Marchfeldgalleriet - ett framtidskoncept?


Man måste ta tillfället i akt. Min bror skulle skriva en artikel om en vernissage och frågade mig, om jag ville följa med. Nåväl, en utställning är alltid intressant, för att man ibland får idéer själv och dessutom kan man ibland få se oväntat bra bilder.

 
Reklamen var enkel, men lokalen var ändå full till bristningsgränsen.

På min fråga, vad det var för slags vernissage, berättade han, att en möbelaffär hade beslutat inbjuda närområdets konstnärer till ett samarbete. De som är födda eller verksamma i Marchfeld, ett område norr om Wien, får ställa ut i möbelhusets lokaler. Genom lottning utses en konstnär vid varje tillfälle, som får mer plats till att visa sina verk. Alla andra får representeras genom en bild och en kort personlig beskrivning av sin verksamhet. Idag startas projektet, sen kommer man att byta ut tavlorna varje kvartal. Huvudutställare vid premiären är den genom sina grafiker, illustrationer, etc. redan kände Gottfried "Laf" Wurm.


Huvudutställaren Gottfried "Laf" Wurm med en del av sina verk

Naturligtvis blev jag ännu mer nyfiken efter att ha hört allt detta. Dels var jag intresserad av att se hur man skulle kunna låta tavlorna smälta in i möblemanget, dels hur ett sådant projekt skulle tas emot i en så liten ort som Strasshof an der Nordbahn, med endast cirka 10000 invånare.

Den senare frågan fick vi svar på redan när vi kom dit, eftersom möbelaffären verkligen var fullproppad med folk. Gissningar av besökarantalet låg mellan 300 och 500 personer, bland dem representanter från politik, näringsliv och naturligtvis konstnärskretsar.

 
Bilderna och möblerna hade avstämts väl mot varandra

Vernissagen inleddes med hjälp av poesi och musikframträdanden, liksom andra intrycksfulla inslag. Så släckte man till exempel ner i lokalen och tände sedan ljus för konstens representanter. Men en av de trevligaste gesterna var det egentliga öppnandet av utställningen. Möbelaffärens ägare, herr Doschek, avslutade inledningen med orden:

Utställningen öppnas av de prominenta

"Och därmed ber jag de prominenta att öppna utställningen."

Tystnad. Ingen rörde sig, logiskt nog. Efter en stund fortsatte herr Doschek:

"Nå, är det ingen, som känner sig tillräckligt prominent? Men alla ni, som har kommit hit idag, tillhör de prominenta och därför ber jag samtliga att delta i öppnandet. Vi har lagt ett band genom hela rummet och kommer nu att dela ut saxar - var vänlig och ge dem vidare - så att var och en av er kan kapa av en bit av bandet och därmed bidra till öppnandet."

Snart hade alla gästerna stolt bundit en bit av bandet runt armen eller stoppat det i bröstfickan och blev därmed en del av det hela, innesluten i gemenskapen.

Vid den efterföljande rundvandringen, för att titta på verken, blev jag ännu en gång positivt överraskad, dels av den smakfulla integrationen mellan möbler och tavlor, dels - och inte minst - av kvaliteten av de utställda bilderna, eftersom de allra flesta av de 74 konstnärerna mer eller mindre arbetar på amatörnivå.


Två av mina personliga favoriter

I varje fall var det en ytterst lyckad kväll med en helt ny sponsorkonstellation, eftersom man från möbelhusets sida varken begär avgifter för att hänga tavlorna, eller tar procent av en eventuell försäljningssumma. Jag hoppas att detta projekt kommer att få många uppföljare i vida kretsar - till kulturens bästa - och önskar Marchfeldgalleriet att den mycket framgångsrika inledningen även kommer att leda till framtida succéer.



Tillbaka till eller till av


10.10.2003 by webmaster@werbeka.com