 hade rest en staty av Kejsar Franz Joseph. Men efter monarkins sönderfall var den sistnämnde väl inte så viktig längre och måste vika för Franc Miklošič. Denne var en språkvetenskapare och framför allt ledande inom de slaviska språken.

   

Den efterföljande tvärgatan är också benämnd efter honom. Vi går in på den och står strax därefter framför Kooperativbankens hus. Det är en av de få byggnaderna, som är hållna i slovensk nationalstil. Huset buggdes 1922 av Ivan Vurnik, som grundade arkitekturskolan i Ljubljana. Dit inbjöd han också Jože Plečnik.
Även flera väggar i husets inre är hållna i samma stil som utsidan. Dessa har skapats av Helena, Ivans hustru.
Ett kvarter från Prešerenplatsen, mittemot Franciskankyrkan, hittar vi ännu ett hus, som är värt en närmare betraktelse. Det är Unionhotellet, som skröt med att vara det mest moderna hotellet på Balkanhalvön, när det byggdes av Josip Vancaš strax efter skiftet till 1900-talet.
Här har det bott många välkända gäster under åren, så till exempel Bill Clinton, Dalai Lama, Kungarna Juan Carlos av Spanien och Carl XVI Gustav av Sverige, Roger Moore och många andra.
Vi korsar nu Trippelbron och tar sedan av till vänster, för att gå utmed marknaden. Kolonnaderna, kant i kant med floden Ljubljanica, är återigen ett verk av Jože Plečnik och ger skydd åt marknadsstånden även vid dåligt väder. Vi promenerar en gata upp, för att komma förbi katedralen och kommer sedan till dagens egentliga marknadsplats, där stånd trängs med stånd på hela den fria ytan. Vi går tvärsöver marknaden, tillbaka till floden, för att vi inte vill missa att titta på Drakbron. Denna är en av de äldsta broarna i Europa, som är byggda med armerad betong.
I Slovenien var det dessutom den första bron med asfaltbeläggning. Dess enda spann sträcker sig drygt 33 meter över vattnet. De första planerna, att ersätta den gamla bron, härstammar från 1888. Därmed ville man hedra fyrtioårsjubileet av Kejsar Franz Josephs regeringstid. Men eftersom Ljubljanicas bädd regulerades just då och även andra omständigheter bidrog, färdigställdes bron inte förrän 1901. Tanken var att den skulle heta Jubileumsbro, men namnet Drakbron fastnade i folkmun. Detta namn kommer naturligtvis av de fyra drakar, som sitter på var sin bropelare.
Ljubljana är traditionellt förknippad med drakar - det går möjligtvis tillbaka på legenden om Argonauterna. En känd version över deras hemfärd är ju att Argonauterna tog fel vid Svarta Havet och istället åkte uppför Donau. I den lokala berättelsen fortsatte de sedan över bifloden Sava och slutligen uppför Ljubljanica. I närheten av Ljubljana ska Jason sedan ha slagit ihjäl ett fruktansvärt monster, nämligen en jättestor drake. Sedan dess är draken en symbol för Ljubljana.
Vi går tillbaka över marknadsplatsen och tar sedan av på promenadvägen upp mot borgen. Men vi använder den endast som genväg till Gamla Platsen, respektive Övre Platsen (på bilden till höger), där vi hittar de äldsta delarna av Ljubljana. De äldsta byggnaderna här byggdes redan under medeltiden, även om fasaderna renoverades senare.
Sedan korsar vi återigen Ljubljanica och går förbi stadsmuseet och universitetsbiblioteket mot Kongressplatsen. Den stora parken i mitten var stadens första parkanläggning.
Den omges av viktiga byggnader, såsom universitetets huvudsäte (på bilden nere till vänster), den Slovenska Philharmoniens byggnad, Ursulinkyrkan (på bilden nere till höger) och Plečnik Högskolan.
I parken finns det också en musikpaviljon, som byggdes upp i gammal form under åttiotalet, men oväsendet från den nära huvudgatan (bakom kyrkan) gör det omöjligt att genomföra konserter här idag.
Platsen skapades, när den österrikiska kejsaren, den ryska tsaren och kungen av Neapel 1821 slöt den "Heliga Alliansen" här. Universitetet grundades 1919 och flyttade in i dagens byggnad, där förut den lokala landsdelsregeringen hade suttit. Balkongen över husets ingång användes många gånger för viktiga, offentliga tal.
På Philharmoniens hus står årtalet 1701. Den gäller dock inte huset, utan syftar till året, då de Slovenska Philharmoniker grundades. Många berömda kompositörer, som Haydn, Brahms och Paganini var hedersmedlemmar i detta sällskap.
Ursulinkyrkan byggdes under första kvartalet av 1700-talet. Fast det är inte känt längre, vem som var arkitekten bakom verket. I alla fall är den en av de viktigaste barockbyggnaderna i Ljubljana. Baksidans monumentala fasad liknar dock mera ett hyreshus än en kyrka. Vi går fram till den och ser att framsidan står vid huvudgatan, Slovenska cesta, där vår vandring har börjat.

Det är naturligtvis absolut omöjligt att teckna en övergripande bild av en stad i endast en enda artikel - till det skulle man väl behöva en bok. Men jag hoppas att jag har lyckats ta med många av de viktigaste sevärdheterna, så att detta kan vara en hjälp, om du någonsin besöker denna vänliga stad.

Bernhard Kauntz, Wolvertem, Belgien, 2012



Tillbaka till , eller till av
sidan skrevs: 26.9.2012 av webmaster@werbeka.com