Skattkammaren i Hofburg i Wien


Det skadar inte, om man vet lite om Europas historia, när man besöker skattkammaren. Annars kan det lätt hända att man visserligen ser de utställda föremålen, men att man inte kan inordna dem i sitt sammanhang. Varför visas ärkehertigshatten av Joseph II, när denne dock var kejsare? Varför tillverkades Rudolf II spira i Prag? Hur kunde Franz II plötsligt bli till Franz I?
Å andra sidan måste man inte känna till sammanhangen, för att kunna förvånas över skatterna i detta museum. Inget annat västligt land har så mycket av tradition och kultur att falla tillbaka på, som Österrike. Här kommer man därför alltid att lära sig något nytt, även om man kan sin historia rätt bra.

I utställningens första rum finns kammarherrens nycklar att titta på, under tiden från Karl VI till slutet av monarkin, alltså genom drygt 200 år. En kammerherre var ett mellanting mellan en ceremoniemästare och skattkammarens förvaltare, så att säga en kejsarlig "finansminister med hedersuppdrag".

Resten av första rummet tillägnas den österrikiska arvshyllningen. Arvshyllning? Det var den österrikiska formen av en regents kröning. Processionen gick över prunkgatan "Graben" i Wien till Stefansdomen och därifrån till slottet, Hofburg, där den egentliga hyllningen skedde.

De i dieten representerade ständerna lovade därvid härskaren lydnad, medan denne tillförsäkrade ständerna deras rättigheter. Vid denna procedur användes i alla fall kungliga insignier, som spira och krona. "Kronan" kallades dock för ärkehertigshatt, eftersom Österrike var ett ärkehertigdöme i det Heliga Romerska Riket. Originalet av hatten förvaras sedan 1616 i Stift Klosterneuburg och fördes till Wien enbart vid respektive hyllning.
Däremot tillverkades en egen "hatt" för Joseph II, som användes 1764 i Frankfurt, där han kröntes till romersk-tysk kung. Skelettet av denna hatt, ur vilken samtliga juveler har brutits ut, visas här - bland många andra ting.
De nästa tre rummen innehåller skatter, som tillordnas kejsardömet Österrike. 1804 utnämnde sig den romersk-tyska kejsaren Franz II självmant till Kejsare av Österrike, som svar på Napoleons egenmäktiga utnämnelse till Kejsare av Frankrike.
Som insignier använde man framledes de av Kejsar Rudolf II, som alla hade tillverkats i Prag. Prag var då en vetenskapens och hantverkets högborg. Det blev så, eftersom Rudolf flyttade sitt residens från Wien till Prag.
Den stora rubinen till liljan på kronans hjässa ska syfta till bärarens stora visdom, medan safiren över korset symboliserar himlen. De fyra gyllene fälten visar Rudolf II som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus) liksom som Kung av Ungern (Rex Hungariae) och Böhmen (Et Bohemiae). Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades år 1602 av Jan Vermeyen.
Spiran och riksäpplet tillfogades av Rudolfs bror Matthias, som hade avsatt sin föregångare och flyttat residenset tillbaka till Wien. Båda dessa tillverkades kring år 1615 av Andreas Osenbruck, likaså i Prag.
Ädelstenarna följer kronans uppbyggnad och består enbart av diamanter, rubiner och safirer, liksom pärlor och emalj. Smaragder däremot saknas i samtliga fall. Bilderna kommer dock inte ens nära verkligheten, detta borde ses med egna ögon.

Förutom insignierna visas även diverse ornat, här till vänster i bild ett exempel från Ungern, för en riddare av St. Stefans-orden från år 1836. Sex år äldre är vapenrocken för Kejsardömet Österrikes härold, på bilden nedan.

Nästa rum har reserverats för Napoleon - därifrån visar jag dock av princip inga bilder, ty Napoleon var inte ett dyft bättre än någon annan av "världserövrarna", såsom till exempel Alexander den Store eller Hitler - och jag kan inte mäta med olika värden, även om resten av världen gör det.

