FÖR 100 GENERATIONER SEDAN

År 520 f. Kr.

Denna halsamfora, hittad i Tarquinia, visar Theseus kämpande mot Minotaurus och har tillverkats av Antimenesmålaren vid denna tid.

Sarkofagen från Cerveteri härstammar också från den tiden. Den är i terrakotta, 140 cm hög och 200 cm lång och finns i Museo Nazionale de Villa Giulia i Rom. I denna etruskiska skapelse ser man anknytningen till den grekiska konsten. Formerna ligger nära de arkaiska grekiska skulpturerna, men är inte lika stränga. Den undre delen av kropparna är obearbetad, detta kan tyda på anor från den förhistoriska tiden. Gravarnas inredning skulle motsvara de levandes bostäder och skulle sörja för de dödas fortlevnad. Paret som ligger till bords som vid en festmåltid, är även i graven i sin vanda omgivning.

Den atenske dramatikern Cratinus föddes. Han skulle komma att skriva 21 komedier, som sägs ha varit kraftfulla och satiriska. Nio gånger vann Cratinus första priset i komedi vid Atenfestivalen.

till 518: Sakarjas, en hebreisk präst och profet, skrev kapitlen 1 - 8 i Sakarjas bok i Gamla Testamentet. Kapitlen 9 - 14 har skrivits av någon annan, antagligen ett århundrade senare. Detta framgår av den historiska bakgrunden i innehållet, liksom även dess stil och språkbruk. Innehållet behandlar dels spådomar som Sakarjas härledde av sina nattliga visioner och som handlar om den nära förestående ankomsten av Messias, dels spådomar om hur förhållandena skulle komma att se ut i det återuppbyggda Jerusalem. De sista fem kapitlen är ganska oklara och består mest av apokalyptiska förutsägelser, samt Israels återupprättande efter att dess fiender har besegrats.
(Är det inte rätt lustigt, egentligen, att se hur lite tiderna förändras? Även våra dagars sektledare spår i regel världsundergången, eller guds återkomst till den närmast förestående tiden. Och det finns folk som tror på dem idag också. Det är ju ganska otaktiskt att predika om en domedag som kommer att inträffa under ens egen livstid - då finns ju alltid risken att man sen står där med lång näsa. Men det är klart, det är nog lättare att engagera folk genom att skrämma upp dem. Skulle man lägga domedagen några hundra år framåt i tiden, skulle det inte göra samma verkan, då skulle folk ha alldeles för mycket tid på sig till "att bättra sig senare".
Det är dock ganska underligt att en engagerad prästs drömmar - för det var det väl - ännu efter 2500 år finns med i en s.k. "helig skrift", när det redan har visat sig att han hade fel. Det här är inget speciellt utfall mot just Sakarjas, han var säkert övertygad om att han hade visioner, och det gäller alla andra också. Men varför behandlar man inte dessa dokument för vad de är - oersättliga profana källor - istället för att hålla fast vid att deras innehåll är en del av trossatserna?)

Kleomenes I, halvbror till Leonidas, son till Anaxandridas blev kung av Sparta. Hans ganska hänsynslösa metoder tjänade till att befästa Spartas ställning på det grekiska fastlandet. Men han brydde sig inte om att få inflytande över kolonierna utanför fastlandet.

Namnen på kungarna av Salamis på Cypern började präglas på mynten från och med detta år. Salamis var den mest betydande grekiska staden på ön, belägen något norr om dagens Famagusta.

Bakchylides, brorson till Simonides föddes i Iulis på Ceos. Han reste till Makedonien, Thessalien, Aten och Aegina och besökte tillsammans med sin farbror även hovet hos Hieron på Sicilien. Av politiska skäl utvisad ur sitt hemland, levde han slutligen på Peloponnes. Efter att bara fragment av hans verk var kända, hittade man 1896 i Egypten 14 epinikier und 6 dithyramber, av vilka de förra tillägnas segrare i de olika panhellenistiska spelen.

