Det är första advent och julmarknad i Badelunda. Utanför bygdegården säljs varmkorv och glögg, inne i huset finns det gratis kaffe, loppmarknad och en tomteorkester, hos vilken man får önska en låt för en femma. Behållningen går till välgörande ändamål. I kyrkan mittemot sjunger Västerås manskör och en stund senare Tomaskören, båda under ledning av Lars Tillenius. I det gamla vapenhuset visas en utställning av julkrubbor från olika tider och platser. Att blanda gammal kultur med dagens är alltid en god idé, därför är det en självklarhet för mig att ta mig dit. Snön kom tidigt i år. Det snöar även idag och det är rätt kyligt, så det är inte något cykelväder precis. Det finns dock specialbussar, som från Tomaskyrkan kör ut till Badelunda. Fast jag har förmånen att få privatskjuts.

Redan i somras, när jag cyklade förbi, la jag märke till kontrasten mellan den mörka klockstapeln och den ljusa kyrkobyggnaden. Kyrkan hade en gång i tiden ett torn, som uppfördes 1648, men revs redan någon gång på 1700-talet. Själva kyrkan har anor från tidiga 1200-talet, sakristian kom till ett århundrade senare och på 1400-talet utvidgades kyrkan med vapenhuset på södra sidan, där den ursprungliga ingången fanns. Då fick kyrkan också sitt tegelvalv. På 1600-talet var fältmarskalk Horn kyrkans gynnare, men lät i gengäld föreviga sitt minne genom tillbyggnaden av ett gravkor i främre delen av kyrkan, mittemot sakristian.

Henrich Horn gifte sig med en fröken Beata Magdalena Wittenberg, även hon dotter till en fältmarskalk. Gravkoret omnämns därför som det Horn-Wittenbergska, inte minst för att även fader Wittenberg förflyttades från Riddarholmskyrkan i Stockholm till Badelunda. Ovanför gravkoret sattes då också det ovan omnämnda tornet. Inte mindre än 21 vapensköldar hänger idag i kyrkan, varav hela 16 i gravkoret.

Den sista tillbyggnaden skedde 1658, då man förlängde kyrkan västerut med 18 alnar och även satte ingången i västgaveln. Ännu på 1750-talet, då Olof Grau tecknade Västmanlands kyrkor, fanns tornet och den gamla, spetsiga klockstapeln kvar - den senare ersattes något senare med den nuvarande, förmodligen i samband med att smärre restaureringar genomfördes. Bland annat satte man in nya och större fönster. Nästa stora förändring skedde 1892, då man höjde triumfbogen och korvalvet, satte in ett nytt altare och lade nytt trägolv i kyrkan. Det senare ersattes vid renoveringen 1959/60 med stengolv. Då satte man även in det färgade korfönstret av Jan Brazda.

I vapenhuset finns väggmålningar från medeltiden bevarade. Först 1912 upptäckte man att det fanns bilder under den av rök nedsotade putsen. Sven Drakenberg blev drivkraften till att de frilades 1959. De yngsta är av Urian Olofsson från Östervåla och kom till på 1540-talet. Ribbornas ornamentik vill man tillskriva Albertus Pictor, men sanningen är väl att ornamentiken på den tiden var sig ganska lik, oavsett vem som utförde den.

Det som förvånar mig mest är att de relativt kraftfulla färgerna har bevarats så väl. Figurerna i valvhjässan föreställer 8 änglar med pinoredskap. Intressant är också att det på västra väggen finns tre djävulsfigurer, varav en rider på en kvinna.

Det som imponerar mest, när man kommer in i kyrkan, är det stora triumfkruzifixet, som hänger under triumfbågen och som tillsammans med altaret bildar en fin harmoni. Det härstammar från mitten av 1300-talet och hittades på vinden år 1900. Det ommålades vid restaureringen 1959. Även predikstolen är ett utsökt arbete. Den skänktes 1655 av Johannes Rudbeckius, som en inskrift förtäljer.

Den tillverkades av Israel Snickares verkstad i Västerås. Skulpturerna och intarsiemönstren är mycket välarbetade och visar på ett sydländskt inflytande, som Israel kan ha förvärvat av skulptörerna från Lübeck, som då arbetade vid Tidö slott.

Orgeln har 13 stämmor och byggdes så sent som 1979. Någorlunda ny är även dopfunten av sandsten, som skänktes av kyrkoherde Arfwedsson år 1892. Av betydligt äldre material är de två klockorna, även om de har omgjutits några gånger. Exakt hur gamla de är, framgår inte, men man betalade på sin tid 30 mark till Gustav Vasa, för att få behålla klockorna. Många av ljusredskapen är gåvor eller köp från 1600-talet, bland annat den som hänger i koret. Den skänktes 1668 av kapten Johan Jernefeldt i Malma.

Några ord ska också sägas om skulpturerna, som står i kyrkan. Samtliga är från 1600-talet och tillverkade i vittmålat trä. På var sin sida om altaret står en apostel med en bok i handen, till vänster Matteus och till höger Johannes. I gravkoret finns en Kristusstaty med ett pinoredskap i handen. Till hans fötter sitter två keruber. På väggen mittemot sitter ett Agnus Dei (Guds Lamm) med frambenen kring en fana av plåt.

Tillbaka till , till eller till av