Ett handfast medeltidsmuseum i Markgrafneusiedl

Det äldsta bevarade tvåhandssvärdet i Österrike	Markgrafneusiedl ligger nordöst om Wien. Det är ett litet ställe, som knappast har fler än 1000 invånare. Det överraskar, att det finns ett museum här överhuvudtaget, om än nästa tanke säger en, att man befinner sig i Marchfeld, alltså på historietyngd mark. Det lilla, gula huset, på vars nedre botten museet ligger, framkallar inte heller några större förväntningar. Men vi tas emot vänligt och personligt och jag märker snart, att vi inte befinner oss i ett konventionellt museum. Det finns mycket få vitriner, de flesta utställningsföremål ligger öppna, ja ännu värre:
	I "bödelhörnan" ger man mig ett svärd i handen, vars lätta slitage på klingans främre del visar, att det mycket riktigt även har använts. Den kapuschongprydde skarprättaren står i verklig storlek bredvid. Han håller fortfarande mynten i handen, som han fick av det senaste offret, så att han skulle klara av saken snabbt och helst med ett enda hugg. Det finns även ceremoniella svärd, med vilka man t.ex. fick riddarslaget, vars vikt jag också får känna på. Jag har hittills aldrig haft ett äkta svärd i handen, så att bara detta är en ny erfarenhet för mig. Men det ska bli än bättre.
	Jag ser det äldsta, i Österrike bevarade tvåhandssvärdet, som härstammar från mitten av 1300-talet. Dessutom finns det artefakter från krigen mot turkarna, dryckesskålar och kokkärl - och allt detta får man ta i, känna på och titta på från nära håll. Förutom detta visas fynd från lokala utgrävningar, det må vara bultar till en armborst, keramikbitar, radband eller ryttarstövlar.
	Herr Peter, vår personliga guide, förklarar ingående detaljer till de enskilda objekten. Ur vapentältet hämtar han olika riddarhjälmar, även dem får man ta i, fast nu endast iförd tillhandahållna skyddshandskar. Jag får även prova en rustnings järnhandske och förvånas över dess böjlighet. Sen kläs jag i en kedjehuva och en hjälm och får återigen väga tillhörande vapen i min hand, både en spikklubba och ett kort svärd.

Gemensam med vår guide går jag sedan i skydd bakom en sköld, medan jag håller en armborst skjutklar framför mig. Vi får även se de första föregångarna till skjutvapen, innan det bär av till källaren, där vi instrueras om hur man spänner och laddar en armborst. Man behöver åtskilligt med kraft, för att kunna spänna strängen och man får se upp, att man inte sliter av sig fingertopparna, då strängen skjuter fram, när man utlöser avtryckaren. Mitt skott sitter visserligen högt uppe till vänster, men jag träffar i alla fall tavlan i mitt första försök.

Strax därefter tas vi med bakom huset, beväpnade med kastyxor, som vi får kasta mot en uppmonterat träkloss. Med lite övning lyckas det verkligen att sätta fast yxan i träkubben och jag förvånas över kraften, med vilken spetsen tränger in. Jag gillar för all del inte att slåss och är hellre intresserad av antik historia än av medeltiden, men erfarenheterna, som jag fick här, är absolut en upplevelse, som jag inte skulle velat missa.

Tänker man dessutom på att inträdet inklusive guidning inte kostade mer än tre Euro, att jag även fick fotografera fritt, så har jag sannerligen använt både min tid, som mina pengar på ett sämre sätt under mitt liv.

Tillbaka till eller till av