FÖR 100 GENERATIONER SEDAN

År 590 f. Kr.


Arsames, på persiska Rschama, son till Ariaramnes, farfar till Dareios I, tog över makten i Anshan efter sin far.

År 588 f. Kr.


Vi tycker att det är länge sedan Apries blev kung. Men pyramiderna var redan då 2000 år gamla...
Thanks to Mark Pullens for the kind permission of copyright.

Apries blev kung i Egypten.

Apollonia grundades av invånare från Korkyra. Det är idag en antik ruinstad i Albanien, väster om Fier.

Hertigen av Jin lyckades förvisa Chu-folket till dess tidigare områden i Yangtsedalen i Kina. Därefter lierade sig Jin med fursten av Wu. Wu-folket ägde områdena kring Yangtseflodens mynning. Därefter anfölls Chu från både Jin i norr och Wu i öster.
Yangtse eller Chang Jiang är hela 5470 km lång och därmed den fjärde längsta floden i världen. Dess mynning ligger drygt 20 km norr om Shanghai. Även om utlänningar betecknar hela floden som Yangtse, så är det bara de sista 500 km som kineserna själva kallar den så. I övrigt har den många lokala namn, beroende på vilken provins den flyter igenom. Dess officiella namn är dock Chang Jiang, som betyder "långa floden".

Sidkia gav efter för patrioternas krav, ingick en allians med Egyptens kung, Apries, mot Babylonierna och grep till vapnen. Snart var Jerusalem en belägrad stad. Apries gjorde ett halvhjärtat försök att komma till undsättning, men lyckades inte.

Hystaspes, far till Dareios I av Persien, föddes i ett kungligt släkte, Akemeniderna.


År 587 f. Kr.


Från och med nu kunde zeugitae - den tredje medborgarklassen i Aten - väljas till arkonter.

År 586 f. Kr.


Jerusalem föll efter 16 månaders belägring. Området kring Jerusalem var bebott redan på stenåldern, under 5:e årtusendet f.Kr. Urbefolkningen fördrevs dock så småningom av kananeerna, som hade fördel av att ha nått bronsålderns kunskaper. Under Thutmose III kom Jerusalem under egyptiskt styre på 1500-talet f.Kr.
Omkring år 1250 började hebreerna att erövra landet, fast Jerusalem föll först drygt 200 år senare, när kung David intog staden.
David gjorde den till sin huvudstad, flyttade dit Jehovas ark och byggde ett nytt tabernakel. David och hans son Salomo uppförde många ståtliga byggnader i staden, Salomo byggde bl.a. det första templet.

Judarnas konung Sidkia blev tillfångatagen, tvungen att bevittna sina söners avrättning och till sist bländad. Han släpades i kedjor till Babylon och tillbringade resten av sina dagar i fängelse.
Nebukadnessar II tog dessutom med sig alla som kunde tänkas vara upproriska och satte dem i fångenskap i Babylonien. De fick bosätta sig vid nedre delen av Eufrat och Tigris, vid kanalen Kebar. I Jerusalem insattes Gedalja som ståthållare, men han mördades ganska snart.
Långt borta från sina normala förhållanden för religionsutövning utvecklade judarna nya former av vördnad, som att läsa profeternas skrifter på sabbaten. På så sätt grundades den "synagogiska" tillbedjan. Dessutom tillkom följande psalm på grund av denna historiska "landsförvisning":

By the rivers of Babylon
There we sat down and wept
When we remembered Zion.
Upon the poplars in the midst of her,
We hung up our harps
For there our captors
Demanded of us songs,
And our tormentors, mirth:
´Sing to us some of the songs of Zion´.

(Mer obildat folk, som jag, känner också igen den här låten, fast i en något modernare version. I slutet av 70-talet var det en jättehit med gruppen Boney M.)

