Augustinerkyrkan
Habsburgarnas hovkyrka


Idag är Augustinerkyrkan nästan fullständigt innesluten i den övriga stadsbilden, endast sidan, där ingången befinner sig, vetter mot den öppna Josefsplatsen. Kyrkan är en del av Hofburg, slottet, nämligen den delen som leder mot Albertina. Albertina är ett konstmuseum, som härbergar en av världens största grafiska samlingar. Byggnaden har fått sitt namn efter Hertig Albert von Sachsen-Teschen. Vi återkommer till honom senare.
Kyrkan grundades redan år 1327 av Hertig Friedrich der Schöne. Det var en gåva till Augustinermunkarna. Fast den på den tiden fristående kyrkan blev inte klar förran 1339 och invigdes först tio år senare. Först när man byggde ut Hofburg integrerades kyrkan inom slottsområdet. 1634 blev den kejsarlig hovkyrka. Habsburgarna höll här sina giftemålsceremonier. Maria Theresia fick här sin Franz Stephan (av Lothringen). Även hennes barn, Marie Antoinette (Ludwig XVI av Frankrike) och Joseph II (Isabella von Parma) gifte sig här, samt inte minst Franz Joseph och hans Sisi (Elisabeth av Bayern) - för att nämna några av dem.
Även om det kan låta lite kusligt, förmodligen är alla dessa här slutna äktenskap orsaken till att man hittar Habsburgarnas hjärtkrypta i denna byggnad. Medan deras kistor befinner sig i Kapuzinkryptan, är deras hjärtan sannerligen begravda här. Men detta gravställe kan bara ses vid ett fåtal tillfällen och bara tillsammmans med en guide.

Ett minne av en annan stor historisk händelse hittar man på kyrkans utsida. År 1683 belägrades Wien för andra gången av turkarna, det vill säga det Osmanska Riket. I motsats till första gången (1529) var det nära att belägringen lyckades nu. Verkligen i allra sista ögonblicket kom en kristen här till undsättning. Kungen av Polen, Jan Sobieski, var dess anförare. Han drev bort turkarna och befriade staden. Efteråt besökte han en tacksägelsegudstjänst i Augustinerkyrkan.
Som redan nämnt, tillhör även ett kloster till kyrkan.

Till de mest kända Augustinermunkarna hör utan tvekan Abraham a San(c)ta Clara, som levde på 1600-talets andra hälft. Han var en gudabenådad talare, därför fick hans predikningar stor tillströmning av både klerus och vanlig befolkning. Han gick hårt fram mot dåtidens synder, men hans djärva språk var såväl underhållande som även satiriskt. Själv framkommen från torftiga förhållanden, gjorde det honom trovärdigt, när han vände sig till den stora massan. Han kallade sitt sätt att uttrycka sig "att lyssna till folkets käft". Han var även verksam som författare. Omkring 600 av hans skrifter är bevarade.
Bland munkarna utsågs även hovprästen och själasörjaren för hovets medlemmar. 1836 upplöstes klostret, men 1951 blev det på nytt grundat av de munkar, som hade fördrivits från Sudetenland (i norra Tjeckien) efter Andra Världskriget.
Det finns flera enkla kapell, som utgår från de båda sidoskeppen. Högaltaret av sandsten var från början tänkt att ställas upp i Votivkyrkan i Wien, men hamnade till slut här.
Altaret skapades av Andreas Halbig mellan 1857 och 1870. Dess stil motsvarar 1400-talets gotiska utseende.


Men den allt överskuggande sevärdheten i krykan är gravminnesmärket för Ärkehertiginnan Marie Christine. Hon var en dotter till Maria Theresia och gift med den inledningsvis nämnde Hertig Albert von Sachsen-Teschen. Som enda av Maria Theresias barn fick hon gifta sig av kärlek, alla andra "såldes" till politiskt passande partner. Marie Christine dog, bara 56 år gammal, av förorenat vatten.

Hon var även en begåvad konstnärinna och hennes make delade konstintresset. Inte minst därav härstammar samlingarna i Albertina. På Hertig Alberts önskemål byggdes detta minnesmärke av Antonio Canova. In i gravpyramiden leder en port till dödsriket. De sörjande, en personifikation av dygden, bärande en urna, och av caritas, som leder en åldring vid handen, ska framställa Marie Christines främsta egenskaper. Över porten håller en ängel upp en medaljong med Marie Christines bild. Minnesmärket skapades mellan 1798 och 1805. Det anses vara det viktigaste verket inom klassicismens gravmalkonst.

Bernhard Kauntz, Västerås 2014


Tillbaka till eller till av


sidan skapades 22.7.2014 by webmaster@werbeka.com