Det är tur att staden förnyas. Skulle den inte göra det, skulle vi paradoxalt nog veta bra mycket mindre om dess historia. Men när ett hus rivs, eller ett nybygge ska uppföras, får arkeologerna chansen att gräva där. Samtidigt är det fascinerande, att de - bland en massa bråte - kan till exempel bestämma läget för husgrunder, som kom till för flera hundra år sedan. Det här är rivningstomten i kvarteret Cleopatra, bakom Försäkringskassans hus. Här vid Ringvägen tog det gamla Västerås slut. Stadsgränsen fortsatte sedan där Skolgatan går idag, bakom Rudbeckianska, och svängde sedan ner mot sjön igen, bakom Växhuset. Bebyggelsen på kyrkbacken låg alltså redan utanför Västra Aros, liksom Utanbygatan, vars namn bekräftar detta faktum. Men tillbaka till kvarteret Cleopatra: här kunde man inte bara hitta resterna efter ett ganska ordinärt 1500-talshus, utan även lämningarna efter Björn Olssons "fabrik" från 1600-talet. Han var en grytgjutare, som bland annat försörjde Västmanlands regemente med grytor.

Detta var, vid tiden för Trettioåriga kiget, säkert en bra inkomstkälla för herr Olsson. Men krig har ju i alla tider inneburit ett uppsving för den privata företagsamheten. Det är klart, man måste ju producera mycket, när så mycket blir förstört - och rustningsindustrin ska vi bara inte tala om ...

Man hittade mängder med sönderslagna gjutformer i lera. På Björn Olssons tid fanns det ju ännu inte något löpande band, utan han var tvungen att skapa sin grytor en och en - och bygga en ny lerform innan han kunde gjuta nästa. Även platsen för ugnen kunde man lokalisera, liksom infarten till verkstan, som var belagd med stenar - så att de tunga leveranserna inte skulle fastna i dyn. Jag undrar om Björn Olsson kunde gissa sig till att hans verksamhet skulle ådagaläggas på nytt, flera århundraden senare? Till råga på allt på en rivningstomt!

Men även utanför dagens bebyggda område finns det saker att upptäcka. Ibland kan man till och med sluta sig från historien till framtiden ... Väster om Hacksta, bortom ICA-lagret, har det tydligen prospekterats mera mark för industrier. Fast innan det får byggas något, måste den blivande markarrendatorn bekosta en utgrävning, förutsatt att det kan finnas fornlämningar där. En av de första varma vårdagarna upptäcker jag under min cykelrunda att man har grävt upp marken, där det under förra året fortfarande betade hästar. Man har skaktat bort 25-30 cm av myllan, för att komma åt lagren, där man kan hoppas på att hitta något. Enligt säkra källor gjorde man inga uppseendeväckande fynd där, men man hittade rester av många hus, liksom man gjorde på Västra Skälby, innan de nya villorna byggdes där. Solen har börjat torka upp resterna av den smälta snön, men i varje grop står vattnet kvar i den leriga marken, som ju för inte så hemskt länge sedan var sjöbotten. En del av vattnet har samlats i de lägsta delarna av grävningen och jag fascineras av att se att smältvattnet efter en enda, snöfattig vinter har grävt avrinningsgångar i leran.

Det finns markeringsstickor utspridda över hela grävningsområdet. Kodsiffrorna på dem säger mig inte någonting, men de markerar förmodligen ett och annat stolphål , där husen har stått. Där leran är blandat med aska fanns troligvis platsen för eldstaden.

 

Jag hittar också några träbalkar i en rak linje i marken, men de måste nog härstamma från nyare tider, annars skulle träet inte vara så välbevarat, antar jag. Däremot ser jag andra, raka linjer i leran, som skiljer sig från omgivningen genom att vara olikfärgade och en aning upphöjda. Jag undrar om dessa istället kan vara kvarlevor efter en husvägg? När jag cyklar vidare, funderar jag på vilka kvarlämningar man kommer att hitta från vår tid. Och om det kommer att finnas folk, som känner länken till det förgångna på samma sätt som jag nu, fast jag egentligen bara har gått fram och tillbaka på en leråker en stund ... © Bernhard Kauntz, Västerås 2007

Tillbaka till eller till av Werbeka Netshop