SLOTTET BELVEDERE I WIEN


Slottet Belvedere ligger i Wiens tredje distrikt. Vi kommer in från övre ingången, "bakifrån", eftersom det enligt min uppfattning är effektfullare så, även om slottet enligt planerna byggdes nerifrån. År 1714 fick den store barockbyggmästaren Lucas von Hildebrandt uppdraget att bygga ett slott. Uppdragsgivaren var Prinz Eugen av Savoyen, den store fältherren, som drev tillbaka turkarna över hela Balkanhalvön och därmed befriade Europa från hotet av den turkiska expansionismen. Prins Eugen, som han kallas i Wien, föddes 1663 i Paris och dog 1736 i Wien.
Han växte upp vid Ludwig XIV hov och ville börja på en militär bana. Men solkungen avslog hans ansökan på grund av hans bräckliga kroppsbyggnad. Därpå kom Eugen till Österrike och ansökte hos Kejsar Leopold I. Sitt rykte vann han genom de segerrika slagen vid Zenta (1697) och vid Peterwardein (1717), i anslutning till vilket han även kunde befria Belgrad från den turkiska ockupationen.


Två fotos inom två minuter och tjugo meter

Det senare lyckades inte minst på grund av att han lät bygga en bro av båtar över Donau och erövrade staden från flodsidan, när alla hade väntat sig att han skulle angripa från landområdet.
Denna händelse blev till och med en folklig sång, som i nio strofer besjunger den. Här är de första två stroferna, som handlar om bron över Donau:

Prinz Eugen, den ädle riddaren
ville åt kejsarn återvinna
stad och fästning Belgerad!
Därför lät han slå en bro,
så att man kunde flytta över
med armén framför staden.

När sen bron hade byggts,
så att man nu med man och vagn
kunde passera över Donau,
slog man lägret upp vid Semlin,
för att jaga bort var turk,
till deras spe och stora förtret.

Eugen hade ett mycket bra förhållande till sina soldater, som han ledde personligen i de olika slagen och därvid själv sårades tretton gånger. Men det var inte bara hans militära framgångar, som gjorde honom omtyckt. Han ska ha varit ytterst human i alla avseenden - så behöll han till exempel även trädgårdsmästarna över vintern, för att säkra deras lön.
1703 utnämndes han till president av hovkrigsrådet och gjordes till generallöjtnant. Det var den högsta titeln som man kunde få. Avundsjuka människor undrar idag varifrån han tog alla pengarna till slottsbygget, men jag antar att han kunde göra tillräckligt med byte vid sina fälttåg. Han lär väl ha fått en eller annan krona för sina bravader också ...

Maria Theresia och hennes make Franz Stephan von Lothringen står i Övre Belvedere
När Eugen dog som ogift, efterlämnade han hela sin förmögenhet till sin niece Anne Viktoria von Savoyen, som dock lät auktionera bort nästan hela arvet. Däremot stod hon inte ens för graven i Stephansdomen, som makan till hans nevö, Maria Theresia Anna Felicitas Herzogin von Savoyen-Carignan, lät uppföra. Slottet Belvedere kom senare i händerna av Habsburgarna, som använde det mer eller mindre som andrahandsbostad.
Till exempel bodde tronföljaren Franz Ferdinand här med sin gemål, Sophie Gräfin Chotek, innan de mördades i Sarajevo.

Entréhallen
Men även efter Habsburgarnas tid var Belvedere vittne till stora statshändelser. Knappast någon, som själv har upplevt den 15:e maj 1955, kommer att glömma, hur Leopold Figl, som då var utrikesminister, från Belvederes balkong förkunnade:
"Österrike är fritt!"
efter att statsfördraget hade undertecknats. Tio långa år av de allierades ockupation var äntligen över.

