I Egypten upprättas en dynasti i och med feodalsamhällets framväxt och genom enandet av nedre och övre Egypten. Enandet torde ha gjorts av kung Narmer (även kallad Menes) enligt bevarade kungalängder. Gamla riket föregicks av den s k thinitiska tiden.

"För 12 000 år sedan ungefär släppte inlandsisen sitt grepp om norra halvklotet. Då fanns redan en civilisation i Egypten som lät uppföra sfinxen som en avbild av stjärnbilden lejonet. Med hjälp av datorn har man räknat ut hur konstellationen såg ut för ca 10 500 år sedan. Sfinxen hade då ett huvud i form av ett lejon. Och lejonet var den stjärnbild som syntes på himlen när solen gick upp i motsvarande riktning till sfinxen. När isen släppte förändrades klimatet och det torde ha regnat kraftigt och ihållande under en tid. Det sägs att regnet som föll har slipat sfinxens kropp till vad den är idag. Detta är en teori som lades fram i programmet Discovery(1998) av tre män vid namn Hancock, Bovel och John A. West."
Jag är djupt imponerad av deras teorier, som rör upp det vedertagna, men visar på en länk till en tid vi inte har mycket kännedom om.

Övre Egyptens huvudgud var Horus och symbolen var vass. Nedre huvudguden var Seth och symbolen papyrusgräs. Skillnaden fanns även mellan övre och nedre Egyptens kungakronor, varav den ena har upphöjning bak och spiral fram, den s. k. röda kronan, som representerar nedre Egypten. Den andra är en cylindrisk krona med knopp upptill och kallas vita kronan. Det nedre Egypten låg vid Nildeltat. Deltalandets mystiske gud var Osiris från Busiris - den döde kungen. Osiris var både underjordens- och sädesguden.

Tack vare att egyptierna skrev ner så mycket, kan vi idag följa en del av deras samhällsliv. De skrev med hieroglyfer på gravkamrarnas väggar, på pelare och dessutom använde de papyrus som skrevs av de kungliga skrivarna.

Kung Djosers pyramid

Byggd under 2:a-3:e dynastin och är en trappstegspyramid. Den ligger i Sakkara. Själva graven, till skillnad från senare pyramider, ligger i marken under en mastaba (mastaba är arabiska och betyder bänk) och pyramiden är gjuten ovanpå den. Den är alltså inte hålig och har heller inga omgivande rum som de senare. Arkitekt, har skriften förtäljt oss, var Imhotep. Han blev senare skrivarnas skyddspatron och även dyrkad som gud. Det religiösa livet reglerades genom statsmakten. Kungen eller farao var den religiösa medelpunkten. Kungen "var Horus" och son till Ra eller Re (solguden). I religionen förmedlades att efter döden gick livet vidare i någon form via Ka (själen). Sol- och stjärnkultens centrum var Heliopolis. Man dyrkade naturföreteelser, som medförde studiet av Nilens översvämningar vid jämna tidpunkter, som gav upphov till almanackan.

Cheops var son till farao Snofru under 3-4 dynastierna och har den största pyramiden vid Gise. Den är 146 m hög och innehåller 2,3 miljoner kalkstensblock. Ledare för bygget var visiren Hemion.
Kungens hovmän fick anlägga sina gravar runt pyramiden, de s. k. mastaba. Chefren, son till Cheops, lät bygga nästa pyramid sydväst om faderns. Ingången till graven har samma färdriktning som solen.
Solguden Re började få ett markant inflytande under 5:e dynastin.
Från daltemplet vid pyramiderna ledde en 600 m lång täckt gång upp till pyramiden. En klippa vid sidan om gången gjordes till en symbolladdad bild av kungamakten - sfinxen. Chefrens son Mykerinos lät bygga den minsta av Gise-pyramiderna. Kungen var inte längre självklart högsta makten (guden) utan son till en högre gud - Re.
En soltempelanläggning ligger i Memphisregionen. (Solguden Re hade sitt säte i Heliopolis.) Det är en öppen gård med altare framför en obelisk. Solguden dyrkades i det fria som det anstod hans natur.
Gravväggarna återger vid den här tiden bilder av natur och vardagsliv. De har övergått till "naturalism". Guden Osiris har också sina rötter i naturen. Det är berättelsen om den gode kung Osiris, som blev mördad av sin avundsjuke bror Seth, men som tack vare sin hustru Isis återuppstod. Det speglar också årens lopp, vegetationen som går och kommer åter.

Thebe är under mellersta riket religiöst centrum. Man började där uppföra rikstempel åt Amon. Utom Amon och Re fanns också Ptha, skaparguden i Memphis. Osiris spelade roll för föreställningarna om döden.

