Ingen ska ta äran av domkyrkan i Bryssel, men om tar en panoramavy över stan, så faller den stora byggnaden med kupolen direkt i ögonen. Den ligger i distriktet Koekelberg och kallas därför i allmänhet för "Basilikan i Koekelberg". För människor, som inte är så kunniga i nederländska (eller ännu bättre: flamländska), låt mig tala om att "oe" uttalas som "oet" i "koka". Officiellt heter den dock "Nationale Basiliek van het Heilig Hart" - eller, eftersom man på senare tid tyvärr alltmera talar franska i Bryssel, "Basilique Nationale du Sacré-Cœur". På god svenska skulle man väl kunna kalla den för "Jesu heliga hjärta-basilika". Men nog om benämningen nu. Sacré-Cœur-kyrkan i Paris var en förebild, när man byggde kyrkan. Kung Leopold II var mycket förtjust i Paris och han ville ha en kyrka med samma namn i sin egen huvudstad. Fast han beställde - följande dåtidens trend - en nygotisk kyrka, till ära av Belgiens 75årsjubileum som självständig stat (1905).

Man började med bygget, men man fick ont om pengar och sen kom Första Världskriget emellan, så att arbetena avbröts. År 1920 fick den flamländske arkitekten Albert Van Huffel i uppdrag att rita nya planer, som även skulle minska på byggkostnaderna. Tack och lov, måste man säga ... ty på så sätt skapades ett verk, som inte har dess like. Redan under byggnationen, 1952, fick kyrkan av påven en status som basilika. Det finns bara knappt 1500 kyrkor i världen, som får ha denna hedersbeteckning. En dryg tredjedel av dem finns i Italien ...
Arkitekt Huffel anpassade sina planer till den nya tiden och byggde kyrkan i Art deco-Stil, som under tjugotalet av det förra århundradet just var "inne". På så sätt skapades världens största byggnad i art deco. Men basilikan sticker ut inte bara stilmässigt, utan även i storlek.

Det är svårt att fastställa en kyrkas storlek (ska man mäta ytan, volymen, antalet människor som ryms i den, eller någonting helt annat?) - men man påstår att den ska vara den femte största kyrkan i världen. Måtten är sannerligen imponerande. Dess yttre längd är 164 meter och mittskeppet har fortfarande hela 141 meter, det utsträckte tvärskeppet 107 - och kupolen reser sig upp till en höjd av 93 meter. Kyrkan har plats för 3500 personer samtidigt. När man kommer in i kyrkan förvånas man av flera skäl. I motsats till gamla, traditionella kyrkor, som oftast har samlat sina skatter genom århundraden och ofta är överdrivet utsmyckade, är denna nästan tom. Naturligtvis bidrar den enorma volymen till detta intryck, men allting känns lite "annorlunda" här. Redan vid ingången ser man åt det ena hållet via en lång gång ett sidoaltare, som skiljs genom en välvd båge - och från taket hänger inga kandelabrar, utan vanliga "kul-lampor".

Även i det jättestora mittskeppet finns det ett altare vid ena änden, som dock inte är kyrkans huvudaltare. Det befinner sig istället mitt i kyrkan, så att man kan följa ceremonierna från båda hållen. Några indiska(?) turister befinner sig också på sightseeing och beter sig ganska uppslupna. Jag kan förstå att starkt troende människor kan känna sig störda av detta; till och med jag tycker att det höga pratet och det ännu högre skrattet inte är nödvändiga. (Tänk på det, Pussy Riot!) Fast sen kommer jag att tänka på hur somliga av mina reskamrater ibland har uppfört sig i andra kulturer ... I mittskeppet finns det endast dessa två altaren, framför vilka det finns långa rader med massor av stolar, som understryker ytterligare hur tom kyrkan är. I tvärskeppet hittar man flera kapell och administrativa enheter, vilka samtliga är avskilda genom glasväggar. Dessa ger insyn i rummen bakom och inte minst på glasfönstren i ytterväggen. Fönstren i hela kyrkan är faktiskt värda en speciell åtanke. De första av dem sattes in 1937, resten har så att säga "vuxit med kyrkan". Här följer några exempel från tvärskeppet:

Omkring tio glaskonstnärer har medverkat vid fönstertillverkningen, därför är de stilmässigt rätt olika, men inte desto mindre imponerande. Också deras utsagor varierar naturligtvis. Medan fönstren i apsis har tillbedjan och nattvarden som tema, visas i mittskeppet Jesu liv och i gallerierna de åtta saligheterna, som nämns i bergspredikan (till exempel: "Saliga är de, som är fattiga i anden ..."). Här, på bilden till vänster, ett exempel från mittskeppet, som visar hur Jesus uppväcker Lasaros från de döda. För att komma upp till gallerierna, som befinner sig på drygt tio meters höjd, måste man betala en liten slant i inträde. Å andra sidan har man sedan också fritt tillträde till hissen, som för upp en till 52 meters höjd. Därifrån har man en utmärkt utsikt över hela staden.

Men jag vill inte berätta något i förväg. Först har man från galleriet en fin överblick över kyrkans inre. I centrum står då naturligtvis huvudaltaret, vars altarsten är av ljus onyx, som kommer hela vägen från Algeriet. Hela fem ton väger den pjäsen.

	Man kan nästan gå utmed hela emporen - och åter överväldigas man av de gigantiska måtten. Dessutom förmedlar de olika blickvinklarna gång på gång nya intryck. I ena kortändan av galleriet finns det en fotoutställning över hur kyrkan byggdes.

Självklart kan man ha olika åsikter om det moderna måleriets värde. De få målade tavlorna, som kan hittas i kyrkan, är genomgående moderna, vare sig de visar apostlarna, eller andra bilder (vad dessa nu än må föreställa.

Med hissen kommer man slutligen upp till utsiktsterrassen, som leder runt kupolen. Därifrån kan man beundra hela Bryssel.

     

På väg till utgången passerar vi en serie av gravyrer med korsvägstationer. Mellan de båda sista tavlorna hänger ett kors, som har inskriptionen "Jesus av Nazareth, judarnas konung" på hebreiska, grekiska och latin. Varför man dock måste läsa även den grekiska och latinska texten från höger till vänster, fick jag inte klart för mig. Kanske är det också modernt? Modernt eller inte - ett besök i Basilikan i Koekelberg måste i varje fall rekommenderas.