KAFFE I WIEN

Vi vet att kaffet började användas i Afrika. Därifrån fördes det till Arabien, där det var känt på 500-talet e.Kr. När turkarna under osmanska riket ockuperade det mesta av östra Europa, spred de kunskapen om kaffet till dessa områden. Men det fanns fortfarande en klar skiljelinje mellan den orientala och den västerländska kulturen - kaffedrickandet var ett sådant bruk. Till 1683.
Vid den tiden hade den turkiska armén kommit till Wien och belägrade staden. De lyckades nästan med att inta den, men i sista stund kom undsättning under polsk ledning och fördrev inkräktarna.
Nu berättar sägnen att turkarna flydde så hastigt att de glömde att ta med sitt kaffe. Folket i Wien kände inte igen det, de trodde det var kamelspillning, eftersom dessa djur var lika okända för dem. Bara en viss Kolschitzky sägs ha känt till vad kaffebönorna användes till, så han samlade ihop dem och öppnade det första caféet i Wien.
Sanningen är lite annorlunda. Medan det fanns en man vid namn Kolschitzky - han var av polskt ursprung och en österrikisk spejare under kriget mot turkarna - och även om han tilläts att öppna ett café på "Domgasse" i Wien, år 1686, så var han inte den förste. Det första wienska caféet öppnades året innan av en armenier, som hette Johannes Diodato (Owanes Astouatzatur). Eftersom han var född i Konstantinopel, kände han förmodligen till kaffet och hur man använde det. Kolschitzky sägs dock ha varit den förste som filtrerade kaffet och som blandade det med mjölk.

Hur som helst, det finns däremot inget tvivel om att österrikarna kom i kontakt med kaffet genom turkarna - och när den kulturella gränsen väl hade överskridits, genomförde kaffet sitt triumftåg även genom västra Europa. Under det följande århundradet använde holländarna sina kolonier till att odla kaffe, och fyllde på så sätt behovet som fanns i den Gamla Världen.

Idag finns det ett stort antal olika sorters kaffebönor, som var och en har sin egen speciella smak. Det finns också många sätt att behandla bönorna, innan Du dricker den slutliga produkten. Rostning är en av processerna (ju mindre rostat kaffet är, desto syrligare spannmålssmak finns kvar), man kan mala bönorna grövre eller finare, och slutligen kan man koka kaffet, brygga det, eller göra espresso av det.
Det skulle gå utanför denna sidas uppgift att förklara alla dessa skillnader, men ta gärna en titt på länkarna för mer information. Detsamma gäller olika tillagningssätt, det finns nog några hundra recept på nätet. Här vill vi bara förmedla ett intryck av vilket slags kaffe Du kan få på ett "Kaffehaus" i Wien, en inrättning, som ju redan har mer än trehundra år på nacken.

Först dock bara några ord om tillagningens historia:
"Turkiskt kaffe": Man blandar det mycket finmalda kaffet, socker och vatten i en kopparpanna, rör om medan det kokar upp och serverar blandningen i en (liten) kopp. Man måste vänta lite tills kaffesumpen har satt sig, men sen kommer den att stanna kvar på koppens botten. Denna metod används fortfarande i sydöstra Europa. (Fast i Grekland är man mycket noga med att kalla det för "grekiskt" kaffe. Att koka kaffet används ännu idag, inte minst i Sverige, och är det bästa sättet att laga kaffe över öppen eld.
Kokningen var det enda alternativet, tills kaffefiltret uppfanns av en tysk kvinna. Hon hette Melitta - och Melittafiltret är ju ett välkänt varumärke. Sedan dess har vi också möjlighet att brygga kaffet. Slutligen uppfanns espresso-maskinen och så gott som allt kaffe som man beställer på ett café i Wien är idag av espresso-typ.
En sak till: Traditionen i Wien kräver att man serverar ett glas vatten till kaffet, även om detta bruk försvinner mer och mer i våra hektiska dagar. Från början serverades vattnet som ett svepskäl för kunden att sitta kvar även när han hade druckit upp sitt kaffe, för att kunna läsa tidningarna, som caféerna tillhandahöll, eller för att föra långa diskussioner. Det senare var viktigt, eftersom ett "Kaffeehaus" i Wien användes som mötesplats för författare, skådespelare, konstnärer, osv. De flesta ställen hade faktiskt en speciell "touch", beroende på klientelet som brukade samlas där. I våra dagar finns det ställen som kallar sig för kaffe-bar, där man får konsumera sitt kaffe stående vid höga bord, helt enkelt för att det inte finns några sittplatser. Allt för att öka genomströmningen. (Temporae mutantur, men det är inget tvivel om att kundservicen var bättre förr.)

Nåväl, vilket slags kaffe kan man beställa, och vad får man?
Mokka: svart kaffe. Men namnet är intressant, eftersom det är namnet på hamnstaden i Yemen, som var navet för kaffehandeln en gång i tiden.
Maria Theresia: svart kaffe med apelsinlikör (och vispgrädde). Uppkallat efter den österrikiska "kejsarinnan" (1740-1780).
Einspänner: serveras i ett (långsmalt) glas. Svart kaffe med vispgrädde.
Brauner: kaffe med lite mjölk i.
Kapuziner: kaffe med mjölk och vispgrädde.
Melange: (franskt uttal) hälften kaffe, hälften mjölk.
Kaisermelange: Melange med äggula och honung.
Franziskaner: Melange med vispgrädde och chokladflarn.
Verlängerter: svart kaffe utspätt med vatten.
Fiaker: Verlängerter med rom och vispgrädde.

Innan Du går, ta Dig gärna en titt på resten av Werbeka Netshop.

Tillbaka till i Netrestaurant, till eller till