Konst

De egyptiska skulpturerna är inte frilagda ur blocket. Baksidan får behålla stenen. Figurerna har en statisk ställning, de är orörliga, i stående ställning är endast ett ben något framflyttat. Kungen var en gudomlig person, varför hans handlingar skulle vara lugna och upphöjda. De skulle inte styras av affekter eller känsloutbrott.
På alla bilder där en kungaperson finns med, är den personen alltid gjord i gigantisk storlek och orörlig, medan övriga, t. ex. några fiskare i en båt, med den kungliga personen stående i båten, lägger ut nät, så är skillnaden mellan figurerna markant. Storleksförhållandet i bilden kallas för värdeperspektiv.
På en del bilder kan man se personer målade med sandalerna i handen. Eller att de håller på att ta av dem. Detta var symbolen för att man beträdde helig mark. Den egyptiska skulpturen är kubisk och konstnären strävade i alla lägen efter klarhet. Figurerna i målningarna är ställda så att man ser ögon och skuldror frontalt men huvud och ben i profil. Det är ett sätt att inte dölja något på.

Ett egyptiskt ord för bildhuggare är "han-som-håller-vid-liv". Vilket kan betona den vikt man lade vid skulptur och även måleri.
På bilden syns attribut som kobran, som bl. a. associerade till gudinnan Maat. Ankh-korset och fågeln betyder tillsammans ”tut”, vilket blir ”bild”.

Makten

Den egyptiska tronföljden var endast till för ättlingar födda i "gudaäktenskap", det vill säga barn till den regerande drottningen var arvsberättigade till tronen. Det var ett slags garanti då haremsystemet existerade.
Egyptens fruktbarhetsgudinna var Hathor och som kännetecken bär hon kohorn i sin huvudprydnad. Ibland är hon avbildad bredvid kungen. Det kan vara drottningen, framställd som Hathor.

Sesostris III kom till makten 1878 f. Kr. och regerade i 37 år. Han var en av de legendariska faraonerna. Han bedrev en aktiv utrikespolitik samtidigt som han försökte lösa problemet med adelns alltför stora självständighet. Feodalismens era var för ett tag över. Istället växte ett tredje stånd fram, som på fornegyptiska kan översättas med "medborgare" det vill säga ett borgerskap.

Vid slutet av 1600-talet till slutet av 1500-talet kom ett främmande folk - asiaterna - till Egypten och tog över delar. Detta kallas för hyksostiden. Hyksos är en härskartitel. Det egyptiska folket kallade asiaterna för hyksos, ungefär "härskare över bergslandet". Dessa hyksos slog sig ner vid Deltalandet.
Med Egyptens återförening i slutet av 1500 f. Kr. och genom utdrivandet av hyksos började imperieperioden, Nya Riket. Under den här tiden byggde man inte längre pyramider för gravarna, utan lät gömma dem för plundrare.

Vid slutet av 1400-talet fick Egypten en av de mer kända kvinnliga faraonerna, drottning Hatshepsut. Hennes föräldrar var Amon-Re/Thutmosis I och dennes huvudgemål. I sitt äktenskap med Tuthmosis II fick hon en dotter som dog ung. Thutmosis II hade en arvinge, en pojke med samma namn, men vars moder var bihustru. Han var minderårig och regeringen sköttes av Hatshepsut, som var väl medveten om sin fullblodslegitimitet. 1488 lät hon kröna sig. Hennes regeringstid höll sig i två årtionden.
Ibland framträdde hon som guden Horus i form av en man med skägg och ibland lät hon sina kvinnliga drag komma fram; gracil och med långa ben, samt ett nätt leende, Hon kallade sig "dotter till Re".
Hatshepsut lät bygga ett dödstempel i tre terrasser som framför allt tillägnades Amon. Det ligger på Thebes västsida i Deir-el-Bahri. Hon lät även uppföra kapell åt sin far Thutmosis I, liksom till Hathor och dödsguden Anubis med schakalhuvudet.
Arkitekten till templet var Senmut och han var en betydelsefull person på den tiden. Så länge han levde var han ansvarig för Hatshepsuts uppfostran. Andra makthavare runt henne var översteprästen i Amontemplet.
Konststilen under Hatshepsut är klar och lineär, med bestämda konturer. Under dynastins gång växte det fram en tendens att lösa upp konturen.
Efter Hatshepsut tog Tuthmosis III över som oberoende regent (1468-1438) och liksom under hans son Amenhotep II:s regering, var Egyptens arméer i ständig rörelse. Själv ledde Tuthmosis inte mindre än sjutton fälttåg till Asien. Egyptierna tog över Nubien och från deras guldgruvor levererades årligen ca 300 kg guld!

