AROSFORTET

Nästan som på TV


Det var av en slump, som jag hittade Arosfortets hemsida på nätet, men jag hade genast klart för mig, att detta var någonting, som jag måste testa. Det var bara att fixa ihop ett "lag". Man måste nämligen vara tre eller fyra stycken, eftersom man behöver samarbeta i somliga celler.
Sen bar det iväg. Och även om den gamla fabriksbyggnaden bakom Emausmotet inte är omgiven av hav, så gör det gråmörka huset skäl nog för att man ska kunna få känslan av att befinna sig i en gammal fästning.

Hm... och hur fortsätter det härifrån?
Då vrålar vi väl igång!
Lite till... det är bara att bita ihop.


Här har de fifflat med tyngdlagen - jag lovar!
Istället för Gunde Svahns spydiga kommentarer finns det "påhejande" sentenser målade på väggen i trappuppgången. Har man sedan väl klarat trapporna, betalar man för ett antal timmar, som man får använda till att utforska fortet. Det fanns 34 celler att välja på, men det ska bli 50. Varje cell har ett namn och en upplysning om hur mycket styrka-taktik-teknik man behöver för att klara sig därinne. Löser man uppgiften inom den utsatta tiden (vars längd man dock inte har en aning om), får man ett antal poäng.

Fast visst är det svårt. Man kommer in och måste först orientera sig, se vad uppgiften är.


Här får man naturligtvis inte ramla i "vattnet".
Ibland är det uppenbart - står det en cykel i rummet, ska man väl sätta sig på den och trampa allt man kan. Ibland är det inte alls enkelt. Det finns celler, i vilka vi aldrig listade ut vad man behövde göra, trots flera försök. Man får nämligen pröva flera gånger i varje cell, om man vill. Men det behövs verkligen. För även om man fattar vad man ska göra, har tiden en tendens att ta slut alldeles för fort. Och visst, i somliga celler slocknar ljuset, precis som i riktiga fortet, när tiden tar slut.

Det finns mycket variation i uppgifterna.


Det där ska väl ändå inte vara så svårt? Skulle man tro...

Man behöver klättra, krypa, ha bollkänsla och även de grå cellerna måste vara i form. Det är fascinerande, för att jag hade aldrig kunnat tro att man tänker sämre i samband med fysisk ansträngning. Men nu förstår jag att gåtorna i tornet på "riktiga" fortet inte var så enkla, som de tycktes vara, när man satt framför TVn. Dessutom behöver man tänka lite "originellt" här, för att komma fram till svaren. Jag lovar att cellerna med gåtor i inte är några gratispoäng.

Med tanke på hur uppgifterna ser ut, kan lagsammansättningen vara av ganska stor betydelse. Att ha någon som är liten och smidig kan vara en stor fördel. En vältränad skrotlyftare skadar inte heller, liksom det kan behövas någon med bollsinne. Gåtorna kan alla försöka att lösa. Detta är nämligen en skillnad mot fortet i havet. Här kan hela laget gå in i cellerna och hjälpas åt.


Det här kan jag på mina fem fingrar. I vanliga fall...

Hur kunde jag bara hamna här?

Naturligtvis får alla testa allt, även om det inte är så taktiskt klokt, för poängens skull. Vad jag med min stora, välnärda kropp skulle göra i krypgången, det förstår jag ännu idag inte... Svettig blev man också och för all del även lite trött. Fast, det bästa: vi hade en åldersskillnad på 50 år i vårt lag, men vi hade mycket roligt allihopa! Och visst ska jag göra om det!

Bernhard Kauntz, Västerås 2006



Tillbaka till eller till av Werbeka Netshop


last update: 16.09.2006 by webmaster@werbeka.com