Därpå följer två rum med det Habsburg-Lothringska husets skatter, varifrån det finns desto mer att visa. Den ena praktpjäsen står här intill nästa - och de är många.
En av de mest imponerande är denna dopkombination från 1571, som har gjorts av en spansk mästare. Skålen har ett genomsnitt av 61,5 cm och kannan är 34,5 cm hög. Till detta verk har mer än 10 kilo guld använts. Det var en bröllopsgåva av ständerna i Kärnten till Ärkehertig Karl av Inre Österrike (Kejsar Ferdinand I och Maria av Bayerns tredje son).
Sen följer en i mitt tycke lite makaber "skatt" i form av ett träskåp, som innehåller 139 nycklar, nämligen nycklarna till kistorna av kejsarhusets medlemmar, som är utspridda över hela Österrike och delar av norra Italien. De äldsta nycklarna är från 1600-talet.
Här finns också de två "osäljbara arvegodsen" av Huset Österrike, nämligen dels "Ainkhürn", som är en narvals horn, som man trodde var hornet av den sägenomspunna enhörningen.
Den andra pjäsen är dock en riktig raritet, en agatskål från 300-talet, som - inklusive handtag - är 76 cm bred. Skålen har skurits ur en enda sten, fast det är inte det, som gjorde den så vördnadsfull. Det är istället stenens mönster i botten av skålen, som vid ett speciellt läge mot ljuset bildar ordet "XRISTO" (Kristus). Därför trodde man att denna skål var den Heliga Gralen.
De tre sönerna av Ferdinand I ansåg dessa båda ting vara för värdefulla, för att en av dem skulle få ärva dem. Därför beslutade de att bevara skålen och hornet för alltid åt Huset Österrike.
Av de många andra föremålen vill jag bara lyfta fram ytterligare tre. Först har vi stamträdet i guld med avbildningarna av de habsburgska kejsrarna och kungarna från Rudolf I till Karl VI. Sedan följer en blomsterbukett i utsökta stenar och slutligen en gyllene ros.


Denna ros välsignades av Påven på fjärde söndagen i fastan varje år och förärades sedan någon förtjänt institution eller person. År 1819 utmärkte Påve Pius VII den fjärde makan av Kejsar Franz I, Carolina Augusta, med rosen.

I museets bakre del finns den kyrkliga skattkammaren, som omfattar hela fem rum. Här finns det mångfaldiga variationer av relikvieskrin, större och mindre altare, monstranser, mässbägare och kors, liksom mässornater och andra skatter. Här följer likaså enbart ett litet urval:


Längst till vänster ser vi ett litet relikvieskrin i ebenholts, som tillverkades i början av 1600-talet i Prag. I mitten står den så kallade stjärnkorsmonstransen, som kom till kring 1688 i Augsburg och som är utsmyckad med diamanter, krysoliter och granater. Till höger befinner sig ett litet altare i jaspis, som likaså skapades i början av 1600-talet i Prag.

