FÖR 100 GENERATIONER SEDAN

Den doriska staden Camarina grundades av invånare från Syracusa vid mynningen av floden Hipparis på södra Sicilien, men kom snart i fejd med sin moderstad. Syracusa själv hade blivit grundat år 735 av Korint

Vardhamana Jnatiputra eller Nataputta Mahavira föddes. Han kom att kallas Jina, som betyder "andlig erövrare". Han var grundaren av Jainismen, en religion som idag finns framför allt i provinserna utmed Indiens västra gräns.
Jainisterna är bara knappa fyra miljoner, men eftersom många av dem är handelsmän och relativt förmögna, är Jainismen en av Indiens mera betydande religioner idag.

Det första heliga kriget mellan Krisa och Delfi om överhögheten över oraklet bröt ut. Delfis grannstad Krisa ville införa tullavgifter för besökare av oraklet i Delfi. Cleisthenes av Sicyon, oinskränkt ledare i Sicyon, som han hade befriat från Argos överhöghet, spelade en ledande roll på sidan fö Delfis allierade. Kriget varade till 585, då delfierna vann och nya spel inrättades.
Delfi ligger vid sluttningen av berget Parnassos, knappa 10 km från Korintbukten. Parnassos, 2457 m högt, sägs ha varit Apollos hemvist, och enligt somliga även musernas.
Dessutom strandade där Deukalions skepp, den grekiska motsvarigheten till Noaks ark. Det påstås att det var Zeus, som inte längre hade fördrag med människorna, eftersom de inte gjorde som han ville. Därför åstadkom han en syndaflod, som inte bara bestod av regn, utan också kom genom översvämningar från havet. En av titanerna - somliga säger att det var Prometheus, Deukalions egen far - rådde dock Deukalion att bygga ett skepp, så att han skulle kunna överleva.

Aristokratin gjorde uppror i Babylonien, men fick betala dyrt för försöket.

Den egyptiske faraonen Necho II av den 26:e dynastin dog. Han började att bygga "Suezkanalen" - en kanal från Nilen till Röda havet. Dareios I skulle komma att avsluta bygget 98 år senare.

