ÅSIKTER OM ANSIKTEN



 
Låt oss börja med att titta på dagens uttryck för det vi ser, när vi tittar i spegeln. Vi stannar vid "ansikte" och "anlete", fastän det finns många synonymer till dessa ord. Vad sägs om "nuna, nia, feja, fejs, nylle, plyte, tryne, snyte" och många andra. Kärt barn har många namn ... och vad är oss kärare än vårt eget ansikte? Hur vi ser ut, fassaden utåt, intrycket vi gör på andra, minspelet som avslöjar vårt känsloläge - allt detta är också av stor vikt, när vi möter människor, speciellt sådana, som vi inte känner närmare. Så som vi ser vårt ansikte i spegeln, ser ju andra oss också (fast spegelvänt).

Idag anser vi att "ansikte" är ett ganska neutralt ord, medan "anlete" är något högtravande - men det har inte alltid varit så. Innan vi går in på det, låt oss kasta en blick på andra germanska språk.
Tyskan och nederländskan har samma uttryck: "Gesicht resp. Antlitz" och "gezicht resp. gelaat". Engelskan? Där finns det inte något "ansikte". "Face" måste vi hålla tillgodo med, men det kommer från franskan (även vi känner till uttrycket "en face". Lustigt är att franskan själv inte använder ordet längre, det har ersatts av "visage"). Franskan i sin tur fick ordet från latinet, där "facies" betydde "utseende, form, figur". Fram till 1100-talet hade engelskan fortfarande germanska ord, nämligen det anglosaxiska "andwlita = titta" och "ansyn" från roten "sehan = se".
I de senare två rötterna hittar vi också ursprunget till orden i de andra språken.
Dagens former i svenskan, tyskan och nederländskan kan föras tillbaka ända till gotiskan, där vi finner ursprungsformen "wlitz", som betydde "titta" eller "speja". Gotiskan är ju förresten det enda språket från den östgermanska stammen, där vi har skriftliga underlag genom biskop Wulfilas bibelöversättning. Den är samtidigt den äldsta germanska skriften, som har bevarats. Goterna drog på 400-talet söderut, då östgoterna gjorde slut på Romerska riket, medan västgoterna slog sig ner i Gallien och Spanien, där de höll till fram till 700-talet. Men i och med att deras riken föll sönder, försvann också gotiskan som språk. Det kan tyckas vara konstigt, men då får man inte glömma att goterna utgjorde ett ledarskikt, på endast någon procent av befolkningen. Och när förtryckarna var borta, hade undersåterna ingen anledning att behålla deras språk.
Innan vi lämnar goterna, dock en snabb språklig detalj. Ur gotiskans "wlitz" bildades fammalnordiskans "vlita" och anglosaxiskans "wlitan". Men roten "wlit-" i dess olika formen är endast känd från germanskan.
Det kan alltså hända att det inte har något indoeuropeiskt ursprung, utan är en rent germansk "uppfinning".
Ur detta "wlit-" fick vi alltså respektive (an)lete, (Ant)litz och (ge)laat på respektive språk.
Eftersom anlete ursprungligen var något att titta på, kan vi förutsätta att det från början var den andres anletsdrag, som man tittade på.

 
Att använda anlete för att beteckna den egna kroppsdelen torde vara en senare avledning därav.

Om vi nu tittar på det andra ordet, "ansikte", så var inte heller det något uttryck för ens egen nuna. Den ursprungliga germanska roten "sehw" betydde egentligen syn, dröm, samt även att se. Drömmar och syner är mer passiva än att titta, det är något som händer en, liksom "se" inte heller är lika aktivt. Man ser saker även automatiskt, utan att *vilja* se dem. Kanske omvandlades ordet "gisiht" till "det man ser med", när det blev en del av kroppen. Här är det intressant att tyskan och nederländskan visserligen för det mesta använder "Gesicht", respektive "gezicht", men att man även kan använda formen "Angesicht" och "aangezicht".

Det finns ingen skillnad i betydelse, men den längre formen känns mera poetiskt.

Nu har vi lämnat engelskan helt därhän, fast det finns även i modern engelska minnen av ursprunget "sehw". Att se, "to see" är det mest uppenbara, men även hos ord som "sight", som betyder syn, åsyn, kan man enkelt härleda de germanska rötterna.

Det finns mycket att tänka på, när man tittar i spegeln ...

Bernhard Kauntz, Västerås 2018



Tillbaka till , till , eller till

webmaster@werbeka.com