SLOTT LAXENBURG


Det är svårt att ge en översikt över residenset i Laxenburg, eftersom det finns - förutom den stora parken och sjön - en by och hela tre slott, som bör nämnas. Men låt oss börja med den historiska början, det Gamla slottet, även om det inte är det första, som man får se i Laxenburg ...

Gamla slottet ligger en bit inne i parken och tjänade Herrarna från Lachsendorf som fortifikation, ända tills Habsburgarna tog över makten här, i början av 1300-talet. Hertig Albrecht II lät bygga ett gotiskt kapell i ett av tornen i Gamla slottet. Kapellet omnämndes i ett dokument år 1332 för första gången.

Albrecht III gjorde Laxenburg (som det numera hette) år 1388 till köping och lät även bygga ut det Gamla slottet. Ägorna, som ligger femton kilometer söder om Wien, användes av Habsburgarna fortsättningsvis huvudsakligen som utgångspunkt för jakt- och fiskeutflykter.
Men här skrevs även historia. Kejsar Karl VI författade här den s.k. "Pragmatiska sanktionen" år 1713, som möjliggjorde att hans dotter kunde få överta regeringsmakten i Österrike.
Men dokumentet slog även fast att de österrikiska länderna, från Tirol till Böhmen och Ungern, bildade en enhet och därför var odelbara. Elva år senare undertecknade han här freds- och alliansfördraget med Spaniens Kung Phillipp V. I och med detta avstod han från alla anspråk på den spanska kronan, medan Phillipp accepterade den Pragmatiska sanktionen.

Idag består slottet endast som kärna av byggnaden, eftersom det mesta inom detta område föll offer för turkarna, när de belägrade Wien 1683 och förstörde allt inom dess närhet. Återuppbyggnaden och senare tillbyggen skedde dock kring den bevarade resten av slottet. En tavla upplyser om att det här under åren 1925 - 1938 befann sig skolan för rytm, musik och kroppsbehärskning, som besöktes av elever och lärare från hela världen. Idag finns det lägenheter i huset, fastän man i trapphuset fortfarande kan beundra takets korsvalv eller en eller annan möbel från gången tid.

Nästa slott har anor från 1400-talet. Redan på den tiden var det en fri gård, som i början av 1600-talet kom i ägo av Sebastian von Bloenstein, som gav byggnaden dess namn av idag, nämligen "Blå Gården". Hundra år senare ombyggdes gården genom Lukas von Hildebrandt på bevåg av Friedrich Carl von Schönborn till ett barockslott. I mitten av 1700-talet kom gården i kejsarlig ägo, vilket på nytt ledde till en om- och utbyggnad. Byggmästare var nu hovarkitekt Niccolo Pacassi.
Maria Theresia bodde ofta och gärna i Laxenburg. Men inte bara hon föredrog det lantliga lugnet - även hennes son, Joseph II, hade här möjlighet att avvika från hovcermonierna och att liberalisera umgänget. Och inte minst Kejsar Franz Joseph och hans Elisabeth brukade komma hit - två av deras tre barn föddes här. Fast idag är det vetenskapliga institutioner inrymda i Blå gården, av vilka Internationales Institut für angewandte Systemanalyse (IIASA) kanske är det viktigaste. Det är långt ifrån lika romantiskt, utan hellre ekonomiskt - men på något sätt måste byggnaderna ju bevaras.

Det förtjusande med Laxenburg är att man inte bara har restaurerat slottet, utan att hela omgivningen ser ut, som om den - för 200 år sedan - hade byggts alldeles nyss. Det är klart, somligt har förändrats. På den tiden hade noblessen försökt att bygga sina palän i närheten av kejsarresidenset, för att inte försvinna ur synfältet.
Men sen 1913 t. ex. är Schwarzenbergs palä tillsammans med Palä Kaunitz och restaurangen "Zum Stern" ett nunnekloster.

Kyrkan ser ut som om den hade målats dit. Tyvärr är den låst. Efter turkarnas belägring, då den gamla naturligtvis hade förstörts, beslutade man om ett nybygge på samma ställe. 1693 lade Kejsar Leopold I grundstenen - men kyrkan blev färdig först år 1739.

Till en del är det väl stormens fel, som år 1724 förstörde tornet, så att man fick börja om med tornbygget och samtidigt byggde en ny fasad. Man tror att Mathias Steinl var byggmästare för de senare arbeten, medan Carlo Antonio Carlone genomförde de äldre delarna.

Även andra hus har genomgått en metamorfos. Så befinner sig dagens apotek i byggnaden, som på Maria Theresias tid var folkskola. Hon hade infört allmän skolplikt - och byggnaden användes fram till 1971 som skola. Ombyggnaden av slottet och tillhörande by genom Maria Theresia hålls fast i bild på rådhuset, där även Hertig Albrecht III förläning till köping förevigats.

Dessutom finns det en tavla på rådhuset, som upplyser om att länen Wien och Niederösterreich år 1962 gemensamt beslutade att restaurera slottet och parken. Dagens rådhus var tidigare en bondgård, som fick en andra våning år 1900 och senare byggdes ut ytterligare. Det gamla rådhuset - i mörkare gul färg - ligger strax brevid.

Lite längre bort från slottsplatsen ligger även Grünne-huset eller Palä Dietrichstein, som Maria Theresia köpte till sin dotter och hennes gemål Albert von Sachsen-Teschen. (Efter denne Albert uppkallas även Albertina i Wien, förresten.)
Slutligen ska även kejsarens järnvägsstation nämnas, i vilken det idag finns en restaurang. Laxenburg var nämligen fram till 1935 genom ett stickspår förbunden med Mödling och den södra stambanan.

