Stift Klosterneuburg


Klosterneuburg ligger vid Donau, nordväst om Wien - de båda städerna har vuxit ihop och gränsar direkt mot varandra. Historiskt sett hade Klosterneuburg del i Österrikes historia, om än bara för kort tid. Fast redan innan, redan vid det Romerska rikets tid, under första århundradet, fanns det här en befästning, precis som i själva Wien, som skulle hjälpa till att befästa Donaulinjen. I och med det romerska imperiets fall blev området mellan floden Enns och dagens nationsgräns fritt för att härjas av horder, som tillhörde mer eller mindre vilda stammar. Awarer, langobarder, hunner och ungrarnas ryttarfolk är några av dem. Först 955 lyckades Kejsar Otto att förintande slå ungrarna vid Lechfeld. Det ledde till att den tyska gränsen åter kunde flyttas österut. 976 blev Leopold (Liutpold) I  insatt som markgreve. (Namnet "Ostarrichi" finns första gången i skrift år 996.) Han var den förste av Babenbergarnas släkte, som regerade Österrike under några århundraden.
Fyra generationer senare, år 1095, blev Leopold III markgreve, som enda manliga arvinge bland Liutpold II sju barn. Han var då bara 20 år gammal. Han gifte sig tio år senare med Agnes, en dotter till tyska kungen Heinrich IV (känd genom sin vandring mot Canossa, för att där göra avbön inför påven). Agnes hade en son ur sitt första äktenskap, Konrad, som senare (1138 - 1152) blev den förste tyska kungen av Staufersläktet.

Madonnastaty, kring 1300  
Detta släktförhållande var naturligtvis inte alls någon nackdel för Leopold III, dels för att det stärkte hans inflytande, dels för att maka Agnes inte kom barskrapat in i äktenskapet.
1113 förlade markgreven sin residens från Tulln till Klosterneuburg, vilket är ett tecken på att området kring Wienerwald numera var tillräckligt säkrat. Men redan Leopold III son, Heinrich "Jasomirgott" II, gick ännu ett steg längre och gjorde Wien till huvudstad.
Dock innan dess, år 1114, grundade Leopold och Agnes Stift Klosterneuburg. Slöjlegenden berättar om bakgrunden till valet av plats. Det må vara hur det vill med sanningshalten i denna legend, Verdunaltaret är äkta och inte minst en bra anledning till att besöka stiftet.
På 1300-talet (1330) härjades stora delar av stiftet och den kringliggande staden av en eldsvåda. Under detta århundrade började man också att bygga kyrkans södra torn (till höger, sett framifrån), fast det fick vänta ända till 1592 på att bli färdigbyggt.
1485 är nästa viktiga årtal. Då helgonförklarades stiftets grundare, Leopold III. Därigenom blev Klosterneuburg även en ort som man vallfärdade till, inte minst den 15. november, Leopolds namnsdag. Ännu idag påminner "Fasslrutschen" på Leopoldsdagen, den 15. november, om denna tradition.
Därvid klättrar man uppför en stege på ett jättestort vinfat, för att kana ner på andra sidan. Klosterneuburgs Augustinermunkar tillhör nämligen de äldsta och största vinproducenterna i landet. 1860 grundades här även världens första vinodlingsskola.
Men tillbaka till Leopold: Genom helgonförklaringen blev han också regionen Niederösterreichs skyddshelgon. Hans vapen är fortfarande denna regions vapen.

Napoleonrummet i kejsartrakten  
På 1600-talet skedde en ombyggnad av stiftskyrkan i barock stil. Dessutom byggdes även det norra tornet. Vid andra turkbelägringen av Wien, år 1683, lyckades stiftet att hålla ifrån ockupanterna och blev sålunda en viktig samlingspunkt för undsättningstrupperna under den polske kungen Jan Sobieski, som anlände i sista sekunden och kunde befria Wien ur det turkiska skruvstädet.
Kejsar Karl VI hade stora planer. 1730 beslutade han att bygga ut klostret till residens. Som förebild hade han det spanska "El Escorial". Bara en fjärdedel av konceptet färdigställdes dock, eftersom Maria Theresia inte visade något större intresse för Klosterneuburg efter sin fars död 1740.
Hon ägnade sin uppmärksamhet istället åt slottet Schönbrunn. Men Karl VI hann i alla fall bo i sin skapelse, låt vara endast för en natt, den 15. november 1739. Även Napoleon stannade senare bara några timmar i det som idag kallas Napoleonsalen... 1879 restaurerades stiftskyrkan. Därvid omgestaltades de båda tornen i gotisk stil och fick dessutom samma höjd.


  Rueland Frühauf d.y., tidigt 1500-tal
  Kristi dop
Den guidade turen följer i stort sett historien. Den går förbi en mur från 1100-talet, som finns kvar efter Hertig Leopold VI fästning. Sen leder den genom underjordiska gångar till Verdunaltaret. På vägen leds man förbi en del medeltida skulpturer - men allt under strängt förbud att ta kort. En Madonnafigur från omkring 1300 fick mig att trotsa förbudet.
(Det som finns att se här är hela mänsklighetens gemensamma kulturarv och är inte längre copyrightskyddat. Fast min invändning gäller inte bara Stift Klosterneuburg.



  Rueland Frühauf d.J., Ende 15. Jh.
  Die Gefangennahme Johannes des Täufers

Den gäller alla institutioner, som tror att varje människa har möjlighet att komma dit personligen för att ta del av utställningsobjekten.)
Guidningen fortsätter genom kejsarsalarna och slutar i stiftskyrkan. Efteråt kan besökaren fritt titta på kyrkan, kejsarsviten och samlingen av gotisk konst, som finns i våningsplanen ovanför kejsartrakten.

Stiftskyrkan, Maria födelse, är mycket smal i innandömet, vilket beror på att kyrkan till stor del har behållit sitt romanska ursprung. Genom ombyggnaden till barock stil går detta idag knappt att uppfatta längre - ännu mindre genom att de båda sidoskeppen då delades upp i flera kapell. Därför finns idag bara det romanska mittskeppet kvar. Fastän jag gillar barockstilen är den i mitt tycke ingen bra lösning i den smala kyrkan, eftersom den "slår ihjäl" besökaren med sitt överdådiga utseende.
Anmärkningsvärda är takmålningarna. Dessa visar förutom Marias kröning till himmelsdrottning, samt diverse änglar och helgon, även turkarnas belägring. Georg Greiner skapade dessa verk år 1689, alltså bara sex år efter denna händelse. Det är klart att starka känslor gav eko långt efter belägringen. Men ett så profant ämne i en kyrka? Fast man får inte glömma att denna seger mot turkarna även var en kristendomens seger mot hednafolket.
Högaltaret är ett arbete av Matthias Steinl och uppfördes 1728. Altarbilden av Johann Georg Schmidt visar Marias födelse, anpassad till kyrkans namn.


Bernhard Kauntz, Västerås 2006



Tillbaka till eller till av


sidan skapades den 21.10.2006 av webmaster@werbeka.com