År 1202 omnämndes slottet för första gången som "starkt befäst borg i Loka". Sedan 1270 användes det också som förvaltningscentrum av herrskapet i Loka, då biskoparna övergav tornet på Krancelj. Detta hade varit den första borgen i Škofja Loka. 1511 förstördes det nya slottet till en del av en jordbävning. Biskop Philip lät dock omedelbart bygga upp det igen, och det under bibehållandet av dess medeltida utseende. Därtill använde han material från det nu sedan länge övergivna tornet på Krancelj. I början av 1700-talet lät Biskop Johann Franz genomföra en ny renovering.

Tornet på Krancelj

Bland annat lät han bygga försvarstorn i alla fyra hörn och uppföra en extra mur kring slottet. 1890 köpte Ursula-orden slottet och genomförde på nytt talrika ombyggnationer, så att slottet fick sitt utseende av idag. Under Andra världskriget ockuperades slottet av tysk militär och efter kriget tjänade det en tid som läger för krigsfångar och som militärsjukhus, tills det 1959 slutligen övertogs av staden. I mitten av 1900-talet hittade arkeologerna tillbaka stället, där det numera övervuxna tornet på Krancelj hade funnits och där hittade man dessutom en mängd verktyg, vapen och bruksföremål från medeltiden.

En planritning av arkitekt Viljema Trea, som av Ursula-nunnorna hade fått i uppdrag att bygga om slottet

Det första privilegiet till ett skrå härstammar från år 1451 och gavs av Biskop Johannes. Här visas urkunder, sigiller, skråkistor, kannor, lyktor och mera, som alla, tydligt markerade, har tillordnats respektive skrå. Skrånas makt inskränktes starkt av Franska revolutionen och industrialiseringen och slutligen förbjöds de i företagsförordningen från 1859. Respektive skråets seder och bruk, till exempel processionen på namnsdagen av skråets skyddshelgon, utövades dock även senare av hantverkarna, till och med fram till Andra världskriget.

Därefter kommer man till en keramisk utställning, som visar föremål från den så kallade "målade borgerliga keramiken från Loka", som daterar tillbaka till 1500- och 1600-talet. Dessa föremål hittades 1972 vid utgrävningar i Komun (byförrådet), som befann sig vid stadstorget. Trots bemålningen och den höga kvalitén av denna keramik användes den till vardags. Motiven hämtades delvis från djur- och växtriket, men de flesta visar geometriska former. Det finns även sådana som har daterats med ett årtal eller som har utsmyckats med en bokstav av alfabetet.

Freskot till vänster och det i mitten är gjorda av samma konstnär, nämligen någon ur kretsen kring Jan Polack. "Ängeln med gitarren" och "Ängeln med trumpeten" är målade år 1502. Det högra freskot, "Den visa Jungfrun" tillverkades i mitten på 1400-talet av "Mästaren från Suha".

I museet finns det också en liten avdelning med bilder av konstnärer från 1900-talet. Mycket intressant är även trappan, som leder ner till slottets källare. Man har byggt upp de enskilda trappstegen med något genomskinligt material, så att man kan se bergbakgrunden av kullen, som slottet står på. I ett annat rum kan man, med hjälp av överdragstofflor, gå över ett genomskinligt golv, som också låter blicken tränga ner till stenarna under det. Fast vi går nu upp från källaren - direkt till övervaningen, där det visas flera bilder av slovenska konstnärer. Här finns även en korridor, som är tillägnad åt nyare historia. Samlingen består huvudsakligen av fotografier, som visar tiden av de båda världskrigen, samt Škofja Lokas utvekling efter Andra världskriget. På övervåningen finns även en glasvägg, genom vilken man kan titta ner i slottskapellet, som befinner sig en våning lägre.

Där kan man beundra de fyra så kallade "gyllene altaren". Alla fyra kommer från bykyrkan i Dražgoše, som var tillägnad Sancta Lucia och som dessutom var en plats för vallfärder. Alla dessa altare byggdes under 1600-talet. På övervåningen finns dessutom mycket information om gammalt hantverk. Här, på bilden till höger, ser vi en maskin för papperstillverkning.

Nunnorna från Clarissa-orden började redan på tidigt 1700-tal med tillverkning av pappersblommor, med vilka de smyckade helgonbilder och altare. Denna konst lärde de också ut till befolkningen. Škofja Loka var på den tiden även ett centrum för tillverkning av linne, vilket i sin tur bidrog till att färgerier utvecklades. Tillverkningen av spetsar, liksom siltillverkning och hattmakeri nämns och beskrivs också, bland annat.
Men det är inte bara hantverksprodukter som visas här, utan även redskap och verktyg från lantbruk och djurskötsel.

För att tillverka linne behöver man ju lin; hattmakarna förfärdigade sina produkter av fårull och hår från harar, och så vidare. Den sista avdelningen inom slottet är tillägnad djurriket. Här hittar vi uppstoppade exemplar av faunan i denna region. Bland dem finns det en varg och en björn, liksom rävar, en lokatt, fåglar och ormar, samt många andra djur.

Besökaren borde också ta sig tid till att gå till friluftsmuseet, som man kan nå från slottsgården. Även det har blivit noga sammanställt. Bland annat finns det en gammal kvarn, en frukt- och en kryddträdgård, en gammal brunn och till och med en friluftsteater. Sist, men inte minst, finns det även en utsiktsplats, varifrån man har en vy över några nya stadsdelar av Škofja Loka, liksom över de upp till 2000 meter höga bergen i bakgrunden. Jag har försökt att med hjälp av några bilder visa slottsmuseets mångfald.

Naturligtvis är det mycket bättre om man befinner sig där i verkligheten och kan titta på samtliga exponat.
Jag tycker i alla fall att detta museum klart sticker fram bland slottsmuseerna i Slovenien och att bara det gör att ett besök i Škofja Loka värt mödan.