Nu går vägen tillbaka genom den kyrkliga delen och vi kommer till rummen, som är ägnade åt det Heliga Romerska Riket. Detta är, trots all min patriotism, i mina ögon den viktigaste delen av skattkammaren, eftersom det här finns objekt som saknar motstycke i hela världen.
Framför allt bör Rikskronan nämnas, en skatt som är mer än tusen år gammal, som tillverkades under andra halvan av 900-talet, möjligtvis för Kejsar Otto den Store 912 - (kejsare från 962 -) 973, eller för hans son och efterföljare Otto II (955 - (973 -) 983). Detta är närmare början av vår tideräkning, än vår egen tid! Kronan, som har 8 kanter, symboliserar föreningen av himmel och jord i kejsarens person. De tolv stora ädelstenarna i frontplattan står för de tolv apostlarna, vilkas efterträdare kejsrarna tyckte sig vara. De fyra snett satta emaljplattorna är också inringade av ädelstenar. En visar Kristus med två änglar, de tre andra kungar från det Gamla Testamentet, nämligen David, Salomon och Hesekiel. Den upphöjda längsbygeln (bakom korset, syns inte på bilden) och korset är ett halvt århundrade yngre. De härstammar från tiden under Kejsar Konrad II (ca. 990 - (1027 -) 1039.
Kröningsmanteln är knappast mindre beaktningsvärd än kronan, vad rariteten beträffar, även om den inte tillverkades förrän 1133/34 - av en islamsk konstnär vid hovet i Palermo. Det röda sammetstyget är översållat med guldstickeriarbeten, som på båda sidorna visar ett lejon, som river en kamel. I mitten, alltså på bärarens rygg, finns livsträdet. Manteln gick arvsvägen från den normanniske Kung Roger II av Sicilien till Huset Hohenstaufen, där Kejsar Friedrich II införlivade den i riksskatten.
Manteln vägar förresten stolta tjugo kilo!
Men manteln är inte det enda arvegodset från Sicilien, det finns även andra plagg, som fann vägen till det Heliga Romerska Riket. Sedan finns det även kläder från yngre tid, som ställs ut här.
Rikskorset var från början ett skrin för de båda relikvierna, som idag visas vid sidan om. Det är dels den Heliga lansen till vänster, från 700-talet, som förr i tiden var gömd i tvärbalken av Rikskorset. Den gyllene manschetten skyler över ett brott av bladet på lansen. Den betraktades som en av de viktigaste relikvierna i det Heliga Romerska Riket. Möjligtvis var det redan Karl den Store, som fick den av Påve Hadrian I. Varför är det en relikvie? Den ska innehålla en spik från Kristi korsfästning.
Även träkorset till höger ska vara en del av Kristi kors, nämligen från ett ställe, där en spik har drivits igenom. Det måste väl bevisa, att det hela är äkta vara, eller hur? Även denna träbit var från början gömd i det stora korset. Men Karl IV lät göra en guldfattning med svarta tvärarmar till den.
Själva Rikskorset har följande inskription på sidorna: "Inför detta Herrens kors må den onde fiendens följeslagare tillgripa flykten, därför må alla motståndare fly Dig, Konrad." Med Konrad avses här återigen Kejsar Konrad II.
Det finns flera relikvieskrin här, liksom andra otroliga värdeföremål. Man kan till exempel se Riksevangeliaret (eller åtminstone dess präktiga omslag), vars handskrivna pergament ska ha kommit till vid Karl den Stores hov. Det gyllene omslaget skapades dock först kring år 1500. Dessutom finns det talrika historiska målningar på väggarna, som visar scener från det Heliga Romerska Rikets tid.
Skattkammarens fyra sista rum visar föremål från det burgundska arvet. Kejsar Maximilian I hade gift sig med Maria av Burgund, Karl den Djärves dotter. Man påstår att de till och med gifte sig av kärlek, något som sannerligen inte var vanligt på den tiden. Dock föll Maria av hästen vid en jaktutflykt och dog strax efter av sina skador. Därigenom gick det burgundska arvet till Österrike.
Den största delen av den burgundska skatten hade dock några år innan kommit i schweizarnas ägo, när de besegrade Karl den Djärve, som i detta slag även miste livet.
En del av arvet som Habsburgarna fick var dock huvudmannaskapet i den Gyllene Skinnets orden. Denne hade instiftats av Philipp den Gode år 1430. Den går tillbaka till legenden om argonauterna i den grekiska mytologin, vilket inte minst återspeglar det turkiska hotet mot Europa vid den tiden. Och var skulle väl denne ordens huvudsäte vara bättre beläget än i Wien, som stoppade turkarna två gånger på deras segertåg genom Europa, såväl år 1529 som 1683.
På bilden till vänster ser vi en kedja från denna orden, som är bevarad från tiden för dess tillkomst, alltså är från mitten på 1400-talet. Den består av sexton löst sammanhakade länkar och väger mer än ett halvt kilo. Dessutom visas diverse ornater, broscher och även korset, vid vilket eden avlades. Först var medlemsantalet begränsat till 31, men höjdes senare i flera steg mot 70.
Som exempel för andra föremål ur burgunderskatten vill jag nämna hovbägaren och vapenrocken för grevskapet Flandern. Bägaren, av guld och bergkristall är utsirad med Philipp den Godes emblem. Därför kan man anta att den tillverkades mellan 1453 och 1467.
 
Häroldens vapenrock är betydligt yngre. Den tillverkades 1715 i Bryssel och består av sammet och guldlamé Även häroldstaven, som syns till en del, är från 1700-talet.
Som avslutning Kejsar Maximilian I praktsvärd, som Hans Sumersperger smidde år 1496 i Hall (Tirol). På bilden ovanför en förstoring av inskriptionen och ornamenteringen på bladet.

Bernhard Kauntz, Wolvertem 2010



Tillbaka till eller till av


10.9.2010 by webmaster@werbeka.com