Prater Hauptallee i 2:a distriktet


Prater Hauptallee är ett unikat. Den är fyra kilometer lång och leder rakt som ett snöre från Praterstern till Lusthaus. Fast innan vi börjar med vår promenad, låt mig säga några ord över Prater. När en wienare säger "Prater", menar han i allmänhet nöjesfältet i Wien, även kallat Wurstelprater. Men området i Prater är mycket större än så. Det omfattar de låglänta områdena och våtmarksskogarna till höger om Donau. År 1403 omnämns Prater för första gången i en urkund, skriven av Albrecht IV. Då tjänade den som jaktområde för Habsburgarna. Kring 1537/38 låt Kejsar Ferdinand I hugga ut dagens Hauptallee och år 1560 lät Maximilian II sätta ett stängsel runt området. Först drygt 200 år senare öppnade Joseph II Prater för allmänheten. Därefter fanns det en stadig ström av besökare i Hauptallee, som använde den långa gatan till promenader eller för sportigare aktiviteter. Idag ser man folk som joggar eller rider, åker skateboard eller cyklar. Somliga hyr en trampbil, för att njuta av den förnämliga naturen. 1984 startades här även den första "Vienna City-Marathon".
Fast här skrevs även social- och kulturhistoria ... Den första maj 1890 genomfördes den första arbetardemonstrationen i Hauptallee. Först 1919 flyttades detta evenemang till Ringstraße. På den tiden var det ett föregångsexempel för arbetarrörelsen i Europa. Detta är ännu ett av exemplen som talar emot den gängse historien, som vill få oss att tro att Österrike under kejsartiden var efterblivet i socialt och industriellt avseende.
Gatan har även skrivit musikhistoria. Beethoven gav här år 1814 sitt sista offentliga pianoframträdande i ett café. Drygt ett halvt århundrade senare skapade Gustav Pick "Fiakerlied", som den kände skådespelaren Alexander Girardi sjöng vid premiären. Fiakrarna, en droska med två hästar, finns ju ännu idag i stadstrafiken, även om dessa bara hyrs in vid festliga tillfällen och av turister. Indirekt hänvisar sången även till Hauptallee - när texten säger "Vom Lamm zum Lusthaus fahr' i in zwölf Minuten hin ..." (Från Lammet till Lusthuset kör jag på tolv minuter ...)
Med "Lammet" menas dåtidens gästgiveri "Till Gyllene Lammet" vid Schwedenbrücke (Svenskbron) och Lusthuset står vid andra änden av vår gata. Därav kan man härleda att fiakrarna på den tiden, då det inte var så mycket trafik, rörde sig framåt med ungefär trettio kilometer i timmen. På tal om trafik, förresten ... Sedan 1964 är bilar bannlysta på Hauptallee. Ett annat förbud, som trädde i kraft på denna gata år 1818, var förbudet att röka. Att röka på offentliga ställen sågs inte med blida ögen vid denna tid - och idag är vi återigen på god väg dithän. Det är så sant, att det inte finns något nytt under solen.
Nu har vi redan gått en bit av vägen och har lämnat nöjesfältet Wurstelprater bakom oss. Vi passerar en minnestavla, som erinrar om bygget av Wiens fotbollstadion. Mellan träden ser man i bakgrunden den vita ovalen av det tidigare "Praterstadion", som idag har tillägnats femtitalets försvarsgeni och den senare tränaren, som gjorde ADO Den Haag till cupvinnare, Feyenoord till segrare i Europacupen och Cupvinnarcupen. Tre år hos FC Brygge gav tre mästartitlar och Nederländernas nationallag ledde han till VM-final.
Två mästerskap och en Europacupseger med Hamburger SV samt avslutningsvis två mästerksap med FC Tirol står också på hans meritlista. Vem handlar det om? Ernst Happel.
Första fotbollsmatchen genomfördes här för övrigt den 13:e september 1931. Österrike var på den tiden en stormakt i fotboll och vann över Tyskland med 5-0! Men Happelstadion används även till andra sportaktiviteter och till musikevenemang.
Strax därefter passerar vi en gammal förgrening av Donau, som påminner om att Donau ännu för ett drygt århundrade sedan, fram till 1870, fritt och vilt sökte sig sin väg genom Wien. Vid reguleringen skapade man en ny, 280 m bred flodbädd och översvämningsområdet på vänstra sidan om floden, som skulle skydda staden från framtida översvämningar. Det hjälpte, men inte alltid. 1954, vid min barndoms stora översvämning, flöt otroliga 9600 kubikmeter vatten per sekund(!) genom Donau. Det var för mycket, även för översvämningsområdet - och mellan 1972 - 1988 skapade man "Neue Donau", en andra flodbädd.
Donauinsel, ön, som på så sätt kom till, är idag ett omtyckt fritidsområde i Wien och Nya Donau bevarade staden år 2002 från en ny katastrof, när Donau förde med sig hela 11000 kubikmeter per sekund. Det motsvarar 11 miljoner liter! Per sekund ...
Vi närmar oss slutet av Hauptallee, som markeras av Lusthaus. Det fanns en föregångare här, "gröna lusthuset", som hade byggts redan 1566 av Maximilian II. Dagens lusthus kan vi tacka Joseph II för, som lät bygga det av Isidore Canevale. Liksom så mycket annat träffades lusthuset år 1945 av en av de allierades bomber och dess bakre del förstördes.
Glöm inte att nästan med varje bomb, som faller någonstans på denna jord - även idag - förstörs det saker, ofta mycket viktigare saker än ett lusthus. Och alltför ofta förstörs även människors liv.

© Bernhard Kauntz, Wolvertem 2011



Tillbaka till eller till av


Sidan skapades den 25.6.2011 av webmaster@werbeka.com