Ett annorlunda museum - Det kejsarliga hovmobiliearkivet

Vid kassan noterar jag något förvånad, att man inte bara ställer ut gamla möbler från kejsartiden, utan att man har avdelat några mindre rum för en vandringsutställning om Marilyn Monroe. Intressant är även att de kejsarliga mobilierna kan betraktas för 3 Euro, medan man begär 4,50 Euro för Monroe. Men det finns även en kombinationsbiljett, som jag köper för 6,90. Marylin måste ursäkta, hon får vänta, för möbelavdelningen är viktigare för mig. Redan i början hälsas vi välkomna av "gästgivarna" på bild. Bara den stora tavlan av Sisi (Kejsarinna Elisabeth) är värd de 3 Euro inträde, medaljongen blir en extra bonus.

Men sen börjar det på riktigt. Rullstolen imponerar, spottkopparna gör det i mindre omfattning, även om de vittnar om gamla tiders seder och bruk. Mindre intressant tycker jag även att samlingen av kandelabrar och ljusstakar är, som man får se i nästa rum. Men det finns för all del även andra små utställda objekt, som originalmanuskript, som berättar om förflyttningen av möblerna, eller gamla skyltar, som den, som prydde ingången till "Seiner k.k. apost. Majestät Obersthofmeisteramt".

Nästa rum manar till eftertanke. Visserligen kan kejsarkronan och spiran beundras, som förlänade Franz Josephs bror, Maximilian, överhögheten över det mexikanska folket - men vad ska man med makt och rikedom till, om de kostar livet? I samma rum står även kistan, i vilken Maximilian transporterades tillbaka till Europa efter sin avrättning...

Den kejsarliga utställningen omfattar inredningsexempel från Franz I till Karl I, alltså hela tidsepoken, då Habsburgarna var österrikiska kejsare. Naturligtvis tillhörde även speglar de väsentliga inredningsföremålen. Till vänster ser vi ett garnityr, som Maria Theresia gav i uppdrag för det nyförvärvade slottet i Hetzendorf, medan spegeln till höger nästintill uppmanar till att fotografera hennes avbild i dubbel uppsättning.

I övrigt finns de mest varierade inredningsföremål, som man kan tänka sig, börjande med ett tronsäte, över skrivbord och skåp till byråer i allra vackraste hantverksarbeten. En trappa upp finns dessutom en depå, i vilken flera rum har proppats fulla, ända till taket, med olika sorters stolar. Där finns också exempel på borgerlig heminredning, bland vilka jag hittade möbler, vars stil påminde om de, som mina far- och morföräldrar ägde, som jag själv alltså ännu kommer ihåg ur verkliga livet.

Men nu blir det himmelskt. Åtminstone himmelssängarna frammanar den stämningen. Till vänster syns Franz Josephs och Sisis sovrum i Hofburg (Slottet), till höger en enklare säng, som stod i ett annat slott ute på landet. Men återigen dyker en fråga upp i tankarna: vilken nytta gör de vackraste sängar, om livet inom äktenskapet inte fungerar som det ska? Dessutom sägs det att Franz Joseph ska ha föredragit enklare sovplatser.

Som avslutning kommer här två relativt "moderna" rumsinredningar: till vänster syns den turkiska salongen, som Kronprins Rudolf lät installera, följande tidens trender, medan bilden till höger återger arbetsrummet av Österrikes sista kejsare, Karl I.

Efter denna imponerande rundvandring går vi även igenom Monroe-utställningen och beundrar skönhet i kroppslig form. Nu förstår jag äntligen prisskillnaden för inträdet: medan vi knappt mötte en människa i mobilieavdelningen, är det här nästan trängsel... Tydligen måste man ha sådana populära utställningar vid sidan om, för att kunna driva möbelarkivet. Synd, egentligen.

Tillbaka till eller till av