Carnuntum - Romarstaden


Carnuntum ligger ca 4 mil öster om Wien, nästan vid slovakiska gränsen. För 200 år sedan, år 6 av vår tideräkning, byggdes på detta ställe ett vinterläger av Romarna, som senare blev en del av Limes, det Romerska Rikets nordgräns mot Germanerna. Även Wien, som på den tiden hette Vindobona, hörde till de befästa delarna av Limes, fastän det lilla militärlägret där inte kunde mäta sig med Carnuntum, som var en betydande handels- och (från cirka 105) huvudstad i Övre Pannonien, en av de romerska provinserna. Huvudstad i Nedre Pannonien var förresten Aquincum, dagens Budapest.

Kanske var Atpomarus en av krigarna, som fick plikta med livet vid denna gräns? Stelen hittades 1849 vid Maria Lanzendorf, en av grannkommunerna, och härstammar från första hälften av första århundradet efter Kristus. Den latinska texten betyder på svenska: Atpomarus, son till Ilo, 25 år gammal, ligger begraven här nedan. Brogimarus har rest (denna gravsten) för sin bror. Texten är i princip densamma, som vi hittar på många runstenar, omkring tusen år senare.

Idag finns stelen i museet i Bad Deutsch-Altenburg, som kallas för Carnuntinum, där man har samlat ihop fynden från hela området. Redan före romartiden fanns det keltisk bebyggelse i dessa trakter - Boier och Daker levde här åtminstone två århundraden före Kristus. Även från denna tid visas det fynd i museet.

Sevärdheterna i Carnuntum och Bad Deutsch-Altenburg är ganska utspridda, därför är ett besök under lördag-söndag att rekommendera, eftersom det då går en (gratis) bussförbindelse mellan de olika ställena. Men man kan naturligtvis också ta sig fram med hjälp av de offentliga trafikmedlen (Schnellbahn S7 eller landsvägsbuss) och till fots, för att åtminstone komma till de två största sevärdheterna, nämligen museet i Bad Deutsch-Altenburg och ett utgrävningsområde i grannbyn, Petronell-Carnuntum, som fungerar som friluftsmuseum. Om man inte har något emot längre promenader, finns det i båda orterna amfiteatrar, liksom i Carnuntum "Heidentor", alltså hednaporten.

Men tillbaka till Romarnas stad. Kring år 40 blev Carnuntum ett kontinuerligt, befäst läger för den 15:e legionen. Under Kejsar Hadrianus (117 - 138) blev försvarsanläggningen Limes färdig. Det var också Hadrianus, om förlänade Carnuntum de romerska stadsrättigheterna. Detta förde med sig att den civila staden växte, att man behövde fler förvaltningsbyggnader och att det förutom de dagliga bruksvarorna fanns allt fler lyxartiklar bland handelsgodset.

Under senare hälften av andra århundradet invaderade Markomannerna och Quaderna - två germanska stammar - det Romerska Rikets nordliga provinser och kunde bromsas först i norra Italien, för att senare trängas tillbaka. I denna omvälvande tid levde den "österrikiske" romerske kejsaren Marcus Aurelius (161 - 180) under nästan tre års tid i Carnuntum.

Den 9:e april 193 blev Septimus Severus, som var provinsståthållare i Övre Pannonien, av sina trupper utropad som kejsare. Militärkupp eller inte, Carnuntum kom att hamna i centrum för uppmärksamheten, vilket ledde till en ytterligare utbyggnad av staden.

I början av 300-talet skulle Carnuntum till och med få uppleva ett "toppmöte", när rikets maktstruktur behövde en förnyelse efter att Diokletianus hade avsagt sig kejsarskapet. De goda föresatserna från mötet misslyckades dock, vilket ledde till att Kejsar Konstantin tog över makten. Men Carnuntum blomstrade vidare, hela 300-talet igenom.

Det låg ju vid korsningspunkten för de två viktigaste handelslederna i norr. Dels passerade den nord-sydliga bärnstensvägen här, dels låg Carnuntum vid Donau, som ju var en naturlig väst-östlig kommunikationsled. Inte att undra på att Carnuntum utvecklades till handelscentrum.

Ändå började nu folkvandringstidens oroligheter att märkas allt starkare.

År 395 var det återigen Markomanner och Quader, som bröt sig igenom Limes. Denna gång lyckades de också att sätta fast sig söder om den. 433 lämnade slutligen Rom de norra provinserna till Hunnerna. Den romerska befolkningen drog sig tillbaka söderut och Carnuntum lämnades till att förfalla.


Bernhard Kauntz, Västerås 2007



Tillbaka till eller till av


Sidan skapades den 11.7.2007 av webmaster@werbeka.com