Det nya året började med mera tråkigheter, då jag inte fick den uppbackning, som jag hade förväntat mig - och ett tag var jag ganska trött på svensk dart. Jag funderade allvarligt på att lösa licens i Österrike eller Belgien och bara spela utomlands och en och annan turnering här. Men å andra sidan trivs jag ju i min klubb, så att det vore synd att kasta handduken bara för att det finns en provokant dåre, samt mesiga beslutsfattare. Trots allt gick spelet plötsligt mycket bättre, vilket också märktes av andra, dels i klubben, dels på pilsnittet i seriespelet. Det roligaste var dock att min dubbelpartner och jag vann den interna klubbserien med endast en förlust mot åtta segrar. I dubbeln förblev vi överhuvudtaget obesegrade. I singeln däremot kravlade jag mig med nöd och näppe upp på en slutspelsplats, efter en fruktansvärd dålig inledning. Slutspelet kommer att inledas om någon vecka - det ska bli spännande att följa utvecklingen av det. Jag återkommer till den längre ner på sidan. Nu kom nästa dråpslag. Vi blev av med vår lokal. Sen trodde vi, att vi hade fått ett bra alternativ till spelplats, men vi upptäckte tyvärr att det fanns en väsentlig skillnad mellan det vi hade blivit lovade muntligt, mot vad man ville tillstå oss enligt kontraktet. I nuläget har vi alltså en lokal för en månad till, sen får vi se, hur vi kan lösa problemet.

The new year started with more troubles, as I didn't get the backup from our club's chairmanship, which I had expected - and for a while I was rather fed up with darts in Sweden. I considered earnestly to get a license in Austria or Belgium, just playing abroad and only one or the other competition here. On the other hand I really enjoy participating in my club, so it would be a shame to give in just because of a provocation and meak decision-makers. In spite of everything my play suddenly really improved, which also was noted by others in the club, as well as in the average in the league. But the most exiting thing was that my dubbel partner and I won the internal series, with only one defeat against eight victories. We didn't lose any pairs' game at all. In the single on the other hand, I was lucky to get to the finals, after a very awful beginning. The finals will start later - it will be exiting to follow up how it goes. I'll be back with the results later on this page. Now came the next desaster. We lost our clubhouse. Then we thought that we had found a good alternative, but a little later we found out that there was a big difference between what we had been promised and what we would get in the contract. So, now we have a playing ground for another month, then we must see, how we can solve that.

Das neue Jahr begann mit weiteren Schwierigkeiten, weil ich von Klubvorstand nicht die Unterstützung bekam, die ich erwartete - eine Weile hatte ich genug von Darts in Schweden. Ich dachte daran, mir eine Lizenz in Österreich oder in Belgien zu nehmen, nur international und hier nur ein paar Turniere zu spielen. Andererseits bin ich gern im Klub, also wäre es schade aufzugeben, nur wegen einer Provokation und fiesen Beschlüssen. Trotz alldem wurde mein Spiel plötzlich viel besser. Die anderen im Klub bemerkten das auch und der Durchschnitt meiner Spiele zeigte es ebenfalls. Aber das Beste war, dass mein Doppelpartner und ich die Klubliga gewannen, und das bei nur einer Niederlage und acht Siegen. Eine Doppelpartie verloren wir überhaupt nicht. Im Einzel hatte ich nach einem fürchterlichen Beginn andererseits Glück, mich für die Finalrunde zu qualifizieren. Die Finali beginnen später, es wird spannend. Ich werde hier dann auch zu den Resultaten kommen. Nun kam die nächste Katastrophe. Wir verloren unser Klublokal. Dann dachten wir, dass wir einen guten Ersatz gefunden hätten, aber ein wenig später fanden wir heraus, dass es einen großen Unterschied gab, zwischen dem, was uns versprochen wurde und dem, was im Kontrakt stand. Also haben wir jetzt noch ein Monat lang eine Spielanlage, nachher müssen wir sehen, wie wir das lösen können.

Jocke vid träningen i vår fina lokal, som vi blev av med Jocke, training in our nice club room, which we lost Jocke beim Training in unserem netten Klublokal, das wir verloren

Sen var det dags för årets absoluta höjdpunkt, nämligen dartveckan i Torremolinos. Det var underbart att träffa alla människor igen, det var mycket skratt, mycket öl och många mojitos. Dessutom blev det en hel del karaoke under veckan. Den här gången var vi bara fem från Sverige, förutom jag själv var det Sophia och hennes Magnus och Bror och hans Siv. Men för varje år är det fler och fler av de andra spelarna, som jag känner - så det blir faktiskt roligare för varje år. Dessutom hände ett mirakel i Torremolinos. I trippelmixen spelade jag tillsammans med en kille och en tjej från England. Killen var hyggligt bra, men tjejen spelade hellre än bra. Jag hade bra flyt och vi vann den ena matchen efter den andra. George och jag delade på att kliva - och till slut blev vi trea! Vi kom till prispengarna i en BDO-tävling! Jag tänkte säga att det där hade jag aldrig drömt om, fast det är precis, vad jag hade gjort! Och nu hade det hänt! Det var ju inte precis dåligt för självförtroendet heller.

Then it was time for the climax of the year, the week of darts in Torremolinos. It was marvellous to meet all the people again, there was much laughter, much beer and many mojitos. There was also quite some karaoke during that week. This time we were only five from Sweden, Sophia and her Magnus, Bror and his Siv and me. But for every year there are more and more other players, whom I get to know - so it becomes more and more fun for every year. Apart from all of this there happened a miracle in Torremolinos. In the triple mix I played with an English chap and dito lady. The man was playing rather well, but the girl - well, she hit the board. I had a good flow and we won one match after the other. George and I shared the game shots - and in the end we were third! We got into the prize money in an BDO competition! I was just saying that I would never have dreamed of that, but that is just what I always have done! And now it had happened! And that didn't hurt my selfconfidence either.

