Restaurang Griechenbeisl
Först måste jag nog förklara ordet "Beisl". I Schweiz betecknar ordet "Beiz" en krog och det skulle kunna hända att Beisl med ordslutet på "-l" är en typisk wiensk diminutiv av Beiz. Enligt andra källor kommer Beisl från tjeckiskan, där "pajzl" likaså betyder krog. Personligen tror jag att det tjeckiska inflytandet i Wien alla gånger har varit (och är) större än det schweiziska.
I varje fall är Beisl en krog, det vill säga närmast en pub, dit man huvudsakligen går för att dricka något. Från början var ordet rätt nedsättande, en Beisl rangerade klart under ett Wirtshaus - men idag finns det till och med några Nobelbeisl, där, såsom namnet säger, noblessen har sina träffar. Även det med drickandet får man inte se på så noga i våra dagar, för att det finns bra många Beisl, i vilka man kan få alldeles förträfflig mat. Inte minst här, i Griechenbeisl.
Namnet härleder sig till 1600-talet, när grekiska och levantinska köpmän började bosätta sig häromkring. Området fick namnet grekisk kvarter och de nyanlända gjorde Griechenbeisl till sin stamlokal. Innan dess hade krogen haft många namn - "Till gula örnen", "Till röda taket" eller "Till gyllene ängeln". |
|
Idag ingjuter redan ingångsporten respekt, om man lyfter blicken en aning och där sedan ser årtalet 1447. Från detta år finns det nämligen en skrivelse, som bekräftar att huset har sålts för 550 pund penningar. Det kan inte fastställas när det blev byggt, men man vet att det alltid har varit en krog. Det gör det till den äldsta krogen i Wien. Det är också säkert att tornet med det brant sluttande sadeltaket utgjorde en del av stadsmuren.
|
|
Detta förde naturligtvis med sig att huset kom i skottlinjen vid krigshandlingar, så till exempel vid Wiens två belägringar, som turkarna genomförde. Därom vittnar bland annat tre kanonkulor, som har murats in vid uppgången till Augustinrummen. Skylten bredvid förklarar: "År 1529 stod gästgiveriet "Till gula örnen", dagens Griechenbeisl, som en del av Wiens stadsmur och försvarsverk mot de anstormande turkarna, i kanonernas kulregn. Vid renoveringsarbeten 1963 hittades dessa tre kulor i murarna; de visar på det viktiga förflutna som vårt hus har gått igenom."
Vid andra turkbelägringen år 1683 låg detta hus sedan likaså vid stadsmuren, precis som förra gången. Det är ingen överdrift, att den lilla broschyren, som ligger framme utanför krogen och som berättar lite om husets historia, påstår att huset har sett många glada, men ännu fler allvarliga och tunga dagar. |
|
Allvarliga dagar var det till exempel fyra år före andra turkbelägringen, när pesten härjade i Wien och tog med sig mer än halva befolkningen. Då behövdes det folk som den "käre Augustin", en säckpipeblåsare och sångare, som kunde lyfta befolkningens tryckta stämning en aning. Sången om den "käre Augustin" ska han ha skrivit och sjungit för första gången i dessa lokaler.
Men inte bara den käre Augustin har varit gäst i Griechnbeisl. Uppräkningen av prominenta personer, som under århundradens lopp har besökt krogen, är imponerande: Beethoven, Brahms, Grillparzer, Lueger, Nestroy, Schubert, Schwind, Strauß, Wagner, Waldmüller och Greve Zeppelin är endast några av dem.
Mark Twain har till och med fått ett eget rum uppkallat efter sig (bilden nere till höger) - och det är ett speciellt rum. På väggarna finns nämligen namnteckningarna av många prominenta - jag hittade även Sven Hedin.
|
|
En liten skylt påpekar att detta rum är klassat som kulturminne och att man må låta bli att kladda på väggarna. Det sorgliga är bara att man behöver göra folk uppmärksamma på detta, men säker är säker i väggkluddarnas tidsålder. Väggkluddarnas? Förlåt, jag menade graffitikonstnärernas ...
Även de andra rummen är tematiserade. Så finns det här till exempel ett Karlsbad-rum, efter den tjeckiska badorten, eller ett Biedermeierrum, i vilket inredningen och bilderna härstammar från den tiden. |
|
|
Även andra konstverk från äldre tider ska nämnas - man hittar dem här och var i lokalen. På vyn över staden från 1489 kan man till och med ännu se det "röda tornet" (till vänster om Stephanskyrkan), efter vilket Rotenturmstraße har benämnts.
Sist men inte minst ska den välutbildade och vänliga personalen ha ett stort plus i kanten.
|
|
Detta inte endast för det ytterst hjälpsamma sättet att efterkomma mina önskemål om fotografering, utan för att de präglar hela atmosfären i en positiv anda. Tack så mycket!
© Bernhard Kauntz, Wolvertem 2009
Tillbaka till eller till av
29.09.2009 by webmaster@werbeka.com
|