Parken är åter ett kapitel för sig. Den anlades av Franz Stephan von Lothringen som fransk trädgård med stjärnformiga alléer (som överraskning för sin maka Maria Theresia) - men som sedan förvandlades av sonen Joseph II och inte minst Franz I av Österrike till en engelsk trädgård, i vilken naturen återigen fick friare spelrum.
För att kunna förstå parken och Franzensburg, måste vi snabbt dyka ner i historien en aning. De borgerliga och socialliberala idéerna av Kejsar Josephs II (1780 - 1790) visar hur långt före sin tid denne man verkligen var - om man tänker på franska revolutionen från 1789. Här kom reformerna "frivilligt" uppifrån och inte nerifrån, som i Frankrike.

När Franz II två år senare blev romersk-tysk kejsare, hade han redan de avskräckande resultaten från franska revolutionen framför ögonen - inte underligt att han reagerade konservativt. Dessutom hade Joseph II nya idéer inte nödvändigtvis fallit i god jord, för att folket inte var tillräckligt moget. "Tillbaka till absolutismen" var därför Franz motto. Och denna absolutism fann han i tidigare århundraden - på medeltiden. Därav kommer också gestaltningen av parken och av Franzensburg.
Även statyn i parken visar hans starka ställning - han själv högt uppe och runt omkring honom ingenting.

Han var inte alls någon dålig härskare (Joseph Haydns kejsarhymn - idag melodin till den tyska nationalhymnen - innehöll ju orden "Gud bevare, Gud beskydde, våran gode Kejsar Franz), men rädslan för en revolt präglade honom genom hela livet.

När vi ändå pratar om Franz II, så vill jag nämna några ord om hur han blev till Franz I. Österrike var till 1804 ett ärkehertigdom - men Habsburgarna var sedan århundraden (nästan) utan avbrott valda kejsare av det "Heliga romerska riket av tysk nation", som hade tagit sin början med Karl den Store år 800. Som romersk-tysk kejsare var Maria Theresias gemål, Franz Stephan, Franz I - därför måste nästa kejsare med detta namn bli den andre. Fast när Napoleon upphöjde sig själv till kejsare år 1804, kontrade Franz och gjorde sig själv till Kejsare av Österrike. Men under denna (numera ärftliga) österrikiska kejsarkrona var han naturligtvis den förste Franz. Den romersk-tyska kronan avsade han sig förresten år 1806, utan att det valdes någon efterföljare.

Tillbaka till parken. Att Franz vände sig bort från den strängt skötta franska typen av parker, hade troligtvis många skäl. För det första förklarade Frankrike Österrike krig under samma år, som han blev kejsare. För det andra var han botaniker - och studera plantor kan man bättre i en naturpark. För det tredje var han förmodligen romantiker (se hans förkärlek till riddartiden).
Därför hittar man i parken såväl en riddarkolonn, som en riddargrift, ja till och med en turneringsplats ... Även den Gotiska bron utsmyckas med en riddarrustning och inte långt därifrån finns det en "grotta". Det är visserligen bara på varandra staplade stenar, men just därför pekar det ännu mer på ett romantiskt sinnelag. Miniatyren av slottet "Habsburg", som skulle trona över grottan, blev aldrig utförd.

Däremot uppfördes ett annat slott, nämligen Franzensburg. Det blev aldrig bebott, utan var från början avsett som museum. Det byggdes i början av 1800-talet och liknar en stor leksaksborg med sina olikformade torn. Men just det var det ju, egentligen ...
I dess inre samlade Franz dock inte leksaker, utan hellre skatter från hela landet. Han hämtade från andra slott och kloster vad han tyckte om - ty om Franz pekade på något, så var det givetvis ett nöje och en ära för slottsherren eller abboten att ge det som gåva till kejsaren. Hur ofta detta skedde med illa dold tandagnisslan kan man ju tänka sig.
Men det passar till Franz romantiska åder, att han i detta slott även genomförde en glorifikation av huset Habsburg. Bortsett från diverse vapen och sköldar, bland vilka det finns några verkliga rariteter, finns det här i Habsburgersalen 17 statyrer av österrikiska härskare från huset Habsburg, från Rudolf I till Maria Theresia. Farbror Joseph II, som fattas här, står som ryttarstaty i rummet bredvid. Men det finns porträtt och reliefer och annat av hela familjen även i resten av slottet.
Inte minst Franz själv är avbildad här och där, som till exempel på detta glasfönster, där han flankeras av sina båda söner.
Men det är inte bara familjerelevanta saker, som gör slottet så ovanligt. Kejsaren samlade, som jag nämnde tidigare, föremål från hela Österrike för sitt hobbyslott. Och det är verkligen exkvisita pjäser, som man kan beundra här. Till exempel delar av arkitekturen av Capella speciosa från 1222, som hämtades från Stift Klosterneuburg. De många trätaken är från 1500- och 1600-talet, från slottet Greilenstein, rådhuset i Salzburg, Stift Zwettl och många andra ställen. Det finns historiska målningar med viktiga händelser ur den habsburgska historien, diverse möbler, som inte just har köpts hos IKEA, beundransvärda glasfönster och andra "småsaker". Många av dessa härstammar från 1300- och 1400-talet. Det är verkligen präktigt, det som finns att se här. Kanske till och med för präktigt, för att kunna ta in allt inom ramen för en guidningstur på en timme.
"Leksaksslottet" är i varje fall värt ett besök.

Om Du åker till Laxenburg, borde Du beräkna hela dagen för utflykten. För även om Du inte vill åka båt på den 25 hektar stora sjön, måste Du kanske ta parkens egna miniatyrtåg på vägen tillbaka, för att inte komma hem alltför sent.

Bernhard Kauntz, Västerås 2008



Tillbaka till   eller till   av  


last update: 18.11.2008 by webmaster@werbeka.com