Kapucinkryptan
Habsburgarnas sista vilorum


Det började med att makan till Kejsar Matthias I, Anna von Tirol, år 1618 bestämde att det skulle byggas ett kapucinkloster innanför stadsmurarna, i vilket hon själv och hennes make skulle begravas. Klostret samt kryptan blev alltså byggt och Kejsar Ferdinand III förfogade något senare, att det skulle bli den framtida begravningsplatsen för släktet Habsburg. Vid ingången till kryptan finns idag en gammal Pieta i trä.
Idag står där inte mindre än 148 kistor, bland dem de av 12 kejsare och 18 kejsarinnor. Naturligtvis var man tvungen att bygga ut kryptan i flera omgångar.
I grundarnas krypta står bara de två kistorna av Matthias och Anna. Idag kan man endast se dem genom dörröppningen från Leopoldskryptan. Vilka var nu dessa grundare? Matthias levde mellan 1557 och 1619. År 1612, efter sin brors, Rudolf II, död, blev han kejsare (i det Heliga Romerska Riket) och flyttade tillbaka huvudstaden till Wien, eftersom Rudolf hade regerat från Prag. Hans regeringstid präglades av motsättningarna mellan protestanter och katoliker. Som konsekvens därav började 1618 det Trettioåriga kriget.
Hans maka, sedan 1611, Anna von Tirol (1585 - 1618), var även hans kusin och en mycket from kvinna. Paret förblev dock utan barn.
Matthias efterträdare blev Ferdinand II, men han begravdes i Graz. Först dennes son, Ferdinand III (1608 - 1657), bestämde sig för att ha kapucinkryptan som gravplats för Habsburgarna.
Sedan var det Leopold I, son till Ferdinand III, som lät bygga ut kryptan, för att där kunna begrava sin far och sin bror Ferdinand IV (1633 - 1654). Därför heter denna del just Leopoldskrypta.
I bilden till höger ser vi epitafiet av Maria Anna von Österrike, som smycker frontväggen i denna avdelning. Fast det är endast urnan med hennes hjärta, som är begraven här.
Resten av kvarlevorna ligger i Lissabon - hon var Drottning av Portugal från 1708 till 1754.
Inmurade i samma vägg finns det även tolv barnkistor, för efterkommande, som dog redan i späd ålder, huvudsakligen barn till Leopold.
Här vilar också Ferdinand III tre makor, liksom de av Leopold I, och även den senares dotter, Maria Theresias faster, som hade en mycket bra kontakt med sin brorsdotter.
Leopold själv (föddes 1640, var kejsare från 1658, dog 1705) ligger i den anslutande Karlskryptan. Han avlade inte mindre än sjutton barn tillsammans med sina tre makor, fast bara sex av barnen nådde vuxen ålder. Han var Solkungens, Frankrikes LudwigXIV, motspelare i Europa och arbetade mot Frankrikes expansionssträvan. Dessutom föll turkarnas andra belägring av Wien under hans regeringstid. Turkarna slogs tillbaka - med följden att Habsburgarriket kunde utvidgas österut efteråt.
Fast under hans tid skedde även imperiets förlust av Spanien, när Habsburgaren Karl II von Spanien testamenterade sitt rike till fransmännen istället för till sin familj. Det var också orsaken till det följande spanska tronföljdskriget. Det var huvudsakligen Leopolds söner, Joseph I (1678 - kejsare 1705 - 1711) och Karl VI (1685 - kejsare 1711 - 1740) som fick kämpa ut detta krig. Det var också denne Karl, som byggde ut Karlskryptan, som benämndes efter honom. Fast där står endast en barnkista, Amalie Wilhelmines - Joseph I maka - hjärturna, såsom även sex stora kistor.
