Great St. Mary's Universitetskyrkan i Cambridge Great St. Mary's Church ligger mitt i bilfria området i Cambridge. Det verkar mest sydländskt, att hitta kyrkan strax intill marknaden, på vilken infödda och turister trängs med varandra. Men båda, kyrka och marknad, har redan under århundraden existerat bredvid varandra. Kyrkan, som omnämndes för första gången år 1205, hette redan då "St.Mary-by-the-market". På den tiden var kyrkan den största byggnaden i köpingen och användes därför för mångahanda sammankomster, inte bara religiösa. Dess förbundenhet med universitetet startade bara fyra år senare. Då bosatte sig studenter från Oxford där och valde likaså kyrkan till sin församlingsplats - eftersom även universitetskyrkan i Oxford var tillägnat Jungfru Maria. Men 1291 förstörde en eldsvåda kyrkan - och återuppbyggnaden gick bara långsamt. Först 1351 återinvigdes altaret, även om det kanske var i bruk tidigare. 1352 fick kyrkan tillägget "Great", eftersom en annan kyrka döptes om till St. Mary the Less. Nästa katastrof hände trettio år senare. Stadsbornas känslor var rätt svala gentemot folket på universitetet, såsom så ofta i historien, då Medelsvensson såg fientligt på de intellektuella. I sådana lägen är det alltid bra att bränna böcker. Så även här. Under borgmästarens ledning stormade man kyrkan och brända alla universitetets underlag. Inte minst därför är de bevarade anteckningarna från tiden före detta tunnsådda. På 1400-talet blev kyrkan för liten. 1475 skänkte Rikard, Hertig av Gloucester tjugo mark till en kyrkofond, som skulle betala utbyggnaden. Denne hertig blev senare mera känd som Kung Richard III. Och även Shakespeare lät honom utbrista: "En häst, en häst, mitt kungarike för en häst". Men detta hör egentligen inte hit. Tre år senare började man med utbyggnaden och 1519 blev kyrkan, bortsett från tornet, färdig. Det senare upprättades - så som det ser ut idag - först 1608. Fast däremellan låg reformationen. Visserligen hölls i St. Mary den första gudstjänsten på engelska (innan dess var det, som överallt, latin som kyrkospråk), men den vackra, medelålders kyrkan med sina underbara väggmålningar och förgyllda tak, omvandlades till en neutral, vittmenad reformationskyrka. Åter hade trotsen mot överheten (Henry VIII mot Påven) förstört värdefullt kulturarv. Å andra sidan tog inte heller motståndarna i med silkeshandskar. Under den romersk-katolska drottningen Mary brändes bara i Cambridge trettiofem reformerade predikanter på bål. Och detta på bara fem år. Men allting alltid i Guds namn, förstås ... Genom att använda sig av landets språk, utveklades St. Mary till en kyrka för predikanter. Alla Bachelors of Divinity (ungefär teol. cand.) och ranghögre var förpliktade att predika där i en given ordningsföljd. Studenterna var tvungna att på sön- och helgdagar lyssna till minst två predikningar och att sammanfatta dessa. Omkring 1730 byggdes gallerierna ut. På så sätt kunde man åter skapa mera plats i kyrkan, ja man kunde faktiskt höja kapaciteten med hälften. Samtidigt behövdes kyrkan dock inte längre som allmän församlingslokal, eftersom den nybyggda Gibb's Senate House tog över denna funktion. Framför kyrkporten finns det en platta inlagd i marken. Den markerar centrum av Cambridge. Därifrån sattes milstenar på tre viktiga landsvägar. Detta var de första milstenarna, som användes i England. Till taket bidrog Kung Henry VII med virket från etthundra ekar, dock visserligen från ett bestånd som han inte ägde ... Predikstolen, från 1872, har den fördelen att man helt enkelt kan skjuta den till mitten av kyrkan. Fast sen har predikstolarna i Cambridge alltid haft en framstående ställning. År 1736 förvärvades här en predikstol i svart ek, som hade tre plan. Från högst uppe fick bara folk predika, som tillhörde höga klerusen, i mitten övriga klerikala och längst ner betrodda personer ur kyrkoförsamlingen. Så underbart engelskt och så underbart i religionens namn, som säger att alla människor är lika ... Dessutom stod denna predikstol visserligen mitt i kyrkan, men var riktad mot altarrumment och koret. Icke dest mindre var denna predikstol kyrkans stolthet under drygt hundratrettio år. Det finns relativt många minnestavlor i kyrkan, som delvis också fungerar som gravstenar. Det är alla möjliga slags människor, som blir ihågkomna här. Klockorna var tidvis mycket provisoriskt undanstuvade, eftersom kyrkan under en tid inte hade något torn. 1564 dömdes kyrkan till och med till böter, eftersom man hade underlåtit att ringa klockorna, när Drottningen kom till stan. Idag däremot har man tolv klockor, som hänger i tornet. Om man skulle spela igenom alla variationer, som är möjliga, skulle det dröja trettiotre år! Ett vackert läsestöd är också värt att nämnas. Det har skepnaden av en örn och står mittemot predikstolen, i början av koret. Örnen är dels tillordnad Johannes Döparen, men dels också en tidig kristen symbol för uppståndelsen, såväl Kristi uppståndelse, som även de troendes. Istället för en målad altarbild har man ett förgyllt träsnideriarbete, det så kallade "Majestas". Namnet är en förkortning för Majestätet Kristus. Det föreställer den återuppståndne Gudasonen, med korset som bakgrund. På korsets tvärbalk finns bokstäverna alpha och omega, en symbol för början och slut (alltså evigheten). St. Mary har två orglar. Anledningen därtill är ännu en gång att kyrkoförsamlingen och universitetet drar i olika trådar. På 1500-talet kunde man inte enas om vem som skulle betala kostnaderna för att upprusta den gamla orgeln. Sedan hände ingenting på ett tag - hundra år passerade, utan att kyrkan hade någon orgel. I slutet av 1600-talet beslutade universitetet att donera ett sådant instrument. Det står idag i väständen av kyrkan, över ingången. Men kyrkoförsamlingen var snart inte tillfreds med orgelns tillstand och installerade en egen och större ovanför koret. Ett ord även om kyrkofönstren: de är alla av relativt nytt datum. Vid längssidorna finns de så kallade Te Deum-fönstren, av vilka vart och ett har en vers ur Te Deum som utgångspunkt. Dessa sattes in mellan 1902 och 1904. Fönstret vid östra sidan, ovanför altaret, är något äldre, från 1872. Varje del visar här en händelse kring Jesu födelse, till exempel bebådelsen, tillbedjan, flykten till Egypten, och så vidare. © Bernhard Kauntz, Wolvertem, Belgien, 2012 Tillbaka till , eller till av last update: 27.8.2012 by webmaster@werbeka.com