Som Babyloniens huvudstad var Babylon en av de viktigaste städerna i historien och låg 90 kilometer söder om dagens Bagdad. Det kallades Båb-ilim eller Babil av invånarna, vilket betyder "Guds port". Babylon grundades redan på förhistorisk tid och vid 2200 var staden känd för sitt tempel, som då redan fanns där. Under Hammurabi fick den sin första blomstringstid. Under kassiternas regim blev Babylon huvudstad och på 1100-talet även religiöst centrum, när Marduk, Babylons överste gudom, proklamerades som gudarnas anförare i hela Mesopotamien.
Efter kassiterna följde diverse olika herrar, tills Nabopolassar kastade ut assyrierna och grundade den Neobabylonska dynastin. Han hade varit en av Nebukadnessar I:s guvernörer och lyckats ta makten efter sex års interna stridigheter om den. Vid den här tiden var Babylon den största staden i den kända världen och täckte en yta på mer än 1000 hektar. För att få en jämförelse, så är detta lika med 2000 fotbollsplaner, ett gigantiskt utrymme för dåtiden.
Å andra sidan var babylonierna ett teknologiskt mycket framstående samhälle. De hade fördelen att kunna ta över en mängd kunskaper från sumererna, långt tillbaka i tiden, och fick sålunda en flygande start. Bland dessa kunskaper ingick system för markbevattning och jordbrukserfarenheter. Bland annat använde man en sumerisk jordbruksrådgivare som "skolbok". Men det krävdes också en hel del teknisk skicklighet för att sköta kanalerna, dikena och vattenreservoarerna.
Man hade också tagit över sumerernas siffersystem, det var hexagesimalt, byggde alltså på talet sex som basenhet (istället för tio, som hos oss). Vi har lämningar av detta sätt att räkna i vår tidsindelning på klockan (60 minuter, sekunder). Även ytmått, längd- och viktenheter hade man "ärvt" av sumererna, liksom kunskaper inom farmakologin. Men babylonierna var också skickliga läkare och kirurger, samt kunniga på det tekno-kemiska området, alltså inom ämnen som färgframställning, kosmetika och parfumtillverkning.


År 585 f. Kr.


28 maj: Lyderna förde krig mot mederna vid floden Halys, då en solförmörkelse inträffade. Detta fick dem att sluta fred omedelbart, samt bestämma att Halys skulle vara den gemensamma gränsen i framtiden. Kizil Irmak, som Halys heter idag, är Turkiets längsta flod med 1127 km.

Kyaxares, medernas kung, dog.

Periandros av Korint, en av Greklands sju vise män, dog. Han efterträddes av sin nevö Psammetichos, som dock snart skulle komma att mördas.
Därefter styrdes Korint åter oligarkiskt och tappade mycket av storheten som hade byggts upp under Periander. Korint var känd för sin keramikexport, framför allt västerut.

Kung Resa III av Urartu (Uruartru) förlorade sitt rike till mederna. Urartu var en stat i östra Turkiet, med huvudstaden Tusjpa, dagens Van.


År 584 f. Kr.


Astyages blev kung av mederna.

År 583 f. Kr.


Furstedomen Wu i Kina erövrade Chu-områdena i dagens Jiangsu och Anhui. Ytterligare något senare förlorade Chu mot en allierad nordstatsarmé under Jins ledning. Därmed kontrollerade Jin nu ett större område än någon annan någonsin hade gjort i Kina.

År 582 f. Kr.


Pythagoras föddes på ön Samos. Han undervisades av de joniska filosoferna Thales från Miletos, Anaximander och Anaximenes.
Thales sägs vara grundaren av filosofin. Han förkunnade tanken att jorden var en flat skiva som flöt på vatten, urelementet. Före Thales var förklaringar angående universum enbart mytologiska, därför markerar hans idéer födelsen av vetenskapligt tankesätt. Han blev berömd som astronom efter att ha förutsagt solförmörkelsen den 28 maj 585. Han sägs också ha introducerat geometrin i Grekland. Han efterlämnade inga skrivna anteckningar, kännedomen om honom kommer ur Aristoteles "Metaphysica".

Cleisthenes av Sicyon vann stridsvagnskapplöpningen vid spelen i Delfi. Delfi, framför allt berömd för sitt (och Apollos) orakel ansågs av de gamla grekerna vara jordens centrum. En gång i tiden lär Delfi ha varit platsen för ett orakel av jordgudinnan Gaia. Hon och Uranos födde de första varelserna på jorden, titaner, cykloper och jättar. Dessa monstruösa varelserna förorsakade ett äktenskapligt gräl mellan Gaja och Uranos. Medan han avskydde dem och försökte att förinta dem, beskyddade hon dem och gav till sist Kronos, även han en titan, i uppdrag att döda sin far. Ur Uranos blod skapade Gaja sedan bl.a. erinnyerna, hämndgudinnorna.
Enligt mytologin besegrade Apollon den monstruösa ormen Python, som bevakade och beskyddade Gaja, kastade sedan ut henne från sin tillflyktsort och bosatte sig själv där, tillsammans med guden Dionysos.
Apollo var son till Zeus och Leto, dottern till en titan. Han och hans tvillingssyster Artemis föddes på ön Delos.

