Peterskyrkan i 1:a distriktet

Redan för 1700 år sedan, alltså på 300-talet, ska det ha funnits ett heligt hus på denna plats - då under Romarnas herrevälde. Kristendomen var under denna tid starkt på frammarsch och därför byggde man om en gammal kasern till en enkel, enskeppig salkyrka. Detta kan mycket väl ha varit den första kristna kyrkan i Wien. Men en relief på kyrkväggen visar att Kejsar Karl den Store först år 792 ska ha grundat Peterskyrkan på detta ställe. Texten under bilden säger: (Tillägnat) Kejsar Karl den Store, grundaren av östra riket och till denna kyrka. Intressant är därvid att bilden på högra sidan förmodligen visar dåtidens kyrka, medan den barocka formen av dagens kyrka svävar uppe till vänster i molnen.

Det är dock mycket möjligt att denna berättelse om grundandet är en sägen. Den romanska kyrkan från tidiga Medeltiden anpassades senare till gotiska uppfattningar. Långhuset hade nu tre skepp och åtta altaren. Tornet var fyrkantigt och avslutades i hörnen med spetsiga hörntorn, som i sin tur omgav ett likaså spetsigt, men ännu högre torn i mitten. Mot slutet av 1600-talet hade kyrkan blivit illa medfaren och den revs år 1701 på initiativ av Kejsar Leopold I. Vid detta tillfälle fick även den omgivande kyrkogården ge plats åt den växande staden. Redan ett år senare började Gabriele Montani med nybygget, som sedan fullbordades av Lukas von Hildebrandt och Franz Jänggl - möjligtvis efter ändrade ritningar. Från 1708 var kyrkan åter redo för gudstjänster, fast helt färdigt blev den inte förrän 1733, då den även vigdes åt Sankte Per.

När vi kommer dit, kan vi inte gå in, eftersom det just då är ett bröllop i kyrkan. Alltså tid nog för att ta en sväng runt kyrkan. På baksidan står en staty av aposteln Petrus, som - med nyckeln i handen - håller ett öga på kyrkan. Portalen på andra sidan smyckas av allegoriska figurer, såsom tro, hopp och kärlek. Snart nog är ceremonin över och ett saligt leende par dyker upp i det fria. Men fotot av dem offentliggör jag nog inte ... Sen är det inre av kyrkan tillgängligt för att ta kort - vilket jag flitigt använder mig av.

På bänkraderna hänger fortfarande girlander och framme vid altaret står ännu pallarna för brudparet. (Herregud, vad det är bekvämt nuförtiden - när jag gifte mig fick jag stå under hela ritualen.) Fast dessa saker märker man knappt, eftersom helhetsintrycket överväldigar formligen. Det spelar ingen roll om man ser fram till huvudaltaret eller låter ögonen vila på någon detalj ...

En blick upp till kupolen belönas också. Måhända att takmålningarna är lite mörka, men istället gottgörs man av ljusinfallet genom lanternan, som verkligen i det närmaste förefaller övernaturligt. (En lanterna är en påbyggnad - med fönster - på en kupol.) Sist men inte minst måste sidoaltaren nämnas (här på bilden finns ett av de sex).

Två praktiska upplysningar som avslutning: Troende kan här även bikta sig på "utländska" tungomål; det kan göras på engelska, franska, italienska och spanska.
Det ges en orgelkonsert varje dag - kl. 15 på vardagar och kl. 20 på veckoslutet. Dessutom har kyrkan en egen kör och en orkester, som uppträder cirka fem gånger per månad.

Tillbaka till eller till av