KARLSKYRKAN


När jag var i tonåren framkallade jag mina egna bilder. I svart-vitt förstås, men det var ändå roligt att kunna anpassa bilderna, eller förstora dem och se dem växa fram på fotopapperet. Bilden till höger är en sådan bild, idag flera decennier gammal. Tanken på att jag har tagit en "historisk" bild är såväl fascinerande, som även skrämmande. Så länge sedan, så mycket tid har gått...

Ändå är kyrkan mer än sju gånger äldre än så. Jag har alltid trott att den hade sitt namn efter Kejsare Karl VI, Maria Theresias far, som ju lät uppföra den. Men den heter egentligen St. Karl Borromeus-kyrkan, byggd till ära av pesthelgonet med detta namn. Karl VI lovade att bygga kyrkan under peståret 1713, då pesten härjade i Wien för sjunde gången på tjugo år. Två år senare började den store arkitekten Johann Bernhard Fischer von Erlach med bygget, som hans son slutförde ett drygt decennium senare.

Iögonfallande är den arkitektoniska kultursymbiosen, som geniet Fischer von Erlach har skapat. Sidotornen påminner om orientaliska pagoder. De två höga kolonnerna, som flankerar den grekiska portalen, syftar dels på islamiska minareter, som även på romerska triumfpelare, vilket förstärks genom reliefen, som visar scener ur Karl Borromeus liv.

Jag tror att det är viktigt, att man även tänker på kyrkans läge på den tiden, då den uppfördes. Idag har den ju integrerats i stadsbilden, även om man på senare år har framhävt dess läge genom parken och dammen framför anläggningen.

Men för runt 300 år sedan låg kyrkan en bit utanför staden, som ju avgränsades av stadsmuren, som följde sträckningen av dagens Ringstraße. Utanför stadsmurarna fanns ett öppet område, den så kallade "glacisen", som skulle möjliggöra en öppen blick på eventuella anfallande styrkor. Man hade alltså fri sikt mot kyrkan från själva staden - och detta öppna läge framhävde ytterligare dess karakterisktika. Tanken var också, att man skulle bygga en paradgata från "Kärntner Tor" i stadsmuren till Karlskyrkan, men detta projekt realiserades aldrig.

Inne i kyrkan imponeras man av det stora ovala rummet, som på baksidan begränsas av orgelläktaren och på framsidan av högaltaret, som visar ännu ett exempel på Fischer von Erlachs fenomenala byggnadskonst. Se bara hur ljuset faller in uppifrån och på så sätt helt naturligt framhäver skillnaden mellan det himmelska och den mörka tillvaron på jorden.
Mittemellan svävar Karl Borromeus på ett moln, på väg att bli lyft mot himlen.
Men höjdpunkten för dagens besök är någonting helt annat. För tillfället restaurerar man freskerna i kupolen, som reser sig på 45 meters höjd. För att kunna göra det, har man rest en byggnadsställning mitt i kyrkan och i anslutning till den en hiss, som för besökarna upp ett drygt trettiotal meter.
Detta är naturligtvis ett enastående tillfälle att på nära håll få se på den konst, som skapades av Johann Michael Rottmayr och som i vanliga fall befinner sig alltför högt ifrån marken, för att kunna se någon detalj. Konstnären började arbetet som sjuttioåring och höll på till sin död, fem år senare.
Huvudtemat är återigen pesthelgonet, iförd sin röda kardinalsmantel, där han, understödd av Maria, ber till sin Gud om att pesten måtte sluta sitt skördetåg på jorden. Runt huvudgruppen finns det änglar, bland annat ärkeängeln Mikael med svärdet. Det finns dessutom tre andra tematiska avbildningar, allegorier över de tre gudomliga dygderna, tro, hopp och kärlek.
Klicka på bilderna nedan för att få se dem i större format.



Tillbaka till eller till av


2.6.2003 by webmaster@werbeka.com