Makten ökade för Amons prästerskap och under det 3:e riket störs så den statiska ordningen, när Amenhophis IV:s dynasti försökte besegra Amons prästerskap. Han proklamerade sin tro på Aton och döpte om sig till Echnaton (1364-1347). Avbildningen av Echnaton skiljer sig avsevärt från övriga kungabilder. Man skulle kunna säga att det är mer karikatyr över porträttet. Denna period blev kortvarig och hans efterföljare gick tillbaka till den gamla ordningen.
Den huvudgud han tillbad var Aton (själva solskivan). Han lät uppföra en vidsträckt helgedom i Karnak tillägnat Aton, intill Amon-Res stora rikstempel. Tempelarkitekturen var öppen för solen. Det var ett "återvändande till naturen". Glädje, kärlek och sol var de centrala ämnena. Echnaton lämnade Thebe och grundade Achetaton (idag el-Amarna). Hans drottning var Nefertiti. I de gravar som han lät uppföra finns solhymner. Bilden av Echnaton och Nefertiti var annorlunda jämfört med hur deras företrädare framställts. Motivet är kungen och drottningen, som innesluts av solens strålar, som sträcker livssymboler formade som öglekors s. k. anche-tecken fram till deras näsor.
Konsten var känslomässigt laddad med uttrycksfull kurvatur i linjerna. För första gången i egyptisk bild kunde man se fanor fladdra i vinden.
Efter 10 år i Amarna försvann drottning Nefertiti från relieferna. Det är möjligt att hon dog. I äktenskapet fanns sex döttrar, genom vilka tronföljden fick ordnas.
Omkring 1347 dog Echnaton och efterträddes av svärsonen Tutanchaton, som tonårig regent. Bakom honom fanns politikerna och man flyttade tillbaka till Thebe. Han bytte namn till Tutanchamon.
Han dog i tonåren och hans grav, som tillhörde de gömda gravarna, upptäcktes 1922. Egypten reorganiserades till kända och fasta former igen.

Att Echnaton bröt med traditionen kan bottna i yttre religions-politiska omständigheter, t. ex. att Amon-Re och hans prästerskap hade fått för mycket ekonomisk och politisk makt.
Eller så kunde det bero på inre religionspsykologiska omständigheter, eller vara en kombination av båda orsakerna. Genom donationer till Amontemplet undergrävde kungarna sin egen position, medan de lät prästerskapet bli en tung ekonomisk och maktpolitisk faktor.

Ramses

Ramses den II tillträdde efter Sethos (fadern). Ramses II regerade mellan 1290-1224 f. Kr. Hos honom var allting storslaget. Han hade fem eller sex huvudgemåler och mer än hundra barn.
Det mest kända av Ramses II:s stora byggnadsverk är de två klipptemplen vid Abu Simbel. Framför ingången till det stora templet sitter fyra kolosser, ca 20 m höga, föreställande Ramses, Amon, Ptha och Re-Harachte. I klipptemplets innersta rum sitter samma kvartett med ansiktena mot öster där solens strålar faller in. Norr därom ligger ett mindre klipptempel, prytt med behagfulla reliefer och tillägnat gemålen Neferati.
År 1224 efterträddes Ramses II av son nummer tretton eller fjorton Marenptah. Han flyttade residenset till Memfis. Detta på grund av den utrikespolitiska faran, som vid detta tillfälle närmast kom från väst.

Libyerna anföll och de hade stöd av s. k. sjöfolk, som kom från Svarta havet och västra Mindre Asien - lykier, akajer, scherder och turscher; de bägge senare grupperna kan möjligen ha lämnat sina namn till Sardinien och etruskerna. Marenptha besegrade dem 1219.

Under mitten av sjuhundratalet uppträdde etioperna, med anspråk på att bli erkända legitima herrar i Egypten. Etiopierna, även omtalade som "kushiterna", räknas som 25:e dynastin (ca 720-665).
De var nubier. De övertog den gamla egyptiska faraoniska modellen både beträffande religion och kultur och de hade fortfarande guldet från Nubien.

År 332 f. Kr. inlemmades Egypten i Alexander den Stores världsrike. I Nedre Egypten assimilerades den egyptiska kulturen med den hellenistiska, med centrum i Alexandria. Men i Övre Egypten existerade den urgamla traditionen längre.

Andra perserväldet	ca 341-332 f. Kr.
Alexander den Store	332-323 f. Kr.
Philip Arrhidaios
Ptolemeiska kungahuset	304-30 f. Kr.
Ptolemaios I-XII
Cleopatra
Romersk erövring	30 f. Kr.

Tillbaka till eller till av Werbeka Netshop