EN NY TID, FOLKVANDRINGÅr 312 tågade Konstantin in i Rom. Han gav kristendomen en seger. Han beslutade år 323 att flytta det romerska väldets huvudstad till den grekiska staden Bysantion och kalla den Konstantinopel. Vid kyrkomötet i Nicea antogs Konstantin som ”herre över alla kyrkor” och såg sig som symbol över den romerska statens kristna grund. En av Konstantins största kyrkor var gamla Peterskyrkan i Rom från ca 333. Under hans tid var biskopen av Rom (som fått sin makt av Petrus) den kristna kyrkans överhuvud – dess påve. Alltså hela den kristna kyrkan inte som idag bara för katolikerna. Snart skulle uppdelningen mellan öst och väst, det vill säga en ortodox och en katolsk kyrka, ske. En kolossalstaty, föreställande Konstantin (bara huvudet ca 10 m), förmodas ha stått i Konstantins basilika. Den nya porträttkonsten hade blivit övermänsklig. Det säger inte så mycket om hur han såg ut, utan mer om hur han såg sig själv som kejsare och kyrkofader. Statyn fick det som man tidigare sett i sumerernas konst, de förstorade ögonen, själens spegel, eller de allseende besjälade ögonen. Konstantins basilika var treskeppig med kryssvalv som hade tyngden i hörnen. Mittskeppet var högre än sidoskeppen, därför heter den ”basilika”, vilket egentligen betyder kungsbyggnad.
Några fakta i tiden:
Västrom började hävda sitt oberoende i slutet av 400-talet. Därmed lades grunden till spänningen mellan kyrka och stat. Kejsarens makt över kyrkan ifrågasattes. Västgoterna gick in i Rom vid 410 under Alarik och fortsatte sedan mot södra Gallien och Spanien, där de grundade småriken. Det fanns bland dem de, som erkände sig till arianerna som uppstod i Alexandria, en nyplatonsk gudslära (Plotinos), med inslag av mysticism och med tron om Jesus som en icke delad natur. I Gallien skapade Klodvig, den förste av merovingerätten, ett frankiskt kungarike mellan 481-511. Bysans guldålder infann sig under Justanianus tid 527-565. De rikaste beståndet med monument finns i Ravenna i norra Italien, samt Hagia Sofia i Konstantinopel (Istanbul). Det uppstod återigen ett nytt system för valvslagning i arkitekturen, som tillät stora fönster i alla murpartier, så att det inre dränktes i ljus.
Hagia Sofia
Arkitekter var Anthemios från Tralles och Isidoros från Miletos. Den har den fornkristna basilikans längsgående axel, men mittskeppet domineras av ett kvadratiskt rum, krönt av en stor kupol, som är stödd på vardera sidan av halvkupoler, så att mittskeppet blir en stor oval. Anslutna till dess halvkupoler är halvcirkelformade nischer med öppna arkader. Kupolen vilar på fyra valvbågar, som avlastar dess vikt till stora väggpelare i fyrkantens hörn. Väggarna under valvbågarna har ingen bärande funktion. Övergången från den fyrkant, som dessa valvbågar bildar, till kupolens cirkelformade underkant uppnås med kupade triangelvalv, som kallas pendentiv. Kolonnerna har dubbelkapitäl det vill säga impostkapitäl. Under den fornkristna konsten användes stora och invecklade väggmosaiker, som kunde föreställa det kejserliga paret eller berättelser ur bibeln. Materialet som användes består av tesserae, som tillverkades av färgat glas.
600-talet var en än mer kaotisk tid, med barbarkungarna i nordväst och kyrkorna mitt i. Irland hade kristnats på 400-talet och format en keltisk-kristen tro. De bevarade grekiskan och latinet genom munkväsendet. Från öster kom araberna med islam. De drog fram över Persien, Mellanöstern, Nordafrika, Iberiska halvön och Frankrike, ända upp till Poitiers och Tours. Västeuropa blev avskuret från Medelhavet och verkade delvis isolerat i sina nordvästra områden. Men väl i Frankrike stoppades araberna av en här, anförd av ”Hammaren” Karl Martell. Segern över islam stod hundra år efter profeten Mohammeds död, det vill säga 732.
Pippin av Heristal intog Paris i slutet av 600-talet, han var far åt Karl Martell. Karls son hette Pippin den lille och år 751 satte han dåvarande kungen i kloster och övertog tronen. Hans sonson var Karl den Store, som skapade det karolingiska imperiet. Han kröntes år 800.
Tidsresan börjar för ca 30 000 år sedan och har kommit till år 1000 i vår tideräkning. Under en tidsrymd av 25-26 000 år tycks utvecklingen tagit tid på sig, åtminstone för människans del, för att sedan på vissa gynnsamma håll blomstra i olika civilisationer. Detta är vad vi vet, med påvisade fynd och fakta, men det kan ligga mer gömt i det förgångna, som vi inte har en aning om. Vi har ifrågasatt Bibelns berättelser, Herodotos historia och Homeros litterära verk, ända tills någon inte kunnat släppa skrifterna och sökt efter sanningen i dem. Det är nog det viktiga, att inte bli förblindad av fakta och vetenskap. De är mycket viktiga och ger oss kunskap, men människan har i alla tider behövt sin fantasi och kreativa förmåga. Förtryck den och vi får en stagnation. Vi kan också se att människor rest från land till land och slagit sig ner på olika håll, då framför allt i folkvandringstider. Kommer den tid vi nu befinner oss i att kallas för folkvandringstid? Befinner vi oss i en mental stagnation? Idag räknas människan mycket mindre än penningen. När, var och hur kommer ”den lilla människans” åsikter och tankar till uttryck? Överallt möter oss ordet stress och utbrändhet. Vad är det för kultur, som tillåter att människan låser in sina emotionella yttringar, så att de utmynnar i fysiska och psykiska besvärligheter? Vad har vi lärt oss av historien, om vi kan låta det fortgå och bara stå som frågetecken inför vad som sker. Historien är som en tidvattenvåg, som sköljer in över stranden och drar sig tillbaka och lämnar lite snäckor och lite bråte. Nästa gång någon går där på stranden, kanske denne någon plockar upp en snäcka och förhoppningsvis lämnar bråten kvar. För det är vi människor som formar historien.
© Anita Skoglund, Västerås 2002 Tillbaka till innehållsförteckningen.
Tillbaka till update by: webmaster@werbeka.com |
