Katedralen i Ljubljana

Katedralen i Ljubljana står mitt i Gamla Stan, i alla riktningar omgiven av hus, vilket gör det mycket svårt att kunna ta en bra bild av kyrkan. Å andra sidan, när dess föregångare byggdes på 1200-talet, då kunde ingen ens drömma om att man en gång skulle kunna ta kort ... Denna gamla kyrka omnämndes 1262 som en romansk basilika, med huvud- och två sidoskepp, som hade byggts av fiskare till ära av deras helgon - St. Niklas. Under det följande århundradet blev Ljubljana ett biskopsäte och kyrkan byggdes ut. Ännu en utbyggnad skedde under 1400-talet.

Därefter besatt kyrkan inte mindre än tio altare och en så kallad "övre kyrka", som bestod av ett galleri, som var förbundet med det nästintill liggande biskopspalatset. Under andra halvan av 1600-talet verkade kyrkans dekan, Janez Anton Dolničar, för att bygga en ny kyrka. Det var inte den bästa tiden för detta förehavande, eftersom många andra kyrkor i Ljubljana rekonstruerades eller byggdes ut just då. Det medförde en brist på byggnadsmaterial, samtidigt som byggnadsarbetarnas löner ökade. Dessutom var det svårt att hitta en arkitekt. Slutligen blev planerna till den nya kyrkan ritade av den berömde romerska arkitekten och konstnären Andrea Pozzo. Bygget utfördes sedan av Francesco Bombasi och Pietro Ianni, men först efter att alla gravar och minnesstenar hade säkrats av Carlo Martinuzzi. År 1701 revs den gamla kyrkan och nybygget började. En kyrka med kupol över korsningen mellan huvud- och tvärskepp var ett helt nytt byggnadssätt i Ljubljana.

Men det fanns inte tillräckligt med pengar för att bygga kupolen, därför fästes ett provisoriskt trätak till takbjälkarna med hjälp av järnstänger. Det skulle dröja till 1841 innan dagens kupol kom på plats. 1705 restes de två tornen och den åttonde maj 1707 invigdes kyrkan. Inspirerad av de illusionistiska freskerna av Andrea Pozzo i Jesuitkyrkan i Wien, ville Dolničar att den begåvade konstnären även skulle stå för målningarna inne i kyrkan. Men Pozzo var kontrakterad i Wien för åtskilliga år framöver. Nästa namn på önskelistan var en annan italiensk målare från Laino, nära Como - Giulio Quaglio. Dolničar hade stora förväntningar: kropparna skulle verka vara tredimensionella, det skulle se ut som om de andades. En intresserad åskådare skulle se detaljerna i bilden allteftersom, ingalunda skulle han se allt vid den första anblicken. Dessutom skulle målningarna vara väl kolorerade, fantasifulla och uppfinningsrika. Quaglio lyckades att tillfredsställa sin arbetsgivare.

Vi hade tur att vi kom till kyrkan just innan munkarna från det näraliggande klostret skulle ha en sånguppvisning - därför tände man lamporna i koret, vilket medförde en imponerande förändring i större delen av kyrkan. Altartavlan målades av Matej Langus, som även målade freskerna i den nya kupolen, då den slutligen hade kommit på plats. Altartavlan är flankerad av statyer som föreställer apostlarna Petrus och Paulus. Dagens altare byggdes 1774, av okända mästare från Graz och Ljubljana. Korstolarna står i en halvcirkel och har plats för biskopen och tolv korherrar. Baksidorna består av förgyllda träreliefer, som visar apostlarnas martyr. Biskopsstolen visar Kristus. På väggarna i korutrymmet finns målningar av Quaglio, som visar St. Niklas underverk. På ett av dessa bilder målade Quaglio sig själv, bland folket som fick bröd av helgonet. "Jag har fått tillräckligt med bröd av St. Niklas", förklarade han.

I kortänderna, som leder bort från rotundan under kupolen (man kan knappast kalla dem för tvärskepp) finns det var sitt altare. Det på bilden kallas för Corpus-Christi altaret. Det mest iögonfallande där är tabernaklet, gjort i silver, men delvis förgyllt. Altarbilden har målats av Matej Langus. Det visar de tre vise männens tillbedjan av barnet. Freskerna i taket får en att minnas tillhörigheten med Habsburg-monarkin, eftersom de visar två välkända legender om två kejsare, Rudolph och Maximilian. Altaret i den andra änden är tillägnat Madonnan från Brezje. Där är altartavlan av Quaglio och visar Kristus i skärselden. Nedanför är en målning av Maria med barnet av Riko Debenjak (i samma stil som Madonnan från Brezje). Den utsökta träramen är också mycket imponerande; det är ett verk av en träsnidare från Kamnik. Alla tre altaren har samma uppbyggnad, med en avrundad övre del av målningen och en staty på var sin sida därom.

I rotundan under kupolen finns det statyer av fyra tidiga biskopar i Ljubljana. En annan Pozzo, Angelo, tillverade dem år 1713. Uppdragsgivare var Biskop Franz Karl von Kaunitz. Precis mittemot (sido)ingången leder några trappsteg upp mot det Heliga-Korsets-kapell. Det gör ett ganska ovanligt intryck, men har icke desto mindre en intressant effekt. Det är ett gammalt, gotiskt kors, som renoverades av Jože Plečnik, liksom resten av kapellet. Kristusfiguren är en av de viktigaste skulpturerna från Medeltiden, som ännu finns bevarade i Slovenien. Till vänster om kapellets ingång finns predikstolen. Ljudtaket till den fungerar samtidigt som en liten balkong en trappa upp, som ger tillgång till en liten orgel. Hela kombinationen skapades 1710 av Janez Pergman. Det är ett unikt konstverk. Kyrkan har även en stor orgel, som finns längst bak. Den tillverkades och installerades 1912 av J. Milavec. Förutom Heliga-Korset-kapellet finns det ytterligare sex sidokapell.

De är tillägnade den heliga Treenigheten, Frälsaren, samt helgonen Andreas, Georg, Barbara och Maria Magdalena. Den senare kan ses på bilden till vänster. Kapellen radar upp sig på båda sidorna av långskeppet, till vänster om ingången. Även här har altaren två statyer vid sidan om. I Maria Magdalenas fall står St. Martin till vänster och St. Augustin till höger. Dessutom är väggarna och taket i varje kapell täckta med fresker, som visar scener ur helgonens liv. I Frälsarens kapell är det naturligtvis fresker föreställande bilder ur Kristi liv, såsom mötet med den samariska kvinnan vid brunnen, Lazarus återuppväckning från de döda, Kristus på Oljeberget och i öknen, där han blev utsatt för frestelser. På taket slutligen är hans himmelsfärd förevigad. Under detta kapell finns gravar av tre ganska sentida biskopar i Ljubljana, av vilka den siste begravdes så sent som 1980.

Innan vi lämnar kyrkan lyfter vi ögonen till taket i långskeppet och beundrar målningen där. Den visar den heliga Niklas transfiguration i mitten och runt om finns bilder som symboliserar de kristnas förföljelse under kejsarna Nero och Diocletian. En komplett renovering av kyrkans inre gjordes år 1859 och en mindre sådan för att fira tvåhundraårsjubileet. 1948 var reparationer nödvändiga och fönstren måste bli nyinsatta. Tretton år senare målades kyrkan på utsidan. Omkring 1970 byggdes altaret om och flyttades närmare församlingen. Kyrkans uppbyggnad och dess inre gestaltning är det mest typiska exemplet för en slovensk barockbyggnad. Copyright Bernhard Kauntz, Wolvertem 2013