Schönbrunn - inte bara ett slott


Svenskan har, liksom tyskan och flera andra språk, den egenheten att man i sammansatta ord ställer det bestämmande ordet först och betonar det. Så heter det till exempel järnväg för att skilja den från en motorväg. Även en silverring skiljer man på så sätt från en guldring genom placeringen och betoningen. Och i tyskan förhåller det sig precis likadant.

Du förstår nog, vad jag menar, eller hur? Nåväl, då borde det också heta Schönbrunn, för att framhäva det vackra hos denna brunn. Men - det gör det inte! Det heter Schönbrunn. Anledningen därtill är naturligtvis att det finns så mycket vackert i Wien, att man inte behöver framhäva det vackra, utan hellre saken, som är vacker ...

Men nu räcker det med språkteorier. Om man idag hör ordet Schönbrunn, tänker de flesta på slottet och kanske på djurparken - fastän det logiskt nog var en brunn, som föranledde denna beteckning.

 

Namnet ska ha uppstått i början av 1600-talet, när Kejsare Matthias upptäckte brunnen på en jaktutflykt. 1642 omnämns namnet första gången i skrift. Det gamla jaktslottet i närheten förstördes år 1683 vid Wiens andra belägring genom turkarna. Därför gav Joseph I arkitekten Fischer von Erlach i uppdrag att uppföra ett nytt slott. Men först genom Maria Theresia fick det sin storhetstid, då hon upphöjde slottet till sommarresidens, vilket det förblev ända till monarkins slut 1918. Det var ett tydligt tecken på en förändring i den österrikiska orienteringen mot utlandet. Maria Theresias far, Karl VI, hade ännu haft stora planer för Stift Klosterneuburg, som han ville bygga ut med det spanska residenset El Escorial som förebild. (Habsburgarna hade ju styrt även i Spanien under det senaste århundradet.) Men efter sin fars död vände sig Maria Theresia hellre mot slottet i Schönbrunn, som utseendemässigt är inspirerat av det franska Versailles. Idag har byggnaden inte mindre än 1441 rum.

Ansvariga för ombyggnaden, som Maria Theresia lät genomföra, var Nikolaus von Pacassi och senare Johann Ferdinand Hetzendorf von Hohenberg. Den senare var även arkitekten bakom Gloriette. Gloriette är en arkadgång på höjden, som avslutar slottsparken. Den har ingen annan funktion än att vara ett blickfång. Idag finns en cafeteria i mellandelen. Samtliga byggnader är naturligtvis ännu idag målade i "kejsargult".

Även slottsträdgården har konciperats efter franskt mönster, den stränga blomsterornamentiken och de rigoröst tillskurna träden i alleerna är än idag ett levande exempel för detta.

Franz Stephan von Lothringen, Maria Theresias make, lät uppföra världens första zoo i närheten av slottet år 1752. Redan 1778 öppnades djurparken för allmänheten på söndagarna - och detta vid fritt inträde. Det enda som krävdes var "proper klädsel". I slutet av 1700-talet fanns det björnar, elefanter och andra exotiska djur att beundra i det "kejsarliga menageriet". Djurparken är ännu i våra dagar en publikmagnet.

Ytterligare en attraktion med historiskt förflutet är palmhuset - paviljonger med växter från hela världen, samt under de senaste årtiondena även med fritt fladdrande fjärilar.

Minns man nu att allt detta hörde till en - visserligen kejsarlig, men ändå - sommarstuga, så har man lättare att förstå, varför det heter Schönbrunn i Wien.


Tillbaka till eller till av


Sidan skapades den 16.04.2007 av webmaster@werbeka.com