Dessa tillhör, som jag nämnde ovan, Leopold I, liksom en av hans döttrar, Maria Elisabeth von Österrike. Dessutom ligger hans två söner här, Joseph I och Karl VI (bilden nere till vänster). Även den senares maka (bilden nere till höger), Elisabeth Christine (1691 - 1750), såsom en av deras döttrar, Maria Anna (1718 - 1744) har sin gravplats här.

Man tillskriver Karl VI ofta tillkomsten av den Pragmatiska sanktionen, som gav kvinnlig arvsrätt, så att han skulle kunna efterträdas av Maria Theresia. Men det är fel, sanktionen kom till innan hans första barn hade fötts. Det är iögonfallande hur påkostade kistorna plötsligt ser ut - Karl VI tycks ha haft en förkärlek för prunk, liksom senare han dotter ...
I Karlskryptan skulle det nämligen finnas tillräckligt med plats för andra kistor - Maria Theresia (1717 - 1740 - 1780) lät dock bygga ut kryptan ytterligare. Det gav henne möjlighet att placera den egna sarkofagen, som hon delar med sin make, Franz I, mitt i Maria Theresiakryptan och låta den utföras ännu pråligare.
Lite njutningslysten tycks "Reserl" - som folkmun kallar henne idag ibland - också ha varit, om man tänker på hennes kroppshylla (och på hennes sexton barn). Men trots detta var hon en god härskarinna för folket, som införde många sociala förbättringar.
Detta, fastän hon ständigt fick föra en politisk kamp, förmodligen för att man tänkte att det skulle vara lättare att kapa en bit av arvet, när en kvinna satt på tronen. Framför alla andra fanns det en samvetslös utpressare och avtalbrytande kung i Preussen, Friedrich II.
Att den strängt gudsfruktiga Maria Theresia även satte tuffa moraliska mått på folkets beteenden, framgår bland annat genom ordningspolisen som just skulle motverka omoraliskt uppförande.
Förmodligen hade Maria Theresia dock gått för långt, såväl med sina religiösa grundsatser, som även det skrytaktiga uppvisandet av rikedom. Det kan man se på den helt simpla blykistan, som henne son, Joseph II (1741 - 1765 - 1790), ville begravas i. Den står som stum protest framför hans föräldrars gravmonument. Joseph II stora problem var, att han var årtionden före sin tid, vilket intelligenta personer ibland är. Hans reformer missförstods totalt av folket, fast de egentligen skedde till dess väl. Självklart fick han även kyrkliga motståndare, när han upplöste en mängd kloster och överhuvudtaget satte stramare tyglar på de klerikala.
I den anslutande Franzenskrypta finns endast fem kistor, nämligen den av siste Kejsaren av det Heliga Romerska Riket av Tysk Nation, Franz II (1768 - 1792 - 1835), som upplöste detta "tusenåriga rike" (som började med Karl den Stores kröning år 800) och istället 1804 blev Kejsar Franz I av Österrike. Dessutom ligger alla hans fyra makor här.
Franz II (I) var son till Leopold II (1747 - 1790 - 1792), Joseph II bror. Leopold själv hade varit kejsare i två år, men hans regeringstid utmärkte sig inte speciellt.
Franz var dels en romantisk drömmare, som till exempel lät bygga det konstlade Slott Laxenburg.
I sitt regerande var han däremot mycket reaktionär, vilket naturligtvis var en följd av den Franska Revolutionen. Han var rädd att revolutionen skulle spridas även till Österrike, om man inte satte hårt emot. Å andra sidan hade Franz det inte heller lätt, eftersom Frankrike, strax efter hans fars död och alltså ännu tre månader före Franz egen kröning, förklarade krig mot Österrike, som drog ut under fem års tid och som avlöstes av de Napoleonska krigen.
Från Franzenskryptan gör man en avstickare till vänster, för att komma till Toskanakryptan. Där hittar man Kejsar Leopold II med makan, Maria Ludovica, såsom huvudsakligen i Italien födda eller gifta Habsburgare. Några av Maria Theresias barn är också där, inte minst hennes älsklingsdotter, Marie Christine med sin make Albert von Sachsen-Teschen, efter vilken Albertina i Wien har fått sitt namn. De bådas kistor (bilden till vänster) är också ytterst enkla.
