Det lutande tornet, domkyrkan och även dopkapellet på denna mirakulösa plats framkallar egentligen mer än tillräckligt med intryck. Men om man ändå vill ha mer, kan man gå till begravningshallen, Camposanto. Liksom resten av byggnaderna har denna "de heligas nejder" byggts i vit marmor - och enbart vyn över den enkelt-strängt hållna innergården är en upplyftande syn. Enligt legenden finns i dess mitt den heliga jord, som de första korsriddarna från Pisa ska ha fört med sig tillbaka från Palestina - under ledning av ärkebiskop Lanfranchi.

Byggnationen påbörjades år 1278 av Giovanni di Simone, men avslutades först knappt 200 år senare. 1593 lät ärkebiskop Dal Pozzo tillfoga ett renässanskapell, som sedan dess bär hans namn. Eftersom en av de allierades bomber briserade här under andra världskriget, förstörde en brand många konstverk. Några av dem kan restaureras, vilket också sker, men detta arbete är ännu inte avslutat ... Stanna upp en stund: Vad alltså hade denna bomb uträttat? Vad har en bomb någonsin uträttat?

Under medeltiden var det "inne" att återanvända gamla sarkofager, för att lägga de egna kvarlevorna däri. Denna "recycling" gjorde att vi idag har kvar en mängd gravar i sten, som egentligen härstammar från Romartiden, främst från de första århundradena av vår tideräkning. Sedan finns det omkring sexhundra schaktgravar, som har slutits till med gravplattor av marmor. Dessutom finns det en mängd minnesstenar och gravvårdar från diverse århundraden, liksom åtskilligt med fresker.

	Här är några exempel på gravar från "modernare" tid, som dock imponerar minst lika mycket. Förutom adelsmän och biskopar hittar man här även universitetsrektorer och vetenskapsmän bland andra.

I varje fall är begravningshallen värd ett besök, även om den kanske inte har uppnått samma berömmelse som de andra byggnaderna på platsen.