Amboise var redan på kelternas tid Turonernas huvudstad, efter vilka provinsen Touraine fortfarande är uppkallad. Kungen av Frankrike, Philipp-August intog år 1214 Touraine-området och förlänade bort Amboise. 1431 anklagades Ludwig av Amboise för att ha deltagit i en sammansvärjning och dömdes till döden. Visserligen benådades han senare, men hans slott konfiskerades. Kung Karl VII installerade här sina friskyttar istället. När Ludwig XI ärvde kronan efter honom, gjorde han Amboise till sitt huvudpalats. Detta skedde 1461, när det Hundraåriga kriget hade slutat för ett knappt årtionde sedan.

Vid den tiden var slotten fortfarande framför allt medeltida försvarsanläggningar, som Ludwig gjorde än starkare. Men han gav även andra bygguppdrag, för att kunna bjuda på ett slott som en kungafamilj kunde förvänta sig. Karl VIII föddes här och var sin födelseort trogen, även när han väl hade blivit kung - fastän hans far hade föredragit en ganska spartansk livsstil. Karl lät nu bygga ut slottet med en flygel och han lät uppföra St. Hubertus-kapellet. Hubertus är jägarnas skyddshelgon. Tyvärr förolyckades Karl VIII i en ålder av bara 28 år, när han stötte huvudet i tvärbalken av en dörr, vilket kostade honom livet några timmar senare.

Till vänster är takfönstren ännu gotiska, på högra flygeln redan inspirerade av renässansen.

Hans efterträdare, Ludwig XII, gav ännu en flygel i uppdrag, men förlorade intresset och fortsatte bygga i Blois. Nästa kung, Frans I, byggde denna flygel färdigt, men hans stora intresse var riktat mot bygget av Chambord. På de två flyglarna här kan man dock se början till det arkitektoniska stilbytet. Medan Karl VIII flygel fortfarande är byggd i sengotisk stil, bär nästa flygel redan de första tecknen av renässans. Frans I hämtade även Leonardo da Vinci till Amboise och gav honom Chateau du Clos Lucé som bostad, bara ett par hundra meter från slott Amboise. Universalgeniet tillbringade sina sista år i Frankrike och ville begravas i slottskapellet i Amboise slott.

Amboise-upproret år 1560 var det första tecknet på de kommande religionskrigen, då protestanterna försökte att röva bort den unge Kungen, Frans II. Upproret slogs dock ner med mycket blodspillan. Frans II dog, bara 16 år gammal, av följderna av en öroninflammation. Ändå hade han redan varit gift i två år - med en annan tragisk figur ur historien, nämligen Maria Stuart. De två bestämdes för varandra, när Frans var fyra år gammal. Tanken bakom var naturligtvis, att Frankrike därigenom först skulle komma åt den skotska tronen och som följd därav även skulle kunna ställa anspråk på tronen i England. Men tillbaka till slottets historia. Under 1600-talet tjänade det som fängelse, sedan lämnade Ludwig XV slottet till Choiseul, Madame de Pompadours favorit. Ludwig XVI köpte tillbaka det, men sålde det igen, så att slottet på diverse omvägar kom tillbaka till huset Orléans, vars ägare det är ännu idag.

Om man vid ett besök närmar sig slottet från söder, ser man först det stabila Heurtault-tornet, som direkt åskådliggör slottets enorma försvarsstyrka. För att nå ingången måste man gå uppför en lång ramp, eftersom slottet har byggts uppe på en klippa. Sedan är den första vyn Hubertus-kapellet, vid den andra lägger man märke till de stora grönområdena mellan de olika byggnaderna.

En byst av da Vinci dominerar den centrala delen av parken. Bakom den kan man skymta boxbombuskarna, som har klippts till kulform, liksom den gamla fästningsmuren, som dock på östra sidan redan är rätt så ranglig. Mot norr däremot stupar muren rätt ner mot Loire och man har en vacker vy över bron, som leder till den norra delen av staden.

