SANTA FE

Santa Fe är av många skäl mycket intressant. Det är en liten stad med knappa 15000 invånare, som ligger i provinsen Granada. Det är bara är en dryg mil österut för att komma till staden Granada, som ju också är huvudort i provinsen.

I Santa Fe ligger också flygplatsen, som betjänar såväl Granada, som det nordligare liggande Jaen.
Stadens historia går tillbaka till medeltiden. När merparten av den försvann i en eldsvåda i mitten av 1480-talet, beslutade de Katolska Kungarna, Ferdinand och Isabella, att bygga upp ett militärläger där, som skulle hjälpa till vid belägringen av Granada. Detta skedde kring 1490. Målsättningen var att driva ut de sista morerna från Iberiska halvön, vilket lyckades 1492, det vill säga samma år, som Columbus trodde sig ha lyckats hitta bakvägen till Indien.
Detta militärläger anlades med två huvudgator i en nästan kvadratisk planritning. Vid de fyra slutpunkterna byggdes portar i försvarsanläggningen, som finns kvar idag, även om de har förändrats avsevärt. I dagens stad kallas ytan av detta militärläger för "Real de Santa Fe", ungefär "Kungliga Santa Fe". Ty naturligtvis har dagens samhälle vuxit åtskilligt utanför de gamla murarna. Portarna har dock behållit sina gamla namn. De fick dessa efter den mest betydande staden i den himmelsriktningen, som de ledde till. Österut är det som sagt Granada, därför heter den östra porten också Puerta de Granada. Jaen ligger i norr, där porten logisk nog heter Puerta de Jaen. Den södra ledde till Sevilla och den västra till Cordoba, fast just den sistnämnda har på senare år omdöpts till Puerta de Loja, som är en bra bit närmare än Cordoba.

Puerta de Granada

Puerta de Loja Puerta de Sevilla Puerta de Jaen

Fast namnet är nog nästan det enda, som påminner om de gamla portarna. De har förstörts av en jordbävning, blivit rivna och återuppbyggda och liknande. Det är därför i bästa fall den yttre formen av portarna, som påminner om gamla tider. Samtliga har dock två våningar och ett sexkantigt torn.

När portarna inte längre behövdes som försvarsverk, fick övervåningen andra uppgifter. I Puerta de Granada, liksom i Puerta de Jaen finns små kapell eller andaktsställen. Dessutom finns turistbyrån i en port, en affär och en lägenhet i en annan.
Bilderna till höger och nedan är hämtade från Puerta de Granada, men jag har ett problem med kupolen.

Det finns åtta fönster där, men som alla kan se är tornet bara ett hexagon med sex fönster, som hos alla de andra portarna. Jag la inte märke till det förrän jag var hemma igen, men jag har ju själv tagit fotona. Det måste vara ett arkitektoniskt underverk.

I Puerta de Jaen finns en annan underlighet, som jag dock fick en förklaring till. Det finns en helt normal trappa i uppgången till tornet. Men till vänster om den finns en med mycket mindre trappsteg. Förklaringen är i mina ögon lite skrämmande, men den är icke desto mindre sann. Den vänstra delen av trappan är till för folk, som vill gå upp på knäna ...

Förklaringen till bilden ovan är snällare. Det handlar om så kallade husaltarer, alltså sådana som man kunde ställa upp hemma hos sig, för att skapa en andaktshörna.
Men därmed nog om portarna och deras innehåll, även om jag finner konceptet rätt tilltalande, både i dåtid och nutid.
I korsningspunkten av de två huvudgatorna finns torget och där står kyrkan, mitt i byn, så att säga.

Utanför, mittemot kyrkan, hade man byggt upp en liten scen. Där skulle man, efter mässan, hylla minnet av Columbus ankomst i Amerika. Det kom nog en del folk för att titta, men vi föredrog att avnjuta det hela från en uteservering. Folk omkring oss diskuterade för- och nackdelarna av sådana minnesstunder. Den generella attityden verkade vara att det inte var något fel på minnesstunder, om de inte utnyttjades av högerextrema objekt och även partier för att hetsa mängden till en överhettad nationalism, med allt det innebär.

Men låt oss nu titta på en annan del av den historiska bakgrunden, som Santa Fe står för. Det var nämligen här, i det gamla militärlägret, som två världshistoriska händelser tilldrog sig. Dessutom i rask följd. Den första skedde den 25:e november 1491 och var kapitulationen av Granada, som undertecknades här mellan de Katolska Kungarna och Boabdil, den siste sultanen i Granada. Villkoren var mycket humana, inte minst i religiösa frågor, både för muslimer och judar. Granada överlämnades sedan under de första dagarna av 1492. De goda villkoren förändrades dock raskt, när en viss Cisnero blev ärkebiskop i Granada, då han genast började med att göra livet svårt för icke-kristna.

Den andra, om möjligt ännu större världshändelsen, tillkom ett knappt halvår senare på samma ställe. Det var den 17:e april 1492, som fördraget mellan Columbus och de Katolska Kungarna undertecknades. Lustigt nog heter det på spanska också "capitulaciones", vilket kan tyckas vara en aning högfärdigt, eftersom det ju ännu inte fanns någon, som kunde kapitulera någonting. Men så är det ju inte, förstås. Det heter "capitulacion", eftersom skriften är uppdelad i "capitulos", alltså kapitel. Till höger finns en avskrift av denna överenskommelse, som det ju egentligen är.

På väggen till höger står "På denna plats undertecknades fördraget (capitulaciones) mellan de Katolska Kungarna och Christopher Columbus.
Att Columbus inte var buskablyg framgår av villkoren i avtalet. Först skulle han bli Sjöadmiral, vidare vicekung i de erövrade områdena, liksom generalguvernör över dem. Dessutom skulle han få hedersbeteckningen "Don" till sitt namn och slutligen en tiondel av värdet av de erövrade skatterna. Det är kanske inte så underligt att han fick igenom sina önskemål först i tredje försöket, då kungarna hade kommit till insikt att de egentligen inte hade så mycket att förlora på att gå med på kraven.

Så småningom blev det ändå diskussioner om villkoren, som pågick till länge efter de inblandades död.
Samtidigt med hans kaxighet måste man dock beundra Columbus mod, att ge sig iväg på en expedition, som alla påstod att den inte kunde lyckas, eftersom företaget var omöjligt. Columbus måste ha haft ett hyggligt självförtroende. Han startade sin resa den tredje augusti, alltså hade han tre och en halv månader till förberedelser. Han landade mer än två månader senare med sina tre skepp, Niña, Pinta och Santa Maria.
I anslutning till väggen med inskriften finns också ett museum, som drivs av Institute of America och som visar arkeologiska fynd av indianskt ursprung. Men dels har jag sett bättre museer, dels är konsten koncentrerad till Maya-fynd, som den till höger på bilden.

Copyright Bernhard Kauntz, Västerås 2022

Tillbaka till , eller till av

sidan skapades: 3.11.2022 by webmaster@werbeka.com