GIDEONSBERGS KYRKA

	Efter att ha "klarat av mina rättigheter" (så känns det åtminstone) i EU-valet, beslutar jag mig för att cykla till Gideonsberg, för att åtminstone få kort på kyrkan utifrån. Men när jag kommer dit, ser jag att valdistrikt 50 är beläget i kyrkans församlingsgård. Då kan jag kanske komma in i kyrkan. Men det blir ännu bättre - när jag kommer runt hörnet, ser jag att själva ingången till kyrkan också är öppen. Till och med kyrkoherden finns där, eftersom man strax ska ha något slags möte i övre delen av församlingsgården.
	Jag framför mitt ärende och frågar om det kanske finns någon liten broschyr om kyrkan, så att jag kan få lite bakgrund. Det gör det inte, men jag får veta att kyrkan är byggd på 70-talet och till och med K-märkt, alltså ett kulturminne. Jag leds in i biblioteket och får en bok över Västmanlands kyrkor i handen, som även innehåller en sida om Gideonsbergskyrkan. Jag plågar en vänlig, men lätt stressad kyrkoherde genom att även be om ett papper, så att jag kan göra några anteckningar. Det är enklare att be om, än att hitta något... Till slut får baksidan av ett blad med vigselmusik bli anteckningsunderlag.
	Jag läser sedan att kyrkan invigdes 1973, att dess arkitektur inte följer konventionerna i och med att koret är bredare än själva kyrkorummet, samt att den "nästan omärkligt svängda korväggen" är inspirerad av Parthenon-templet i Aten. Det står så, även om jag inte kan minnas att Parthenon har någon korvägg... Sedan går jag in i kyrkan och blir förvånad över att golvet sluttar ner mot altaret, fast jag nyss hade läst om det också. Kyrkan är annorlunda, men ändå estetiskt tilltalande. De röda tegelväggarna gör ett speciellt intryck och kontrasten till den ljusa vävnaden bakom altaret är slående och framhäver verkligen färgerna.
	Det finns inga ljuskronor, utan istället stående lampor i bänkraderna. När jag kommer fram till koret, slås jag av det stora fönstret, som släpper in ljus filtrerat genom parkens grönska utanför. Där hänger även en Mariaikon. I övrigt är väggarna utsmyckade med 15 tavlor föreställande Kristi lidande, något som påminner starkt om katolska kyrkors "lidandets väg". Visserligen refererar en gammal, pratglad dam till tavlorna som "apostlarna", men det är ju bra nära i alla fall.

Den fristående klockstapeln är ett bekymmer, när jag går ut igen, för det visar sig vara mycket svårt att få en bra bild av både stapel och kyrka. Jag vet dock, att det hänger två klockor i den, en på 420 kg och den mindre på 265 kg.

Bernhard Kauntz, Västerås i juni 2004

Tillbaka till , till eller till av

last update: 17.6.2004 by webmaster@werbeka.com