Fullerö -
ett anrikt gods söder om Västerås

Bara 7 km söder om Västerås och inte alls långt ifrån Johannisbergs bad- och campingplats hittar man det gamla godset Fullerö. Den första bevarade omnämningen är från 1200-talet - då var det förmodligen en holme i Mälaren, vilken även namnet antyder. Två århundraden senare fick Västerås Stift godset i gåva av Sten Pedersson Stierna. Gustaf Vasa såg under reformationen till att Fullerö blev ett kronogods, som så många andra, men han bytte bort det igen till släkten Tott. Även släktena Bååt och Oxenstierna fanns bland ägarna senare. I slutet av 1600-talet var Mårten Gavelius förvaltare av Oxenstiernarnas egendomar. Han adlades 1686 till Cronstedt och fick under det följande året köpa Fullerö av Carl Gustaf Oxenstierna.

Mårten Gavelius Cronstedt var dock barnlös, därför övertogs gården av hans styvson, Jacob Olderman Cronstedt. Denne man gjorde Fullerö år 1739 till en fideikommiss. Detta innebar att godset måste hållas samman och inte kunde delas eller säljas, eftersom fideikommissarien i princip bara var förvaltare. Han fick visserligen nyttja avkastningen av godset, men förband sig att lämna det vidare i samma eller bättre skick som då han tog över. Äganderätten för en fideikommiss förblev på så sätt hellre hos hela släkten än hos en enskild person. Sedan 1964 måste denna ägandeform dock enligt lag avvecklas, när fideikommissarien ifråga går ur tiden. År 2006 fanns 24 fideikommiss avseende fast egendom kvar i Sverige.

Släkten Cronstedts namn dyker upp så gott som överallt i den närmare omgivningen; det må vara Cronstedtsvägen på Johannisberg, som påminner om dem, eller inte minst i Barkarö kyrka, som Cronstedts har sponsrat genom tiderna. Så har näste fideikommissare, son till nämnda Jacob, Carl Johan, stått för ritningarna av dagens kyrka, då den gamla brann år 1769. Idag heter den högste ansvarige återigen Carl Johan, fast han idag tituleras VD.

Huvudbyggnaden, på somliga ställen till och med kallad "slott" (vilket dock är att ta i), uppfördes 1656 på uppdrag av Erik Oxenstierna. Det är idag omgärdat av träd, som ger fri sikt egentligen bara från södra, det vill säga gårdssidan. Eftersom jag inte är någon paparazzo, nöjer jag mig med en bild från stora vägen mot Tidö-Lindö mot det som syns av byggnaden. Där ser man också en av de två fristående flygelbygganderna, som byggdes samtidigt med slottet. Det finns två flyglar till, som dock kom till först i mitten på 1700-talet. Arkitekten bakom verket var förmodligen Jean de la Vallé. Förmodandet grundas bland annat på att huset är likt Riddarhuset i Stockholm.

Riddarhuset började nämligen byggas av Jeans far, Simon de la Vallé, som var den förste utbildade arkitekten, som kom till Sverige. 1642 sköts han däremot till döds i en duell i Stockholm och utbyggnaden av Riddarhuset lades i flera arkitekters händer, tills slutligen Jean fick uppdraget och färdigställde byggnationen där.

Medan allén som leder in från landsvägen till Fullerö numera ser något luggslitet ut, så är den som inramar uppfarten till huset så mycket mer imponerande. Möbler av Haupt, skulpturer av Sergel och målningar av Ehrenstrahl sägs utgöra en del av inredningen inne i husen. Som alltid är det naturligtvis synd att sådana kulturföremål i privat ägo undanhålls offentligheten. Fast om jag sen tänker på graffiti-kladdet i våra städer och på dagens samtida värdering av vad som är kultur, måste man kanske vara glad att det är så. På så sätt förvaras dessa skatter åtminstone också för kommande generationer. En stor del av biblioteket har i alla fall donerats till Uppsala universitetsbibliotek och en samling arkitekturritningar finns på Nationalmuseet i Stockholm.

Fortsätter man sedan på vägen, passerar man gårdsområdet, där man börjar inse vilken stor industri godset egentligen är idag, när man ser de enorma byggnaderna, som hör till. Fast vällingklockan uppe på stallbyggnaden påminner om gångna tider, liksom även en del andra uthus från tidigare sekel.

Det finns till och med en bussförbindelse till Fullerö. En tur om dagen svänger in från landsvägen mellan Västerås och Tidö/Lindö, om man så påtalar, dock bara. I tidtabellen anges uttryckligen att man ska meddela föraren vid påstigningen, om man vill till hållplatserna Fullerö gård, Fullerö strand eller Fullerö brygga. För att resa från dessa hållplatser, ring och förbeställ minst 60 minuter före (det står "innan" i tidtabellen - men man kan väl inte begära rätt svenska dessutom?) angiven tid. Detta är fascinerande ... Fast å andra sidan undrar jag, varför man i så fall begränsar servicen till en enda buss om dagen? Det lär ju i alla fall inte vara någon rusningstrafik ut dit - och om den stackars passageraren i veckan, som utnyttjar denna service, nu vill åka en timme senare, varför ska han inte kunna åka då istället? Det rör sig dock bara om en enda kilometer. Men nog om bussarna.

Fullerö är också känd för sina ädellövträd. Därför är det inte så konstigt att en del av området har förklarats till naturreservat. Lindar med mistlar, men framför allt ek och hassel, liksom ett mer än hundraårigt inslag av skogsalmar finns det här.

Men det är inte bara träd, som ger området sin karaktär. Blåsippa, skogsbingel, myska och underviol har fina bestånd här, för att nämna några. Bland djurlivet är det kanske främst fåglarna som är framträdande, med häckningsplatser för skogsduva, göktyta och hackspettar.

Lite konfunderat blir jag, när jag läser föreskrifterna för hur man ska bete sig inom ett naturreservat. Det är självklart att man inte ska bryta kvistar eller gräva upp växter, liksom man kan förstå att man inte ska elda där. Men att man inte heller får tälta eller ens rida där, det hade jag ingen aning om. Man får inte heller samla in insekter eller andra ryggradslösa djur.

Jag hoppas dock att det faller under självförsvar, när man slår ihjäl en mygga, som håller på att bita en?

Jag har följt landsvägen och åkt igenom ett område med sommarstugor, som inte ser ut att ägas av de fattigaste här i världen (är det månne de som utnyttjar busservicen?), innan vägen tar slut och jag står vid Mälaren, som ju för inte alltför många århundraden sköljde över stora delar av det här området.



© Bernhard Kauntz, Västerås 2007



Tillbaka till eller till av Werbeka Netshop


last update: 30.9.2007 by webmaster@werbeka.com