Liksom Artemis var unga kvinnors beskyddarinna, tog Apollo hand om de unga männens välgång. På grund av sin skönhet avbildades Apollo oftare än de andra gudarna. Han var ljusets och sanningens gud och han lärde också ut läkekonsten till människorna. Slutligen var han en duktig bågskytt och så begåvad på att spela lyra, att han ofta fick musicera för de andra gudarna.
Mot denna bakgrund konstruerade prästerna i Delfi en ritual, baserad på översteprästinnan Pythia. Hennes ord påstods vara Apollos. Oraklet besöktes av både statsmän och privata personer. Efter romarnas erövring minskade Delfis betydelse och många av dess skatter fördes till Rom, framför allt av Nero. Oraklet fortsatte dock sin verksamhet fram till ungefär 390 e.Kr.
1892 påbörjade man utgrävningarna i Delfi, efter att först ha omplacerat en hel stad, för att kunna gräva på rätt plats. Inom området finns mer än 4000 inskrifter på väggarna, som har lämnat värdefulla uppgifter om det gamla Grekland.

Ännu några ord om Apollo och Artemis: Fastän de båda, mytologiskt sett, är tvillingar, är Artemis i verkligheten mycket äldre. Hennes namn fanns redan på mykenisk tid som inskrifter, medan Apollo-kulten kom först senare, förmodligen norrifrån. Även om båda föreställer en ganska positiv gudabild, var de icke desto mindre grymma och självvåldiga. Medan de i fallet av Tityos kanske har ett moraliskt skäl, då de dödade honom för att han hade satt deras mor i trångmål, är moralen mera tveksam i Koronis fall. Först födde hon Askleipos åt Apollo, men sen var hon honom otrogen och han skickade Artemis för att döda henne. Satyren Marsyas, som Apollo besegrade i en kamp, flådde han medan denne ännu levde. Hans syster var inte mycket bättre. Akteion fick betala med livet, bara för att han såg på henne, medan hon badade. Orion, Niobe och hennes barn hörde också till offren av denna "ouppnåeliga ungmö", liksom Kallisto, en av hennes egna nymfer, bara för att denna hade blivit förförd av Zeus.
Båda tillbads dock över hela den grekiska världen. Medan Apollos berömdaste helgedom stod i Delfi stand, var Artemision i Efesos den mest betydande byggnaden till hans systers ära.

Greker från staden Gela grundade en ny koloni på Sicilien, staden Akragas, som sedermera blev Agrigentum hos romarna år 262, Girgenti på medeltiden och 1927 bytte den slutligen (?) namn till Agrigento. Staden blev så småningom ett mycket betydelsefullt handelscentrum, men är intressant idag eftersom det finns ett tjugotal ruiner efter doriska tempel där, samt ett arkeologiskt museum. Akragas skulle bli den sista grekiska kolonin på Sicilien - den första var Naxos, cirka 150 år äldre.

De pythiska spelen hade avhållits vart åttonde år hittills, från och med nu skulle de hållas vart fjärde, nämligen under olympiadens tredje år (en olympiad är tidsrymden mellan två olympiska spel, dvs. 4 år. Olympiska spel hade redan funnits sedan 776), samtidigt som de utvidgades från att ha varit enbart musikaliska tävlingar, till att innehålla även drama, sång och recitation, samt friidrottstävlingar och hästkapplöpningar. Segrarna erhöll en lagerkrans.


År 581 f. Kr.


De isthmiska spelen blev panhellenistiska och hölls vartannat år till Poseidons ära. Poseidon var son av Kronos och Rhea, två titaner, och bror till Zeus och Hades. Poseidon var make till Amfitrite, en av nereiderna, men han hade många kärleksaffärer med bl.a. nymfer av alla slag. Hans barn var talrika och kända för sin vildhet och grymhet. Poseidon var vattenguden och återges oftast med sin treudd, ibland även åtföljd av en delfin.
De istmiska spelen sägs ursprungligen ha grundats av den korintiska kungen Sisyfos till åminne av havsguden Melikertes-Palaimon. Segrarna erhöll en krans av vild selleri.
(Det var annat än guldmedaljer, för att inte tala om alla gömda ekonomiska fördelar, som våra dagars olympiska segrare kräver, så "amatörer" de är.)
Sisyfos är väl mest känd för sina plågor, då han dömdes till att rulla en stor sten uppför en sluttning, som dock alltid rullade ner igen. Orsaken därtill var att han skvallrade på Zeus, när han såg denne röva bort jungfrun Egina. Han berättade för hennes far, vad han hade sett, men detta misshagade alltså Zeus, som ålade honom stenrullningen.

Pittakos från Mytilene utfärdade en amnesti, som möjliggjorde det för bl.a. Alkaios och hans bror Antimenidas att återvända till hemstaden. Antimenidas var legionärssoldat i Babylon, landsförvisad på grund av inblandning i mordet på Pittakos föregångare Myrsilos, medan Alkaios hade utvisats för hans smädelser mot Pittakos. Under landsflykten befann sig Alkaios först i Egypten, senare i Thrakien.


Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, juni 1996 - januari 2000
Till , till eller till

webmaster@werbeka.com