Marie Christine var det enda av Maria Theresias barn, som fick ingå ett kärleksäktenskap.
Hon fick även andra förmånar av sin mor, som syskonen inte fick ta del av, vilket slutligen ledde till att hon undveks av dem. Hon och hennes make adopterade Ärkehertig Karl (Ludwig), som i slaget vid Aspern var den förste som tillfogade Napoleon ett nederlag. Karl, som son av Leopold II var en brorson till Marie Christine.
Från Toskanakryptan går det först tillbaka till höger, till Ferdinandskryptan, där det bara finns två kistor. Dessa tillhör kejsarparet Ferdinand  (1793 - 1835 - 1848 avsägning - 1875) och Maria Anna, dotter till Kung Viktor Emanuel I av Sardinien-Piemont. Övriga gravar, knappa fyrtio, har av platsskäl blivit inmurade i väggarna. Ferdinand I var den äldste sonen av Franz II (I), men han var sedan födelsen svag och förståndshandkippad. Fast detta hindrade inte från att göra honom till kejsare i alla fall. Hans farbror, Ludwig Joseph (1784 - 1864), ledde regeringsarbetet under hela hans regeringstid. 1848 avsade sig Ferdinand I tronen till förmån av sin brorson, Franz Joseph.
Från Ferdinandskryptan kommer man till den Nya Kryptan, där det står ytterligare 30 kistor. Denna del, som byggdes av arkitekten Karl Schwanzer så sent som 1960-1962, ligger under klosterträdgården. I och med detta löste man ett stort platsproblem och kunde bibehålla kontinuiteten i tidslinjen. Visserligen finns det personer från tre århundraden här, men de flesta levde på 1800-talet.
Vi hittar här till exempel Marie Louise (1791 - 1847), en dotter till Franz II (I), som giftes bort med Napoleon, fastän hon avskydde honom.
Ännu en av de mer kända personer, som vilar här, är Kejsar Franz Josephs bror, Maximilian I (1832 - 1864 - 1867), som år 1864 blev kejsare i Mexico. Men han var det endast i tre år, för redan 1867 tog en revolution makten ifrån honom. Han avsattes och dömdes till döden. Två månader senare, den 19:e juni, på order av president Juárez, blev han skjuten, endast 35 år gammal. Natten innan hade Maximilian avböjt en möjlighet att fly. Sedan försäkrade han exekutionskommandot att de bara utförde sin plikt. Det enda önskemålet han hade, var att de inte skulle sikta på hans ansikte, så att hans mor senare skulle kunna identifiera honom.
I Nya Kryptan finner vi också Kejsar Franz Josephs föräldrar, Franz Karl och Sophie (Friederike) von Bayern, såsom även Otto von Habsburg och Maria Josepha von Sachsen, föräldrarna till den siste österrikiske kejsaren, Karl I. Varför kallades den siste kejsaren för Karl den förste, när det ändå hade funnits sex kejsare Karl innan?
Nåväl, han var den förste med detta namn som var kejsare av Österrike. Alla andra hade varit kejsare av det Heliga Romerska Riket.
Det finns även en minnestavla i den Nya Kryptan, tillägnat det tänkta tronföljarparet efter Franz Joseph, Ärkehertig Franz Ferdinand och hans maka Sophie, som här betecknas som första offer av Första Världskriget.
Man förebrår Österrike ofta att ha utlöst Första Världskriget i och med krigsförklaringen mot Serbien. Man hade krävt av Serbien att lämna ut attentatsmannen, som hade dödat tronföljarparet, samt insyn i undersökningskommissionen, som handhade utredningen. Detta krav förvägrades i alla punkter. Gissa vad de Förenta Staterna skulle göra idag, skulle man till exempel skjuta deras vicepresident i Iran. Fast förmodligen hade man skäl till att inte vilja klara upp bakgrunden till dådet.