Xanthippos, Perikles far, föddes i Aten.

År 519 f. Kr.

Xerxes I, eller, på persiska, Khshayarsha, föddes som son av Dareios I och Atossa, dotter av Kyros den store. Inte vilka föräldrar som helst, med andra ord. Det var han som skulle föra det stora krigståget mot grekerna år 480, då han bl.a. gick över Hellesponten på en kilometerlång bro av båtar. Herodotos uppskattade antalet krigare som ingick i fälttåget till otroliga 2 641 610.

Lucius Quinctius Cincinnatus föddes. Han kom att bli en romersk statsman och general, konsul och även diktator i republiken. Romarna valde ju diktatorer under krigstid. Historiker anser honom vara ett praktexempel för romersk dygd.

År 518 f. Kr.

Den störste lyriske poeten i grekisk litteratur, Pindaros, föddes i Cynoscephalae, nära Thebe. Han föddes i en aristokratisk familj, Aegeiderna, vilket gav honom en god uppfostran och därmed stora geografiska kunskaper och en panhellenisktisk syn. Det finns stora inslag av mytologisk utsmyckning i hans tidiga verk. När han förlorade en poesitävling mot Corinna från Beotien, rådde hon honom "att så med handen, inte med hela säcken". Pindaros utgjorde höjdpunkten av den grekiska korala lyriken, som sjöngs av ungdomskörer till musik - till skillnad från personlig lyrik, som sjöngs av en person. Gudahymner, dithyramber, danssånger, begravningshymner och mycket annat ingick i hans produktion. Hans bevarade verk, som tros vara en fjärdedel av hans totala produktion, är 44 triumfoder, tillägnade segrarna i de fyra stora nationella spelen, de olympiska, pythiska, isthmiska och nemeiska. I de centrala delarna brukade han flika in en myt, som han förband med den vinnande hjälten, eller som uttryckte den dominerande stämningen vid tillfället. I hans oder ingår också många moraliska eller religiösa reflektioner, han hävdar att själen är odödlig och kommer att dömas i en avlägsen framtid. Ett kuriosum i sammanhanget är att Pindaros lär ha skrivit en ode utan bokstaven "s", som grekerna liknade vid ormen. De ansåg att "s" var en hybridform, en bastard, som först sent kom in i människornas uttal, antagligen som förvanskning av "t".

Palatset i Persepolis (= grekiska för Persernas stad), på persiska Parsa, påbörjades av Dareios I. (Färdigt 460).
Anläggningen hade en starkt eklektisk prägel. Den oregelbundna formen följer mesopotamisk tradition. Audienssalens trätak bars upp av 36 pelare, mer än 12 meter höga. De var smalare än egyptiska kolonner och kanneleringen går tillbaka till grekiska förebilder, liksom även kapitälens form. Stadens ruiner ligger vid dagens Takht-i Jamshid, 56 km nordväst om Shiraz i Iran. Ytterligare 6 km nordväst ligger Akemenidernas kungliga gravar, vid dagens Naksh-i Rustam. Parsa blev Dareios I:s residensstad.

År 516 f. Kr.

En av Dareios livvakter

Dareios I:s expedition mot stammarna vid Donau misslyckades. Däremot erövrade han nya områden i Kaukasus och utmed Indus, bl.a. provinserna Gandara och Hindu, i sin strävan att säkra gränserna. (Ordet Hindu är det persiska uttalet av det sanskrita "shindu", som betyder flod - Indusfloden. Hos jonierna blev "hindu" sedan till "indos", därav i slutet benämningen för hela landet - Indien. Lägger man sedan till Columbus misstag vid namngivningen av indianerna, så har ordet rest runt hela jorden, och "indian" betyder egentligen "flodmänniska". Men det hade varken Columbus eller de gamla hinduerna någon aning om.)

