FÖR 100 GENERATIONER SEDAN

För mig var det uppenbart att folk på den tiden hade varit lite "blåsta". När jag var sju år gammal tog jag tåget varje morgon till skolan, och det var väl inget konstigt med det. Och de 30 till 40 kilometer i timmen som tågen körde för länge sen, de kom jag upp i på min cykel, när jag var dubbelt så gammal. (Nja, åtminstone trodde jag det då.) Det om något var väl bevis nog för tidigare generationers mentala tillstånd.
Idag, när jag själv börjar närma mig ett halvt sekels mognad, har jag lite bättre överblick. Jag är nämligen personligen medveten om att jag för egen del inte var så mycket dummare före 25-årsåldern, bara för att jag inte hade haft tillgång till någon TV...
Och om jag ser idag vilken gudsförbarmelig teater det görs om datorernas hälsofarlighet, och att de fördummar ungdomarna och att de tar bort jobben, och, och, och., då inser jag ju faktiskt parallellen med ångloket. Det kan hända att det är ett armodsintyg för folks intellektuella förmåga i allmänhet, men i så fall gäller det i absolut lika hög grad idag, som för 100 år sedan.
Men det viktiga här är ju insikten om att det inte är folket som har förändrats, utan teknologin.

Nåväl, men för 100 generationer sedan. Nog måste det ha skett en utveckling sedan dess. Jag menar, folk som inte kan läsa och skriva ens. Fast det är ju en träningssak, och de hade nog inte så mycket att träna på; en och annan inristning på ett monument eller i bästa fall en gravsten. Det fanns ju inga böcker eller tidningar, så kanske ska vi inte lasta dem för den delen heller.
Men annars, då! Idéerna om att vattnet, eller luften eller elden utgjorde urämnet! Det är ju så befängt att man knappt kan skratta åt det. De måste ha varit lite efterblivna i alla fall?

Min morfar - han var en vanlig låssmed till yrket - sysslade en hel del med evighetsmaskiner. Det var "inne" då, till och med Johann Strauss har ju komponerat en vals eller en polka eller vad det nu är, som heter "perpetuum mobile". (Jo, jag skulle tro att barnens "mobil", som hänger från taket, är en utveckling av evighetsmaskinen).
Min morfar lyckades inte heller. Han förstod ännu inte det där med energiomvandling, som varje skolunge får lära sig idag. (Fast därmed är ju inte sagt att de förstår heller.) Morfars bästa modell fungerade väl i två veckor, eller så. (Förmodligen stod det ute i det fria, där vinden kunde tillföra rörelseenergi).
Men även om det inte blev någonting med hans evighetsmaskin, så kom han på en annan, liknande idé. Han påstod att man skulle kunna göra ett armbandsur, som man inte behövde dra upp! (På den tiden fanns inga batterier heller, utan man var snällt tvungen att dra upp klockan mekaniskt en gång per dygn.)
Han listade alltså ut att armens rörelseenergi skulle räcka till för att hålla en klocka gående. (Tyvärr tog han aldrig någon patent på idén, annars skulle jag väl inte sitta här med en massa studieskulder kvar!) Och när jag var i tonåren, kom det mycket riktigt sådana, som man inte behövde dra upp.

Vad allt det här har med urämnet att göra? Men, det är ju uppenbart, det är den första tanken inom ett område, som är ny eller omvälvande, som är genialisk - vilken nivå den sen befinner sig på, det beror på samhällets utveckling i övrigt.
Och tanken på urämnet - i en civilisation som bara hade mytiska förklaringar för vår egen och universums tillkomst - den tanken var revolutionerande. Den införde ju faktiskt ett vetenskapligt alternativ till skapelsen, något som ingen hade känt till förut. Att tanken inte var helt rätt (var den inte?) och att det rör något som är självklart för oss, det är ganska ovidkommande. Hade den tanken inte tänkts, då skulle vi fortfarande sitta vid en talgklump och förstöra ögonen, medan vi tränande oss att hugga ett "A" i en stenflisa.

Därför tror jag inte längre att de var så "efterblivna", våra förfäder, ens för 100 generationer sedan. Jag tror att de var mycket lika oss i fråga om intellektuell kapacitet. Visst, det fanns nog många, som skakade huvudet åt "urämnet", och måhända kallade det för ett djävulens påfund - vad skulle man med det till, när man visste att Zeus hade dragit Palas Athena ur sitt huvud. Men, som sagt, idag finns det ju många som undrar vad man ska med en dator till - när man ändå har en skrivmaskin.

Alltnog, det jag ville komma fram till, det är att vi måste försöka se dåtidens människor för vad de var - i grunden lika kapabla, lika känslosamma, lika utvecklingsbenägna, lika makthungriga, lika kärleksfulla, lika vad-det-nu-kan-vara som du och jag och grannen mittemot. Med exakt samma variationer i de enskilda egenskaperna, som mänskligheten har idag, fast på en teknologiskt mindre utvecklad tid.
De människor som vi kommer att möta i denna sammanställning skiljer sig dock från dig och mig och grannen mittemot på ett sätt: de var alla framstående på sitt sätt i sin tid - de skrev historia!
(Det tog emot att skriva denna sista mening, med tanke på hur många tyranner, slagskämpar och fältherrar vi kommer att möta - och att kalla dem för framstående. Men för det första så är vår historia sådan och för det andra så var människorna mycket lika oss, sa vi nyss. Och nog minns du lättare namnet på den amerikanska överbefälhavaren i kriget mellan USA och Irak från 1992, än Du minns nobelpristagarna från samma år?)

Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, april 1996

---

Till , till eller till

webmaster@werbeka.com