.

IRSTA KYRKA


Redan på håll ser jag på tornets form att Irsta kyrka måste ha gamla anor. Det är massivt, stabilt, något grovhugget och en aning avsmalnande upp mot spiran. Fönstren är små, putsningen något ojämn på grund av att det underliggande materialet är grovhugget - kort sagt, det bastanta intrycket vittnar om medeltid. Mycket riktigt får jag senare veta att det har kommit till på 1200-talet.

Jag kommer fram samtidigt med en tjusig veteranbil, en antik Ford, som stannar utanför muren till kyrkogården. Visserligen är den inte fullt så gammal som kyrkan, men väl från 1923, med andra ord en annan raritet, som vittnar om gångna tider.


Jag får veta att det pågår ett bröllop inne i kyrkan och att brudparet ska köras därifrån i bilen. För min egen del innebär det att jag förhoppningsvis kommer att få tillfälle att ta kort inne i kyrkan också, vilket är glädjande. Efter bröllopet möter jag en mycket intresserad och tillmötesgående kyrkoherde, som till och med ordnar fram växel åt mig, så att jag kan köpa med mig en beskrivning av kyrkan.

Vi pratar om att det är svårt att hålla kyrkorna öppna i dagens samhälle, när det inte finns någon uppsiktsperson, eftersom det alltid finns risk för att saker blir stulna. Jag förstår det och tycker att det är mycket tråkigt att hitta ännu ett exempel på hur några enstaka individer förstör för allmänheten.

Jag överraskas av hur ljust det är inne i kyrkan och fascineras av det vackra rundfönstret ovanför altaret. Kyrkan är också rymligare än jag hade trott utifrån.

När jag läser efter hemma, får jag veta att Irsta är rik på fornminnen, som går tillbaka till järnåldern och att namnet Irsta härleds från "Yris (Iris) ställe".
Den gamla 1200-talskyrkan antas ha haft en föregångare i trä, men man är säker på att den i ursprungligt skick hade ett smalare kor. Som på många andra ställen blev kyrkan dock för liten på 1300-talet, man byggde ut den österut och rev det gamla koret. Det nya fick samma bredd som resten av kyrkorummet, så som det ännu ser ut idag. På 1400-talet ersattes trävalven med tegelvalv, även det var vanligt förekommande. Två travéer täcker den gamla kyrkans storlek och ytterligare två finns över den nybyggda delen. Även den tjocka furudörren härstammar från 1400-talet, liksom vapenhuset.

Precis som i Barkarö kyrka var släkten Cronstedt kyrkans mecenater och friherre Carl Cronstedt lät i samband med en restaurering på 1740-talet bygga sig ett gravkor i anslutning till kyrkans östra vägg.

1905 skedde nästa restaurering, då man bland annat satte in dagens kyrkbänkar. Tyvärr kladdade man även på väggarna för att skapa målningar som skulle påminna om de medeltida kalkmålningarna, som fanns i kyrkan. Först 1970 tog man åter fram de ursprungliga kalkmålningarna på norra väggen, från mitten av 1400-talet. Intressanta är också konsekrationskorsen från kyrkans invigning. Fem av de ursprungliga tolv har ännu bevarats.
Jag är oftast inte så förtjust över stilblandningar mellan mycket modernt och gammalt, men jag tycker att man har lyckats ganska bra här. När man 1975 fick sin nya, artonstämmiga orgel, satte man på den en färggrann trärelief, som 1987 följdes av ett grindstaket mot tornrummet i samma stil. Båda är skapade av Harry Svensson från Fägre i Västergötland. Av honom är även ett altarbord i trä.
Detta används i kapellet, som man skapade genom att dela av tornrummet - en alldeles lysande idé. Så mycket mer, eftersom man ställde dit det gamla altarskåpet, som 1747 ersattes med den nuvarande altartavlan. Detta tredelade träsnideri från mitten av 1400-talet förtjänar i högsta grad att visas upp igen, även om inte alla delar är i original längre.
Dagens altaruppsats kom till i samband med restaureringen 1747, när Carl Cronstedt skänkte den till kyrkan. Då målades också altartavlan av Lorens Pasch d.ä. Den föreställer Kristus i Getsemane. Det äldre altarskranket från 1600-talet finns dock bevarat, liksom predikstolens föregångare. Den nuvarande predikstolen byggdes 1806 av Jonas Holmin i Kolbäck. Där står också ett timglas från 1736.

Det finns många ljuskronor, ljusstakar och lampetter uppsatta i tak och väggar, de flesta är donationer, från såväl högt stående personer som från ungdomsgruppen Mixturen. De har kommit till genom århundradena, de äldsta går tillbaka till medeltiden. Jag faller för de olikformade lampetterna, som trots sin individuella gestaltning ger ett sammanhållande intryck.

Det finns en dopfunt från 1100-talet i tornrummet, men den som används idag är från 1666, tillverkad i grå täljsten. Det är en donation av Nils Posse, en annan av kyrkans gynnare. Han lät också bygga gravmonumentet, som finns vid norra korväggen, för sin farfars bror med samma namn. Det finns många andra gravminnen, dels i väggar och dels på golvet.
Kyrkans klockor gjöts på 1700-talet, förmodligen som omgjutning av äldre material. De hängde i ett separat klocktorn, förmodligen fram till 1781, då de flyttades till kyrktornet i samband med att en ny spira sattes på plats.

Det finns mycket historia i Irsta kyrka, som dessutom är mycket tilltalande och inbjudande.


Bernhard Kauntz, Västerås i september 2004


Tillbaka till , till eller till av



last update: 7.9.2004 by webmaster@werbeka.com