Jetzt folgte der Höhepunkt des Jahres, die Dartwoche in Torremolinos. Es war wunderbar, alle Leute wieder zu treffen. Es gab viel Gelächter, viel Bier und etliche Mojitos. Abgesehen davon gab es auch viel Karaoke. Diesmal waren wir nur fünf aus Schweden, Sophia und ihr Magnus, Bror und seine Siv und ich. Aber in jedem Jahr lerne ich mehr und mehr andere Spieler kennen - daher wird es von Jahr zu Jahr netter. Schließlich geschah des Mirakel in Torremolinos. Im Trippel Mix spielte ich mit einem Herrn und einer Dame aus England. George spielte recht gut, aber die Dame - nun, sie traf das Board. Mein Spiel floss gut dahin und wir gewannen ein Match nach dem anderen. George und ich teilten uns die Gameshots - und plötzlich waren wir Dritter! Wir waren im Preisgeld eines BDO-Turniers! Ich wollte gerade sagen, dass ich davon nie geträumt hätte, aber das ist ja gerade, was ich immer getan habe! Und jetzt war es geschehen! Das schadete auch meinem Selbstvertrauen nicht die kleinste Spur.

Ian Tilley, Mister Dart i Torremolinos. Han är organisator, klagomur, caller och annat - och alltid vänlig. Tack så mycket! Ian Tilley, Mister Dart in Torremolinos. He is organizer, Wailing Wall, caller and more - and always friendly. Thank you very much! Ian Tilley, Mister Dart in Torremolinos. Er ist Organisator, Klagemauer, Caller und viel mehr - und immer freundlich. Danke schön.

I finalomgången av internserien gick jag till semi i singeln och i dubbeln vann Peter Baggström och jag. Dessutom hade jag några riktigt roliga utgångar under våren, bland annat 151 i en seriematch. Jag klev med 6 pil från 263 (T19 - T19 - D19, T17 - 20 - D20) och kastade min högsta utgång någonsin med 164 här hemma i en match mot datorn. Spelmäßigt fanns det alltså bara framgångar. Tyvärr blev det mera kurr i klubben. Vi skulle spela sista seriematchen, men hade bara tre man, för att inte mindre än fyra stycken skulle gå och se på VSK:s säsongpremiär i fotboll. Jag reagerade starkt på det - i mina ögon är laget som man spelar i viktigare än vilken fotbollsmatch som helst. Fast det var nästan ingen som höll med mig. Jag blev istället utsatt för en massa skitsnack, framför allt från tjejerna - och då beslutade jag mig för att lösa licens i Österrike. Med den kan jag spela tävlingar i hela världen. Och matcherna här i landet kan jag avstå ifrån, så länge det inte är högre moralisk och organisatorisk nivå på det lokala spelet. Däremot ser jag väldigt mycket fram emot att få spela i serien i Österrike.

In the finals of our internal cup i reached the semi in the singles and Peter Baggström and I won the pairs. Furhtermore I had some quite nice outs, among others 151 in a league match. I also finished with 6 darts from 263 (T19 - T19 - D19, T17 - 20 - D20) and threw my highest out ever with 164 at home in a match against the computer. So, in the game there were only improvements. Shamefully, there were more troubles in the club. We were to play our last league match, but we were only three players, because no less than four others would go and see the season's first match of the local football club. I reacted strongly against that - in my world the team in which I play is more important, than any game of football anywhere. But there was almost nobody taking my side. Instead there was a lot of backtalking and then I decided to get my license in Austria. With that I can play competitions anywhere in the world. I can sacrifice the league, as long as there is no higher moral in the local game of darts. And I am looking forward very much to playing leaguematches in Austria.

In der Finalrunde im Klub kam ich ins Semifinale im Einzel und im Doppel gewannen Peter Baggström und ich. Ich hatte auch einige schöne Ausgänge, wie 151 in einem Meisterschaftsspiel. Ich schloss auch 263 Punkte mit nur 6 Pfeilen ab (T19 - T19 - D19, T17 - 20 - D20), und erreichte meinen höchsten Gameshot mit 164 zu Hause in einem Match gegen den Computer. In meinem Spiel gab es also nur Positives. Leider gab es noch mehr Probleme im Klub. Wir hatten das letzte Meisterschaftsspiel vor uns, waren aber nur drei Mann, weil andere vier es vorzogen, das erste Saisonspiel der lokalen Fußballmannschaft zu sehen. Dagegen reagierte ich heftig - in meiner Welt ist das Team, in dem ich spiele, viel wichtiger als irgendein Fußballspiel. Aber ich bekam fast keine Unterstützung. Doch gab es genug Tratsch hinter meinem Rücken. Da entschied ich mich, eine Lizenz in Österreich zu lösen. Damit kann ich überall Turniere spielen. Auf die schwedische Meisterschaft kann ich verzichten, so lange es noch keine bessere Moral in den Dartklubs auf Lokalebene gibt. Und ich freue mich schon auf die Meisterschaft in Österreich.

Till föregående kapitel - To the previous chapter - Zum vorigen Kapitel
Till nästa kapitel - To the next chapter - Zum nächsten Kapitel
Till innehållsförteckningen - To the table of contents - Zum Inhaltsverzeichnis