Dareios lämnade en detaljerad beskrivning av sina göranden, huggen i kalksten i ett berg och skriven på gammalpersiska, assyriska och elamitiska. Det kallas för Behistun-inskriften, efter orten i västra Persien, - på persiska Bagastana - där den finns. Där finns också en relief över honom själv, triumferande över sina fiender, medan Ahura Mazda, den högsta guden, enligt Zarathustras lära, tittar på. 1846 kunde man tyda den gammalpersiska delen och fick sålunda stor hjälp med att dechiffrera de andra två språken.

År 515 f. Kr.

Det nya templet i Jerusalem kunde invigas.

År 514 f. Kr.

Hipparchos mördades i Aten, medan Hippias undkom attentatet. Bakgrunden är följande: Hipparchos försökte splittra vänskapen mellan två atenska ynglingar, Harmodius och Aristogeiton. När han misslyckades såg han till att Harmodius syster blev utsatt för offentlig vanära. Därpå beslutade vännerna att ta livet av både Hipparchos och hans bror Hippias. De lyckades slå ihjäl Hipparchos, men inte Hippias. Harmodius blev också dödad vid attentatet, medan Aristogeiton blev torterad och avrättad. Efter att Hippias fick lämna tronen hyllades Harmodius och Aristogeiton som frihetshjältar.

Poeten Anacreon blev återigen utan "sponsor" genom Hipparchos död. Han lämnade Aten för Thessalien, men återvände, eftersom han var högt uppskattad i Aten. Man byggde till och med en staty av honom på självaste Akropolis. I hans diktning finns ett nytt versmått, som uppkallades efter honom - Anacreonta. Eftersom en stor del av hans verk handlade om kärlek och dryckenskap, anklagade man honom för alkoholism och vällust. Han nådde hög ålder och begravdes i Teos. Även där ska en staty ha rests.

År 513 f. Kr.

Miltiades, diktator på Gallipolihalvön, förenade sig med Dareios I av Persien i ett krig mot skyterna norr om Donau.
Man kommer förresten till en rätt intressant slutledning, om man känner till betydelsen av det grekiska ordet "skytos". Det betyder så mycket som "päls, skinn, fäll", och det säger rimligtvis en del om skyternas klädsel. Vilket ju inte är förvånansvärt heller, med tanke på att de bodde i betydligt kallare trakter norr om Donau. Skyterna var ett ryttarfolk, som med sina små, men kraftiga hästar behärskade ett stort område. Fast de hade vare sig sadel, stigbygel eller sporrar, gav hästernas hastighet dem en klar fördel i strid. De sägs ha varit det första ryttarfolket i Eurasien. De hade kontakt med både greker och kineser och var trots sin vildhet skickliga handelsmän. Deras stammar hade ofta aristokratiskt styrelseskick. Genom utgrävningar vet vi att deras hövdingar begravdes tillsammans med tjänare, hästar och vagnar, samt smycken, vapen och husgeråd av metall. Många av utgrävningarna finns framför allt att se i ryska museer.

År 512 f. Kr.

Dareios I belägrade Byzanz, ursprungligen en koloni ifrån Megara, grundat år 660. Byzanz var på grund av sitt läge ett viktigt handelscentrum mellan Medelhavet och Svarta havet. Fiskafänge och tullverksamhet var också huvudnäringar i staden.

År 511 f. Kr.

Poeten Phrynikos vann för första gången dramatävlingen i Aten. Bara fragment återstår av hans verk, dock sägs han vara den, som introducerade den kvinnliga rollfiguren på teatern. (Även dessa spelades dock för all del av män). Phrynikos lär också ha hittat på en mångfald danser.

Men inte bara inom litteraturen var man påhittig. Även inom krukmakeriet bevisade man uppfinningsrikedom, som den lilla attiska kannan på bilden visar.

Till

, till

eller till

webmaster@werbeka.com