Sverige har en förkärlek för friluftsmuseer. Varje stad med självaktning har ett, förmodligen på grund av Skansens betydelse. Men jag ska gärna erkänna att Wadköping hör till mina favoriter. Det beror dels på det underbara läget vid Svartån, dels på helheten, som faktiskt förmedlar intrycket att man befinner sig i en del av en stad. På ena sidan om huvudgatan hittar man bebyggelsen från 1600-talet till 1800-talets mitt, på den andra syns husen från tiden efter den stora branden 1854. Huvudgatan är uppkallad efter Bertil Waldén, som var chef för Örebro läns museum och länsantikvarie i Örebro län.

1965 ställde man iordning denna "stadsdel", som har fått namn efter Hjalmar Bergmans uppväxtmiljö, vilken han beskriver bland annat i romanen "Markurells i Wadköping". Här finns hantverksbodar, där det produceras de mest skiftande ting, från bröd och bakelser i Jeremiasstugan till allehanda tyger i Vävaregården. Naturligtvis finns det även ett (för litet) utrymme för ett café och en handelsbod, som förflyttar en genast minst ett sekel tillbaka i tiden. Det finns sannerligen till och med ett antikvariat på huvudgatan. Även teaterföreställningar och diverse musikunderhållningar hör till programmet här, liksom julmarknader och föredrag.

Inte minst ska dock museerna nämnas, som finns inom området. Hjalmar Bergman och Levi Rickson, som är mera känd som Jeremias i Tröstlösa, är båda ihågkomna här, liksom även seriefiguren Kronblom. I handskmakaregården finns det också ett skolmuseum, med tyngdpunkt kring tiden vid 1920-talet. Kungsstugan var en del av den forna borgmästaregården och var en av föregångarna till bebyggelsen i Wadköping, eftersom den flyttades hit redan 1899. Namnet ska den ha fått efter Karl IX, som sägs ha övernattat där på 1580-talet. Även Axel Oxenstierna ska ha varit gäst här.

Men framför allt är det Cajsa Wargs hus, som drar besökarna till sig, där det ligger alldeles i början, i vänstra hörnet, om man kommer från centrum. Huset är från 1600-talet och är en så kallad gästabudsstuga, som mer besuttna familjer hade råd med. Festerna hölls på övervåningen, medan man på nedre plan hade ett gästrum och även ett förråd. I början av 1700-talet tillhörde huset Anders Warg, Cajsas far. Det är ju ytterst passande att man använder just den stugan till hans dotters museum. När man ser huset utifrån undrar man om man vågar gå in i det, det ser ut att kunna rasa vilket ögonblick som helst ...

Men när man väl är inomhus glömmer man snart bort alla eventuella faror och fängslas istället av texterna runt om på väggarna, som handlar om Christina Warg, som hon ju egentligen hette. Hon föddes 1703 som barn till Anders Warg och Catharina Livijn. Fadern dog när hon bara var fem år gammal och modern gifte om sig. Som sjuttonåring valde Cajsa att flytta till Stockholm och sköta hushållet i förnäma familjer, som hos släktingarna Leonard och Catharina Klinckowström. När hon efter 35 års erfarenhet hade samlat tillräckligt med kunskap, gav hon 1755 ut sin berömda kokbok. Den blev genast en enorm framgång och gavs ut i fjorton upplagor, ända en bit in på 1800-talet, alltså långt efter hennes död, år 1769. Det hade funnits kokböcker förr, men anledningen till hennes framgång lär ha varit att hon angav exakta mått. I det sammanhanget kan det vara intressant att nämna, att ett oxhuvud motsvarade cirka 225 liter.

Ännu intressantare var det för mig, att jag äntligen fick reda på varför dagens "kvarting" innehåller 0,33 istället för de förväntade 0,25 litrarna. Detta beror ingalunda på systembolagets välvilja, om någon nu skulle ha trott det. Det kommer av att man på 1700-talet hade ett stop som måttenhet, som motsvarade 1 1/3 liter. Och en kvarter av ett stop blir därför 0,33. Denna "Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber" innehöll dock inte bara matrecept, som man skulle kunna tro. Cajsa beskrev även hur andra hushållsgöranden skulle skötas, ja det finns till och med en handledning till växtfärgning i boken.

Det som däremot inte finns där, är ett uttryck, som förknippas med Cajsa Warg. Hon har aldrig sagt "man tager vad man haver" ... Hur präktig människa Cajsa Warg dock än må ha varit, så fanns det tydligen drag av självgodhet och översitteri hos henne. Merparten av hennes testamente går nämligen till en systerdotterdotter, under förutsättning att flickan skulle uppfostras av någon annan än modern. Detta på grund av att Cajsa "til hennes kiära moders hushållning inget förtroende äger". Nog om Cajsa. Det andra rummet på nedre våningen visar vilka ting man använde i ett kök på 1700-talet .

En trappa upp är gästabudsrummet uppdukat med en festmåltid. En middagsbjudning började i regel vid brännvinsbordet med sill, lax och ost, för att sedan övergå till serverade maträtter. Soppa, aladåb och pastejer inledde, följda av huvudrätten, som kunde vara fågel, kött eller fisk. Bakelser avslutade måltiden och till dessert bjöds det på konfekt, nötter eller frukt. Naturligtvis serverades en omgång åt gången, medan det på bordet har ställts fram mat från flera omgångar.

Matbordet är dock inte den enda attraktionen. Väggar och tak har på tidigt 1700-tal försetts med målningar, förmodligen utförda av de nya ägarna. Man tror nämligen att änkan Catharina Warg sålde huset, när hon gifte om sig.

Även om Wadköping som helhet är värd ett besök, så är för mig Cajsa Wargs hus den absoluta höjdpunkten.