Prakttrappan
Ännu idag kan det hända att Belvedere används representativt vid speciellt höga tillfällen. Huvudsakligen används det dock som museum för samlingarna av Österreichische Galerie Belvedere, vars tyngdpunkt ligger på de österrikiska målarna från Fin de Siècle och jugendstiltiden. Sålunda visas här till exempel bilder av Gustav Klimt och Egon Schiele - och det är strängeligen förbjudet att fotografera.

Men här finns icke blott österrikiska konstnärer - även Jacques-Louis Davids "Napoleon vid St. Bernhard" finns att se - och inte minst en staty av Auguste Renoir, nämligen den "Segrande Venus". Hos den gillar jag det enkla utförandet. Bara äpplet i hennes hand, som hon ju har fått av Prins Paris, förklarar titeln, som i förlängningen ledde till Trojanska kriget.

Egentligen hade man tänkt sig Övre Belvedere endast som optisk avslutning för trädgården, i stil med Gloriette i Schönbrunn. Och även om anläggningen blev till Prins Eugens sommarresidens, bodde han bara i Nedre Belvedere, medan övre delen tjänade till representationsärenden. Trädgården, som ligger däremellan anlades strax efter att han hade förvärvat marken, åtskilliga år innan byggnaderna kom till.

Trädgårdarna är öppna för allmänheten sedan 1780. Namnet Belvedere kommer från den vackra utsikten över staden Wien (vid Eugens tid låg marken ju fortfarande en bra bit utanför stadsmurarna).
De många vattenanläggningarna förlänar parken en lätthet, vilket avbryter den stränga och symmetriska uppbyggnaden av trädgården. Två av de stora brunnarna befinner sig på "huvudgatan" mellan Övre och Nedre Belvedere.
De bildar en sockel för den övre byggnaden, om man tittar nerifrån, och hjälper till att fullborda harmonin.

Tyvärr motsvarar betjäningen i Belvedere inte på långt när skönheten av platsen. Innan vi gick in i den övre delen av slottet, ville vi i förbifarten ha något att tugga på. Det dröjde 45 minuter innan vi hade fått och betalt vår macka.
Ännu värre var det i det nedre caféet. Utställningarna är öppna till klockan 18. En kvart innan ville vi dricka något i det (fristående) caféet. Men serveringspersonalen betjänade oss inte "för att man snart skulle stänga". Så kan man naturligtvis inte göra. Det förstör det fina intrycket man får i övrigt, även långt efteråt - och det är även helt otypiskt för Wien. Man borde skämmas och snarast se sig om efter bättre personal!

Den nedre delen av slottsparken lutar inte och präglas vid sidorna av labyrintaktigt klippta gångar, medan bland annat statyer av muserna (i bild Urania) flankerar huvudvägen.
Nedre Belvedere används idag framför allt till vandringsutställningar, men man borde inte glömma bort att även beundra rummen i sig. Mycket guld och många speglar låter besökarna få ett intryck av Prins Eugens rikedomar. Även marmorsalen, en motsvarighet till en liknande sal i övre delen, är en prakt i sig.
Inte minst står där även originaldelarna av "Donnerbrunnen", vars kopia idag finns på Neuer Markt i centrum. Egentligen heter den Providentiabrunn (Providentia = förutseende, försörjning - jämför engelskans "provider"), men det var för långsökt. Därför kallades brunnen efter dess skapare, Rafael Donner. I mitten, högst uppe, tronar Providentia, omgiven av symboler för fyra bifloder till Donau, nämligen Traun, Enns, Ybbs och March. På bilden ser vi Marchs flodgudinna, som lutar sig mot ett stenblock med en relief av ett militärslag, eftersom Marchslätten sedan gammalt har varit ett mycket omtvistat område.
Ett besök i Belvedere är därför inte bara att rekommendera för målningarnas skull, utan är en helhetsupplevelse. Med lite tur kan man till och med bli serverat i caféerna.


© Bernhard Kauntz, Wolvertem 2009


Tillbaka till   eller till   av  


last update: 23.10.2009 by webmaster@werbeka.com