Solon av Aten valdes till arkont, - en ämbetsbeteckning för den högste ämbetsmannen i flera grekiska städer - för att råda bot på de dåliga ekonomiska och sociala förhållanden, som Aten hade drabbats av. Han anses vara en av banbrytarna till stadens demokrati. Som ung hade Solon skaffat sig kunskaper som handelsman med utländska varor. När Aten vid århundradeskiftet till 500-talet råkade i ekonomisk och social kris, kunde många av Atens fria bönder inte betala sina skulder och såldes som slavar. Solon avskrev allas skulder till alla och förbjöd framtida långivning med individer som pant, den så kallade "seisachtheia". Men redan på detta stadium drabbades Solon av förtal. Han anklagades nämligen av sina motståndare, att själv ha lånat upp pengar och köpt land, och på så sätt ha blivit förmögen genom sin egen lag.
Aristoteles däremot tycker inte att det verkar vara rimligt, att Solon skulle ha gjort så. Han säger med all rätt att Solon mycket väl kunde ha gjort sig till diktator, med den maktställningen han hade fått - men om han avstod från detta, varför skulle han ha bedragit på lägre nivå?
Solon uppmanade till nyföretagande och skapade på så sätt även utökade handelsförbindelser. Lika viktig var hans övriga lagstiftning. Han bibehöll den tidigare indelningen av folk i klasser beroende på deras tillgångar. De som hade en årlig inkomst av mer än 500 medimni (1 medimni = 48 liter) av säd, vin eller olja - var pentacosiomedimni. En annan grupp var riddarna eller hippeis (av hippus =häst), som kunde uppbåda en krigshäst till militärtjänsten och vars inkomst gick upp till 300 medimni. En tredje klass var zeugitae, som kunde hålla ett dragspann med oxar och hade en inkomst på 200 medimni. Till dessa klasser fogade Solon en fjärde, theterna, som i regel inte hade några tillgångar. Politiska ämbeten var bara öppna för de tre översta klasserna, men theterna fick rätt att övervara offentliga möten. På så sätt fick folket kontroll över administrationen. (Det är helt otroligt hur väl saker och ting överensstämmer med dagens förhållanden. Nyföretagandet stimuleras ju här också under 90-tals-krisen och problemet är just att folket inte har någon kontroll över administrationen, så att den offentliga sektorn kostar alldeles för mycket och är för ineffektiv. Även vi har folk som inte kan betala sina skulder - även om de inte säljs som slavar längre. En skuldsaneringslag fick vi också nyligen.)
Ett nytt råd, bestående av 400 medlemmar skapades för att förbereda förslagen till stormötena. Rådet övertog också många av funktionerna som Boule-rådet innehade förr i tiden. Boule-rådet kallades också Areopagen, efter det berg, där det brukade sammanträda, ute i det fria. Därifrån predikade senare förresten också aposteln Paulus till atenarna. Areopagen ska enligt sägnen också ha dömt Orestes för mordet på sin mor, Klytemnestra.
Det nya rådet fick dock ingen verklig makt förrän Cleisthenes genomförde nästa reform, i slutet av detta århundrade.
Solon gav de fyra klasserna också speciella uppgifter. De tre besuttnas uppgift var att stå för armén på Attika, medan theterna skulle stå till tjänst som roddare i "stridsbåtarna" och sålunda bildade huvuddelen av flottan. Inte minst de senare skulle så småningom komma att rädda det grekiska väldet i kampen mot perserna.
Men Solon lagstiftade också inom andra områden, såsom äktenskapet, klädseln, kalendern och jordbruket. Fastän många detaljer idag är dunkla och omdiskuterade är det otvivelaktigt att Solon utvecklade individen och tog de första stegen mot verklig demokrati.
Han tyckte att varje klass skulle få förmåner i förhållande till de offentliga uppgifterna som den kunde utföra. Men hans förslag möttes av missnöje. De var för demokratiska för att falla de rika aristokraterna i smaken, men inte tillräckligt demokratiska för att behaga folket.
Det fanns redan ett monetärt system på ön Eubea, som Solon sägs ha infört i Aten. Det låg ganska nära byteshandeln och i början hade det inte så stor betydelse. En drakma betyder egentligen "en handfull" (jfr. dagens myntenhet i Grekland), den var värd 6 oboloi, och var från början egentligen ett viktmått. En drakma (viktenheten) var lika med 72, dvs. 6 gånger 12 sädeskorn (vilket förklarar uttrycket "en handfull"). Intressant är basenheten 6 i myntsystemet, det hänför sig mycket hellre till det babylonska räknesättet med basen 60, än det egyptiska, som grekerna ansåg vara det ursprungliga. Vid införandet av myntsystemet motsvarade dock en drakma en medimini, alltså åtskilligt mer än de ursprungliga 72 sädeskornen.
En slav var alltså trots allt ganska "dyr", om det gick åt 1300 liter korn - om man räknar med det babylonska "priset". Det motsvarar ungefär fem procent av de mest förmögnas årsinkomst och mer än en fjärdedel av årsinkomsten för den tredje klassen. (Man kan ju dra paralleller med dagens storindustri och dess miljardvinster, som kan hålla sig med tusentals "slavar" = arbetare - de kostar dock bara 40 årslöner under sin "brukbara" tid, vilket motsvarar knappa 10 miljoner, vilket i sin tur är åtskilligt mindre än fem procent av årsinkomsten för våra storföretag. Sen må kapitalet idag vara utspritt på fler aktieägare, men principen är ju densamma. Förmodligen hade slavägaren dessutom ett större socialt ansvar för sina slavar än dagens arbetsgivare - de var trots allt inte lika lätt utbytbara som dagens arbetare. Vem vill alltså påstå att vi har fått det bättre?)

I gave to the mass of the people such rank as befitted their need,
I took not away their honour, and I granted naught to their greed;
While those who were rich in power, who in wealth were glorious and great
I bethaught me that naught should befall them unworthy their splendour and state;
So I stood with my shield outstreched, and both were sale in its sight,
And I would not that either should triumph, when the triumph was not with right.

Däremot var Solon en mycket berest man - Plato tillskriver honom att ha infört vetskapen om det sjunkna Atlantis till Grekland. Solon själv lär ha kommit i kontakt med dessa uppgifter i Egypten, som han nu begav sig till, under sin "landsflykt".

Kyaxares blev kung i Medien.

Copyright Bernhard Kauntz, Västerås, juni 1996 - februari 2005

---

Till , till eller till

webmaster@werbeka.com