   

Vid besiktningen av slottet ska besökaren följa riktningspilar, vilket inte bara är enkelt, utan även praktiskt, eftersom det på så sätt uppstår mycket mindre trängsel. Jag har till och med sett att en uppassare hindrade någon från att gå tillbaka, vilket ju motsvarar tanken med pilarna. Foldern med förklaringar, som man får vid ingången, är dessutom mycket utförlig och förklarar inte bara vilka salar man befinner sig i, utan även övriga utställningsföremål, liksom den ungefära tillverkningstiden för möblerna.

Självguidningen börjar i gotiska delen av slottet, nämligen i väktarnas rum. Här finns det vackra kryssvalv, men även en samling svärd, sköldar och lansar, liksom en rustning från 1500-talet. Även kistorna och matbordet härstammar från denna tid. Detta rum tjänade naturligtvis framför allt till kontroll, eftersom långt ifrån alla hade tillgång till de kungliga domänerna. Över en svalgång, från vilken man kunde övervaka Loire, kommer man till det adeliga gardets rum. Rummet, även här med kryssvalv, bärs upp av en enda central pelare. Här var den andra kontrollstationen, eftersom man härifrån kom en trappa upp, där härskarens privatrum befann sig. Där hade kungen även sitt förrådsrum, där icke använda möbel förvarades, mm. Hovet var på den tiden inte ortsbunden, utan drog från slott till slott - och oftast tog man med hela möbelmanget.

I trumslagarnas sal finns en gotisk stol med vapnet av Kardinal Georges de Amboise, som för ett drygt halvt årtusende sedan förmälde Karl VIII med Anna de Bretagne. Det är klart, att sådana skatter inte kunde behandlas som vilken IKEA-möbel som helst. På väggen hänger här en flamsk vävnad, som visar en händelse, som är ytterligare sjuttonhundra år äldre. Bilden visar, hur modern, makan och dottern till den persiske Kungen Darius ber Alexander att skona familjen.

Rådsalen, det största rummet i slottet, eldades med två öppna spisar, av vilka den ena ännu är gotisk, medan den andra redan byggdes i renässansstil. Kungens bostadsrum är också inredda i renässansstil. Och i det följande munskänksrummet ser man istället för gotiska, tunga ekbord redan italienska bord, som man kunde förlänga efter behag genom att dra ut skivor. Dessutom kom under renässanstiden gaffeln i bruk, även om seden ännu inte var mycket utbredd.
Över ytterligare Renaissance-rum, som Henrik II sovrum och Franziskanernas antechambre, kommer man till bostadsrummen av Ludwig-Philipp.

Ludwig-Philipp blev kung år 1830, men för att undvika gräl om tronföljden blev han inte Kung av Frankrike, utan Fransmännens Kung. Det är intressant att det är Bourbonerna, som inbördes bråkade om kungavärdigheten. När Karl X abdikerade, gjorde han det egentligen för att hjälpa sin sonson på tronen, eftersom denne härstammade från samma, den äldre linjen av Bourbonerna, som han själv. Men Ludwig-Philipp stödde tidens liberala idéer och fick därigenom folkets stöd. Fast innan han blev kung, gjorde han folk med barn i hela Europa, från norra Finnland till Italien. Om det hängde ihop med hans liberala idéer ...?

Ludwig-Philipps musikrum

Från Ludwig-Philipps salar borde även en målning nämnas, som föreställer Hertiginnan av Mecklenburg-Schwerin. Hon var maka till Hertig Ferdinand-Philipp av Orléans, som i sin tur är son till Ludwig-Philipp. Kort sagt, hon var Kungens svärdotter, med Greven av Paris, Kungens barnbarn, på armen. Det var hon, som införde den tyska traditionen med julgran i Frankrike. Abd el Kader, Emir av Mascara, gav upp vid den franska underkastelsen av Algeriet år 1847 och blev sedan förd till slott Amboise, där han fick leva fyra år i fångenskap. Men nu ska man inte föreställa sig fångenskapet alltför hemskt - han fick i alla fall ta med sig 80 sällskapare och tjänare till slottet ... Och därmed var det hittills sista kapitlet skrivet i slottets historia. © Bernhard Kauntz, Västerås 2008

Tillbaka till   eller till   av  

last update: 28.5.2008 by webmaster@werbeka.com