Naschmarkt i 6:e distriktet


 

Marknadsplatsen är ett tidigt och viktigt uttryck i ett kultursamhälle. Redan i mycket gamla bosättningar gav den möjlighet till direkt handel och till socialt umgänge, efterom man där även kunde träffas för att småprata med varandra likväl som för att utbyta de senaste nyheterna. Dessutom var förhandlingarna om det rätta priset varken förödmjukande eller ett uttryck för snålhet, så som det ofta uppfattas i Västvärlden idag. Inte heller var det en förväntad del av köpet, såsom det idag ibland ses österut. Utan det handlade om att köpare och säljare kunde enas om ett pris, som båda var nöjda med, eller vilket de åtminstone kunde godta. Hur annorlunda är det inte idag i våra sterila supermarknader, som ju egentligen inte ens gör sig förtjänta av ordet "marknad" ... Där gäller ju bara säljarens villkor, den stressade kunden sliter oftast tag i en märkesvara, som han känner igen från reklamen och betalar på så sätt även de dyra reklamkostnaderna samtidigt.
På marknadstorget är kunden fortfarande likaberättigad, för att han kan jämföra varornas färskhet och kvalitet bara något stånd längre bort, tills han har hittat det för honom rätta förhållandet mellan anbud och pris.

 

Att namnet "Naschmarkt" härleds från ett tidigare "Asch(en)markt" är vetenskapen överens om. Men om "Asch" syftar på askan (Asche), som tidigare såldes där, eller ett kärl av askträ, i vilket man inhandlade t.ex. mjölken - därom tvistar de lärde. Likaså är det tveksamt, om dagens "N" i början av namnet verkligen kommer från läckerheterna (naschen = snaska) som säljs där. Hellre kan man tro att det handlar om en uttalsassimilering, alltså en sammansmältning. När Wienaren säger: "I geh' auf'n Aschmarkt einkaufen", kan man inte urskilja, om han säger "Asch" eller "Nasch". Och eftersom det på senare tid varken såldes aska längre och askkärlen trängdes undan av emaljmjölkkannorna, försvann den gamla beteckningen mer och mer.

 

Hur det än må förhålla sig med det ... vid floden Wiens stränder befann sig redan för hundratals år sedan ett handelscentrum. Idag, efter att Wienfloden, som har gett namn år staden, har täckts över, har Naschmarkt tagit hand om denna nyvunna terräng. Idag tänker knappt någon på att flodens vatten sköljer förbi underjordiskt, när man går och handlar på Naschmarkt.
För några årtionden sedan, när supermarknaderna överallt dök upp som svampar, tycktes även Naschmarkt vara dödsdömd. Under flera år gjorde den intryck av att vara obotligt sjuk, då allt fler stånd var tvungna att stänga igen, när det plötsligt dök upp nya intressenter, som gav marknaden nytt liv. Affärsmän med orientaliskt ursprung började nu saluföra sina varor och finns idag i fredligt grannskap med inhemska handlare, vilka naturligtvis också profiterar av det nya uppsvinget med större efterfrågan. På så sätt kan man idag hitta frukt och grönsaker ur Wiens omgivningar sida vid sida med i vinblad rullad fårost, oliver av alla möjliga slag, orientaliska sötsaker och alla kryddor, som man bara kan tänka sig.

 

Men det finns också försäljare av "smala" produkter, som till exempel ett stånd med brödspecialiteter eller en affär som endast säljer ättika - dock av all tänkbar ursprung och diverse produktionssätt.
Över allt detta vakar marknadsmyndigheten, som skapades 1839, och som än idag fyller en för Naschmarkt viktig bisyssla. Vaje lördag föranstaltas nämligen i övre änden av Naschmarkt en loppmarknad, där varje person får ansöka om plats upp till tre gånger per år, för att sälja sina varor. En liten plats kostar 18 Euro om dagen, en större, sex och en halv kvadratmeter stor, kostar det dubbla.

 

Trängseln på loppmarknaden är legendarisk och man bör ha tillräckligt med tid för att kunna vänta tills folkmassen rör sig vidare, för att få en bra överblick över de olika försäljningsborden. Handväskor och plånböcker bör förvaras under sträng uppsikt, för just i trängseln har ficktjuvar lätt för att slå till. I stort sett finns här allting. Tidningar från första världskriget blandas med gamla dörrlås, smycken, leksaker, böcker och kläder - ända till en udda kavajknapp - här kan man verkligen få allt. Man måste bara ta sig tid för att leta efter det man söker.

 

Naturligtvis finns det även mycket krams, fast det är också ett eldorado för samlare av olika slag och det är många, som här har gjort ett verkligt fynd. Det är nämligen inte dyrt här - och skulle det vara det, så går man helt enkelt vidare till nästa stånd. Stånd och stånd förresten... Även om varorna i normala fall ligger på bord - om man inte har något sådant, kan man också breda ut sig på marken. Om det sen gör ett gott intryck och frestar till att handla där, är återigen en helt annan sak.

 

Ibland kan man inte låta bli att småle, när man strövar igenom loppmarknaden. Min personliga favorit är nummerskylten av spårvagnslinje 5, som så starkt påminner om flydda tider ...

Är man trött av att handla och av alla intryck, så finns det gott om lokaliteter såväl på själva Naschmarkt, som även i de omgivande gatuhörnen, där man i lugn och ro kan sträcka ut benen eller släcka törsten. "Sopherl am Naschmarkt" är ett av dessa ställen, som dessutom anknyter till taditionen med sitt namn, ty "Sopherl" var ett sammelnamn för kvinnliga marknadsförsäljare, som högljutt prisade sina varor.
Tyvärr börjar på senare tid ett oskick att breda ut sig i somliga lokaler, som inte minst drabbar turister. När notan görs i ordning, beräknas inte alltid priset som står på matsedeln, utan kyparen kan lägga på lite "dricks" åt sig själv. Samtidigt vill jag här be alla hederliga kypare och servitriser om ursäkt, för flertalet av dem skulle inte ens tänka en sådan tanke. Naturligtvis är det alltid bara ett fåtal, som får en hel grupp i dålig dager, men detta är en fräckhet, som måste nämnas. Inte minst i ett kapitel, som handlar om fri handel och om säljarens och köparens ömsesidiga tillfredsställelse.


Bernhard Kauntz, Wien 2006



Tillbaka till eller till av


sidan skapades den 4.3.2006 av webmaster@werbeka.com