När man har passerat ett halvt sekel i livstid, blir det kanske automatiskt så, att man ibland tänker att "det var bättre förr ..." Fast - ser man på TVs utbud inom frågesport under samma tidsrymd, kan man objektivt jämföra kravet på allmänbildningsnivå genom tiderna.

I tiotusenkronorsfrågan var det ännu ren kunskap som gällde. Och visst var det spännande att se om den tävlande skulle klara sex av de sju delfrågorna på mästarnivå, som krävdes för godkänt.

21 - Det var fortfarande en fråga om kunskap, även om man nu kunde påverka genom val av svårighetesgrad. Nu hade man också en utmanare, det gällde att komma först till 21 poäng.

Under tiden hade man hunnit avskaffa studentexamen och betygen långt upp i åldrarna - för jämlikhetens skull. Därför förvånar det egentligen inte, att man även var tvungen att gå ifrån de rena kunskapstävlingarna. Hur skulle man i jämlikhetens namn kunna premiera att någon visste mer än någon annan?

Jeopardy var lösningen! Visserligen kunde man tro att det fortfarande handlade om kunskap - även om ämnena nu hade blekts ur ordentligt ... "Tre vokaler i ordet", "MU i mitten" eller "Grisar i säcken", innebar ju ett rent lotteri i ämnesvalet och var inte heller alltid så kunskapskrävande. Men framför allt fanns ju dubbelchansen och inte minst finalfrågan, där en enda fråga - helt jämlikt - avgjorde mellan vinst och förlust ... Man var dock fortfarande tvungen att "ligga på plus", det vill säga man måste ha svarat rätt på åtminstone någon fråga under tävlingens gång, för att få vara med i finalen.

Ute i samhället hade tiden inte heller stått stilla. Helt i enlighet med den taktiska satsningen i Jeopardys finalfråga kunde man nu välja "Mumsig mat i mysig miljö" som gymnasiekurs istället för matte. Taktikval kallas sådant mycket riktigt, för att sedan kunna ta del av högre utbildning utan förkunskaper ...

Sen kom "Vem vill bli miljonär". Men, Herregud, detta var ju så reaktionärt att det verkligen krävde kunskap, även om flervalsfrågorna och tre jokrar underlättade en hel del. Det kunde ju inte gå an. Fast det är klart, om man spädde ut det hela med tillräckligt mycket lotteri och lite "Pingo", så kunde det kanske bli ett koncept som höll? Dessutom är Rikard Sjöberg så bra på att stressa sig och de tävlande igenom de fem kunskapsfrågorna, som man inte kan undvika under en halvtimmes sändningstid - då märks de ju knappt i alla fall ...

IRL (förkortning för "In Real Life" = i det verkliga livet) har Chalmers nu upptäckt att eleverna egentligen inte behöver kunna humanistiska ämnen, för att få börja hos dem. Jag ser verkligen inte fram emot morgondagens användarhandböcker och installationsinstruktioner. (Två av de sista tre orden är med avsikt så långa, så att blivande chalmersstudenter inte ska ha en chans att förstå dem.)
Sen kan man ju undra om tenkniknördarna framledes kommer att utveckla ett grymtspråk för att kommunicera med varandra, när de inte kan svenska längre. Vi är inte så himla långt ifrån, om man kollar i somliga fora på nätet. (Det heter faktiskt - fortfarande - så, även om formen "forumar" alternativt "forums" snart kommer att tas med i SAO.)

Men se! Nu har vi fått TVs svar i form av en ny "frågetävling". Sen igår har vi begåvats med "Poker Fejs" (där stavningen och särskrivningen redan säger allt), ett program i vilket "man kan vinna en miljon kronor utan att svara rätt på en enda fråga". Detta är sändningens valspråk, som Adam Alsing trumpetar ut varje dag, högljutt och med svällande bröst ...

Klart att det INTE var bättre förr, då var man ju tvungen att kunna något för sina tiotusen.

© Bernhard Kauntz, 2007

Tillbaka till , till eller till av Werbeka Netshop

webmaster@werbeka.com