Annars hade man kanske redan då upptäckt att Churchill redan 1913 i ett brev försäkrade, att Tyskland senast i September 1914 skulle befinna sig i krig med England. Då hade man kanske också ställt frågan, vem som uppviglade de nationalistiska strävanden i Serbien, för att provocera fram ett krig. Men kanske var Churchill bara clairvoyant ...
Allt detta är dokumenterat - och du vissste inte om det? Nå, men det är ju välkänt att historien alltid skrivs av segrarna.
Men tillbaka till Kapucinkryptan: Från Nya Kryptan kommer man slutligen till Franz Josephs-kryptan, som Franz Joseph (1830 - 1848 - 1916) lät uppföra år 1908.
Här finns det bara tre kistor. Den av kejsaren står i mitten, upphöjd på en sockel. Till vänster om honom ligger hans maka, Elisabeth von Bayern (1837 - 1898), även kallad Sisi, som mördades 1898 i Geneve av en galning. Till höger om Franz Joseph står hans sons kista, Kronprins Rudolfs, som 1889 begick självmord i slottet Mayerling. Man bekräftade dock, att han inte var vid sina sinnens fulla bruk, när han gjorde det, så att han i alla fall kunde få en kyrklig begravning.
Franz Joseph betecknade sig själv ofta som "sin stats första tjänare" - och han var sannerligen pliktmedveten.
Hans levnadsöde var dock verkligen inte nådigt med honom, varken personligen eller politiskt. Hans uttalande "Jag blir ingenting besparad", när han fick höra att hans fru hade mördats, hade knappast kunnat vara mer träffande. Tre våldsbetonade dödsfall inom den närmaste familjekretsen, en fru, som hade fått nog av kejsarlivet efter några år och en son, som var frisinnad och emot monarkin, en bror som sköts av revlutionärer - dessutom 68 års regeringstid, under vilken han gång på gång måste försöka att undvika konflikter, såväl inrikes som utrikes - och slutligen det stora kriget, som skulle leda till hans rikes sönderfall.
I det anslutande kapellet visar en byst av Karl I (1887 - 1922) platsen som är reserverad för hans kista. Österrikes sista kejsare dog i lunginflammation, i exil i Funchal på Madeira, bara 35 år gammal.
Karl förebrås ofta att ha varit en medelmåtta utan personlighet. Å andra sidan måste han överta ett stort rike mitt i ett brinnande krig. Han sökte fred, men ingen ville lyssna till honom.
Anatole France sa om honom: "Kaiser Karl var den enda hederliga människan, som har stått i en ledande befattning i detta krig. Han önskade sig uppriktigt fred, därför föraktades han av hela världen."
Inrikespolitiskt skapade han den 1:a juni 1917 världens första socialministerium för befolkningen, som led under krigets bördor. Även en lag om skydd för hyresgäster - som ännu idag är i kraft - och ett ministerium för folkhälsa stiftade han under samma år.
Vid många politiska beslut sökta han först en diskussion med sin maka, Zita von Parma, vars kista redan finns i kryptkapellet (bilden till vänster). När hon dog år 1989 blev hennes begravning till en stor händelse i Wien. Det hade bokstavligen kommit hundratusentals människor - även från de forna kronländerna.
Den hittills sista kistan ställdes först 2011 in i kejsarkryptan. Den tillhör Otto, äldsta sonen till Karl I och Zita. Även hans bror, Carl Ludwig, har redan tidigare fått sin sista viloplats här.

Du ser att ett besök i Kapucinkryptan berättar om en stor del av Österrikes historia.
Man behöver inte heller vara monarkist för att uppskatta förtjänsterna av somliga företrädare för kejsarfamiljen.


Bernhard Kauntz, Wolvertem 2012



Tillbaka till eller till av


15.3.2012 by webmaster@werbeka.com